Det är väldigt viktigt att du tar in så mycket information som möjligt om olika slags personligheter och hur de formas tidigt i en människas liv. En personlighet är alltså inget man förändrar på en dag eller två, eller om ens aldrig. Det kräver att personen själv verkligen vill förändra sig, inte bara säger det med ord utan också visar det i handling genom att aktivt arbeta för det. Ägna inte dyrbar tid och energi på att försöka övertyga honom att han inte beter sig sunt (det är som att jämföra med att stå och banka sitt huvud mot en väg, det är alltså inte konstruktivt och leder inte till annat än att du skadar dig själv). En person som har en osund narcissism kommer inte att förändra sig. Han kommer alltid vara en person med osund narcissism i sin personlighet.
Kanske behöver du stöta på många personer med t ex narcissisk personlighet för att tills sist inse hur arbetet att försöka förändra dem endast är ett slöseri med din energi, din person och ditt liv. Detta kan vara en insikt som slår hårt eftersom du då blickar bakåt och inser hur mycket tid du har slösat bort på människor som endast har gjort dig illa.
Du behöver stanna upp, inte rusa vidare och riskera att släppa in ännu en person med narcisstisk personlighet i ditt liv. Om du inte bearbetar det som skapat stora sår inom dig utan endast trycker undan det som hänt kommer detta att locka känslomässigt missbrukande personer för att påminna dig om dem, de kommer att hörja runt och riva upp ännu större sår. Genom att stanna upp och verkligen se in i allt det som gör så ont, orka stå ut och ta dig igenom detta för att bearbeta och läka kommer sedan bli ditt bästa skydd för ytterligare missbruk av dig som person. Du kommer mer tydligt se varningssignaler och hitta verktyg som är effektiva när det gäller att stoppa känslomässigt missbrukande personer innan de hakar fast i dig.
Försök att ge dig all hjälp och stöd du kan få på vägen, du förtjänar det på alla sätt. Du måste försöka få in sunda människor i ditt liv igen, spegla dig i dem - allt för att ta bort den dysfunktionella spegling som en narcisstisk person försökt plantera i dig. Tänk inte att du ska vara lojal mot personen som gjort dig illa och missbrukat dig in i själen. Det handlar inte om hämnd eller att du sviker - det handlar om att du måste ta hand om dig själv. Du har blivit missbrukad och överkörd och du behöver hjälp istället för att tänka på att vara lojal mot en person som inte skulle tveka att köra över dig ännu en gång.
Om en person kontaktar dig, som du tidigare haft en relation till som du vet har en osund narcissism, så vet du och kan stå fast vid, att inte ge personen möjligheten att tanka sin tillfredsställelse genom din bekräftelse och energi. Då har du kommit långt och gjort ett otroligt arbete med dig själv. Glöm inte det.
Källa Tuvaforum.seTalade med en god vän igår.... Han hade läst bloggen och hade lite frågor. Han fick inte ihop det... Varför hade jag stannat efter första kränkningen/slaget/knuffen/hotet osv?
Jag hänvisade till NORMALISERINGSPROCESSEN och sen kom jag på att det är nog viktigt att poängtera att det är en SJUK person som gör såhär emot andra människor. Narcissism är ju en PERSONLIGHETSSTÖRNING i allra högsta grad.
De är som spindlar som väver in ens person längre och längre in i sitt nät. Till slut ser man ingenting alls. Man går omkring helt avskärmad från såväl känslor som verklighetsuppfattning.
Jag hade ingen aning om vad som egentligen hände vår familj.... mer än att jag inte dög till något... Jag var en börda och skulle vara jävligt glad åt att HAN ville ha mig.
Jag berättade också för min vän om mina minnesluckor sedan tiden med honom...
Jag undrar om dessa luckor kommer att fyllas och jag fasar för vad de i så fall kommer att fyllas med.
Sen säger min vän så här:
"Em... Jag finns här för dig och jag hjälper dig... Jag VILL hjälpa dig. Kan du ta det till dig? Ensam är inte stark... Lova att du säger till om du behöver något.. Vad som helst. Du förtjänar lugn och ro. Jag önskar så att vi rings en kväll och du berättar att du HAFT EN BRA DAG du vet. Sluta vara så jävla stolt nu!"
Vänner.... Jag är inte stolt. Det är inte det som detta handlar om alls.
Jag hör vad ni säger.... Men det kommer liksom inte längre in än så och det är något jag måste jobba med så småningom.
Jag har inte varit värd ett skit under en ganska lång tid och en del av mig tror fortfarande att jag är värdelös och att jag får skylla mig själv för allt.
Så... Jag hör er och jag uppskattar det... verkligen. Det värmer i kylan... all omtanke... och det lyfter mig sakta sakta.
En vacker dag kanske jag t o m ringer och ber om hjälp för att jag insett att jag faktiskt förtjänar det... Men dit är det långt ännu
Kärlek<3
/Em.
Alla inlägg under november 2012
Var 16:e dag i snitt dödas en kvinna i Sverige av sin partner och/eller sin ex.partner De flesta kvinnomisshandelstillfällen sker inom hemmets väggar, se statistik. I Sverige polisanmäls c.a 20.000 fall av kvinnomisshandel, varav c.a 2.000 leder till fällande domar. Att så pass få fall går till domstol beror snarare på att polisens resurser inte räcker till än att som en del s.k mansgrupper påstår att det är falska anmälningar. Mörkertalet är enormt stort. Kriminologen Leif G W Persson har uppskattat att det förekommer c.a 300.000 kvinnomisshandel per år i Sverige.
Många s.k mansgrupper talar om mansmisshandel och om att det skulle vara mycket vanligt förekommande. Vad som avses med begreppet mansmisshandel framgår inte riktigt klart, tyvärr. Det finns inget myntat begrepp "mansmisshandel mot män utförda av kvinnor" i statistiken och det torde styrka att det inte är så vanligt förekommande - med reservation om att det visst kan förekomma i enstaka fall.
I Canada* har en stor undersökning om kvinnomisshandel gjorts där 12.000 slumpvis utvalda kvinnor över 18 år utfrågades. 25% av dessa kvinnor hade blivit misshandlade av sin nuvarande eller tidigare partner. Än mer skrämmande var att 8% av dessa kvinnor blivit utsatta för våld mer än 10 gånger.
Varför går hon inte?
Den frågan ställs av många som inte är insatta i problematiken. Flertalet går givetvis vid första slaget men många stannar hos sin misshandlande partner pga "barnens skull", ekonomiska skäl, kvinnan är totalt kuvad, fråntagen sin identitet och styrka och/eller rädslan att bli dödad om hon lämnar sin misshandlare. Detta kan tyckas vara svårt att förstå för en del, men tyvärr så är detta ett faktum.
Nyanserna är grå-vita. Ett till synes kärleksfullt förhållande kan gradvis övergå till att mannen vill ha makt och kontroll över kvinnan. Mannen vill i de flesta fall isolera kvinnan och lider ofta av svartsjuka gentemot allt och alla. En svag man slår och njuter av makten. Ofta är han djupt ångerfull efter misshandeln. Men oftast är det vanligaste försvaret att kvinnan provocerat fram våldet. *sic!*
Barnen far illa
En dansk* undersökning som omfattade 400 barn från misshandelshem visar att barnen far illa, mycket illa av att modern misshandlas. 85% av dem hade varit i samma rum där misshandeln begåtts och ytterligare 13% hade varit i ett rum bredvid/hört misshandeln. Mer än vart tredje barn hade varit närvarande när mamman hotats till livet.
Många barn får svåra skuldkänslor och tror att de är medskyldiga till föräldrarnas bråk. Pojkarna kan börja identifiera sig med pappan som slår samt flickorna kan ta efter mammornas sätt att *förneka* våldet. Ett farligt socialt arv. Ett barns rätt är att slippa dylikt! Se mer under avsnittet Barnens rätt. *Källa: Sista slaget - Margreth Eklund-Moroney
Jag begriiiiiiiper inte varför det är som det är när man gång på gång stöter på undersökningar som tydligt visar på problematiken.
"Där finns ett stort hål mellan myndigheternas utrednings och behandlingssätt" (polisens ord till mig)
MEN TÄPP IGEN HÅLEN DÅ!!!!!!
Kärlek,
/Em.
Jag har plitat ner en del inlägg här i bloggen nu och varje dag får jag en del riktigt fina kommentarer ifrån ER.
En del tycker att det är starkt av mig att skriva, en del skickar mig mer styrka och en del känner igen det jag skriver alltför väl.
Jag vill att ni ska veta att jag många gånger blir rörd till tårar när jag läser vad ni skriver till mig... Särskilt när ni menar att jag med detta kanske stärker andra i liknande situationer. Som jag önskar att det är precis det jag gör.
Igenkännande kan göra mycket, det vet jag.
Till alla er som genomlidit/genomlever detta hemska vill jag ikväll säga:
Sluta aldrig kämpa! Sluta inte göra det som NI vill göra för att det finns en risk för att ni blir baktalade osv. SLUTA ALDRIG gå ER väg. Trampa på! Vad som än händer!
Det kan aldrig bli bättre för att vi ger upp oss själva. Gör upp planer... Gör upp några stycken reservplaner så att ni ALLTID har en plan för ER.
MÅL och DELMÅL är viktiga. Känn STRÄVAN!
Låt er inte knäckas utan se alltid till att ha något på gång.
DET ÄR SÅ HÄR VI ÖVERLEVER.
Att förlora sig själv i kaoset är som att förlora sig själv till HONOM.
Slå er fria... Men gör det med kärlek;)
Ibland är det tufft... och man ger upp i några minuter... Men låt det bara vara de minuterna FÖR ATT SEN RESA ER UPP IGEN.
Kraschar ni..... Be om hjälp. Ibland räcker det att prata, läsa och gråta en skvätt. Ibland behöver man en kram.... Oftast behöver man ett mirakel men vi STÅR UPP!
Heja oss!
Man behöver inte vara perfekt..... Men man måste stå upp och vara ärlig emot sig själv.
Kärlek<3
/Em.
En människa med skamlöst beteende har ett utmärkande drag av okänslighet inför andra. Andra drag som framgår tydligt i ett skamlöst beteende är förakt, raseri och avund.
Med hjälp av raseri försöker den skamlöse att göra sig kvitt skamkänslor. När han visar förakt projicerar (lägger han över) han sin skam på någon annan, det är inte då han själv som är föraktlig utan den andre. Genom att visa avund kan den skamlöse också hålla sig borta från den egna skammen.
Andra ord för skamlöshet är
- Oförskämd
- Oanständig
- Cynisk
- Arrogant
- Högdragen
- Fräck
- Hutlös
- Odräglig
- Gåpåig
- Självupptagen
- Lättstött
- Lömskt
Den skamlöse tar ingen hänsyn till andra människors gränser. Känner han dock att någon annan på minsta sätt överskrider eller attackerar hans gränser använder han sig av ovanstående gemensamma drag.
Den skamlöses "kärleksrelationer"
I passionerad förälskelse kan den skamlöse mannen visa upp sina bästa sidor för en kvinna. Men när passionen börjar närma sig närhet känner han hotet mot sin integritet och gränser. Då kommer de goda sidorna han visat för kvinnan att bytas ut mot ett skamlöst beteende som klart och tydligt är riktat mot henne.
Om inte kvinnan lämnar mannen omedelbart kommer hon att få uppleva hur allt som han tidigare tyckt varit bra med henne nu kommer att smutsas ner med föraktfulla kommentarer, avund och ilska. Han kommer även att ägna sig åt, mer eller mindre subtilt, att förstöra hennes glädje och tron på sig själv. Det kommer snart att räcka med en blick, ett tonfall eller ett ansiktsuttryck för att få kvinnan att känna osäkerhet, tvivel och rädsla. Kvinnan kommer förtvivlat undra - "Vad var det som hände, vad har jag gjort som har blivit så fel i hans ögon?"
Kvinnan kommer känna sig förvirrad, berövad, sänkt, nersmutsad, genomskinlig och skövlad. Den skamlöst drivne mannen förstår inte vad han kan dela eller ömsesidigt utbyta. Han ser dock vad hon har och vad han saknar. För att slippa se sin egen brist, känna att han inte är perfekt och felfri, slippa känna skam och skuld - så använder han anfall som bästa försvar. Hans beteende är i fullständig motsatsställning till mänsklig kärlek.
Kan en skamlös person förändras till det bättre
En skamlös person bryr sig inte om att han uppfattas som okänslig i sitt beteende mot andra. Så länge den skamlöse identifierar alla fel och brister till kvinnan han har en nära relation tillsammans med så kommer inte relationen moraliskt föra sig framåt. Det spelar ingen roll hur mycket kvinnan än försöker förklara, ursäkta, böja sig och knäckas.
Det är mannen själv som måste våga erkänna sina egna dåliga sidor, våga ta dem till sig och få hjälp att hantera dem. För detta arbete med sig själv krävs insikt, ödmjukhet och att våga visa sig sårbar - det är sidor som den skamlöse har ägnat ett liv åt att undvika. Det krävs mycket tid, mod och framför allt viljan att vilja förändras till det bättre. Men tyvärr är det så att även om mannen söker hjälp så kommer han antagligen inte ta till sig en förändring eftersom han har ett alldeles för egostiskt tänkande - det är ju inte han själv som lider av sitt skamlösa beteende utan det är den som blir utsatt som får lida.
Skamlöshet och narcissism Skamlöseheten och den osunda narcissimen är intimt förbundna med varandra i brister i förmågan att känna skuldkänslor, omtanke och omsorg om andra. Deras överdrivna självöverskattning står i yttersta kontrast till det omättliga behovet av uppskattning från andra. Att känna vid sin skam är en fiende till det grandiosa självet - därför måste känslor av skam föras över på någon annan. På så sätt kan bilden av "Det är inget fel på mig!" bibehållas trots vilket skamlöst beteende som helst.
Nu ska jag berätta en sak för er som är helt sinnessjuk:
I vår lilla stad finns det en mansmottagning.
Dit kan män gå som behöver hjälp med att hantera sina aggressionsproblem osv. Eller.... Det är i alla fall så det är tänkt.
HAN blev rekommenderad dit av en kontakt på familjerådgivningen. Jag trodde att detta skulle innebära en vändning.... så klart.
Han gick dit relativt regelbundet (vad jag vet) men sedan avbröt han kontakten.
Hösten innan jag lämnade honom var han åter på denna "Mansmottagning" för att tala om sina aggressionsproblem.... Han menade att han skulle göra ALLT för att vår familj skulle fungera. Jag skulle "få se" sa han. Han använde faktiskt ofta det uttrycket... "Du ska få se."
Jo nog fick jag se allt!
Hos (Vi kan kalla henne Lena) Lena på Mansmottagningen hade HAN suttit vid flera tillfällen och pratat. INTE om sina aggressiva utbrott, eller om hans oförmåga att hantera sina känslor utan.... OM MIG och om hur jobbigt det var att leva med mig!
HAN HADE SUTTIT DÄR OCH GRÅTIT, SAGT ATT JAG MISSHANDLADE HONOM PSYKISKT, ATT JAG FICK OKONTROLLERADE UTBROTT OCH ATT JAG SKREK HELT GALNA SAKER FRAMFÖR BARNEN, ATT JAG SLAGIT HONOM ETC ETC.
Nu ska jag berätta varför han gjorde så:
Det var så här att eftersom HAN fick mig att må så dåligt som jag gjorde och faktumet att jag dessutom var gravid så uppsökte jag som jag nämnt innan... en kurator och senare även en psykolog.
Där berättade jag till slut om hur det var hemma. Det hände ju hemska saker hemma väldigt tätt just under denna period så jag hade mycket jag behövde få ut och de hjälpte mig att sakta inse vad som faktiskt hände mig och barnen.
De bestämde sig för att med denna information göra en anmälan till soc. De gjorde så... med min samverkan.
Jag såg detta som ett sätt för oss att få upp allt till ytan och kanske kunna starta om på nytt. Verkligen en gång för alla få till ett erkännande och på allvar jobba på att ha en fungerande familj. Det kändes befriande för en stund...
JAG GICK HEM OCH BERÄTTADE FÖR HONOM VAD SOM HÖLL PÅ ATT HÄNDA OCH VARFÖR. Han skulle ju få ett brev hem ang denna anmälan och jag ville spela med öppna kort och visa honom tydligt att jag ville att vi skulle fungera och att förutsättningen för det var att vi nu en gång för alla rotade upp allt, sorterade, lade i rätt högar och med rätt perpektiv kunde gå vidare.
Han låtsades förstå....
AV NÅGON ANLEDNING VAR HAN PÅ MANSMOTTAGNINGEN REDAN NÄSTA DAG. Jag hade ju inte koll på hans tider där men jag tyckte han rände där väldigt tätt helt plötsligt.
Bara några dagar därefter kom en anmälan ifrån "Lena" på Mansmottagningen, riktad emot mig. "Fara för barn", "HAN är väldigt trovärdig i sin berättelse", "EM lider av bipolär sjukdom" (vilket jag fått uträtt att jag inte gör), "EM får hysteriska och aggressiva utbrott inför barnen" osv osv....
Jag undrar en sak "LENA"....
Med hysteriska utbrott inför barnen..... MENAR DU DEN GÅNGEN HAN KNUFFADE OMKRING MIG, SKAKADE MIG, DROG NER MIG PÅ SÄNGEN OCH I GOLVET, SLOG MITT HUVUD IN I VÄGGEN OCH SKREK PÅ MIG SAMTIDIGT SOM JAG HADE VÅR NÄSTAN NYFÖDDE SON I FAMNEN?
Det har hänt mycket inför barnen och självklart har jag ropat saker som "sluta", "gå här ifrån" osv. Jag har gråtit mycket och förtvivlat försökt värja mig för hans utbrott samtidigt som jag desperat skyddat mina barn.
De få gånger jag vågat bli arg på honom har han däremot tystat ner ganska omgående.... På sitt eget lilla finurliga sätt.
Anmälan lades ner omgående. De inledde aldrig ngn utredning eftersom HAN när vi satt hos familjerätten menade att "LENA" hade missförstått honom och att han inte kunde stå för vad som stod i anmälan.
JAG VILL ATT NI FÖRSTÅR ATT HAN GJORDE DETTA FÖR ATT VISA MIG VAD HAN KUNDE GÖRA FÖR ATT JAG I MIN TUR INTE SKULLE BLI TRODD.
DETTA VAR EN MARKERING FRÅN HANS SIDA.
Anmälan från min kurator kom in till familjerådgivningen någon vecka efter och jag blev då uppringd av den kvinna vi träffat ang mansmottagningens anmälan.
Hon frågade hur det var hemma NU. Jag berättade att det gick upp och ner och började berätta om hur det kunde vara när det var som värstt. Detta var hon inte intresserad av utan hon ville bara veta hur det var precis NU när vi talade. Jag svarade att "Just nu är det lugnt... Han är inte hemma".... De inledde ingen utredning.
DET VAR DÅ JAG INSÅG ATT DET INTE FANNS NÅGON SOM HELST CHANS FÖR VÅR FAMILJ.
Tack "Lena" för att du med din inkompetens har möjlighet att påverka situationer en person som du aldrig skulle få ta i egentligen. Men jag vet......
Han kan vara såååå charmig och trovärdig.
RÄCKER DET FÖR ATT LURA ER??? NI BORDE SKÄMMAS.....
Kärlek<3
/Em.
Sluta stirra
När du ändå inte ser mig
Vila dina ögon
Se på dig själv... Bara en stund
Sluta prata
När du ändå inte vill berätta
Slut dina läppar
Känn den sura smaken... Av lögn
Rör mig inte
Om du bara vill skada mig
Knäpp dina händer
Be en bön... Det kan ju inte skada
Sluta kasta
Om du inte själv tar emot
Låt världen veta
Att du slänger med osanning
Lyssna inte
När du ändå inte hör mig
Stäng av och njut
Av det ekande ihåliga... Din själ
/Em.
Jag är starkjagärstarkjagärstarkjagärstarkjagärstarkjagär
starkjagärstarkjagärstarkjagärstarkjagärstark!!!!!
!!!!!!
Heja heja alla underbara fighters där ute!
Kärlek,
/Em.
När personen i fråga känner att han har fångat in dig, efter uppvaktning och en romantisk förälskelsetid, kommer han att att införa en tvärvändning. Istället för att spegla dig som en underbar person som är så rätt på alla sätt, så kommer han att trycka i alla dina sår genom att återupprepa de mest smärtsamma händelser du tidigare utsatts för. Han kommer att spegla din rädsla och dina tvivel på dig själv.
I ett sådant här läge så tappar du bort sig själv och är intrasslad i den narcisstiska person som gör så illa. Detta gör att fokus inte längre finns på att skydda dig själv, att hitta möjligheter till att ta dig ur relationen för att läka och bygga upp dig själv igen. Fokus ligger på den personen som får dig att känna smärta och all din kraft går till att försöka förstå hur personen kan förmå sig att bete sig på detta sätt, samt hitta lösningar på att försöka få honom att sluta göra så illa.
Ju mer du försöker, ju mer du förklarar - ju fler ingångar får han till sårbarheten inom dig. Han kommer att utnyttja dem alla. Det spelar ingen roll hur mycket du än förklarar och vädjar till en narcisstisk person att sluta göra dig illa, han kommer fortsätta eftersom det ligger i hans personlighet att bete sig på detta sättet . Han ser ingen anledning att försöka förändra sig eftersom han ser för många fördelar med att fortsätta sitt dåliga beteende. Det är så han matar sin mycket osunda egoism.
Detta att du försöker visa att du är en bra person, att du är lojal och vill göra väl - det är ingen fördel i en relation till en narcissist. Han kommer endast utnyttja detta genom att suga i sig alla dess fördelar att få dessa fina egenskaper och bemötande av dig. Men han kommer inte känna att han vill ge tillbaka, t ex genom att vara lojal tillbaka utan tvärtom kommer han att se dina fina egenskaper som en svaghet, han kommer att se ner på dig ännu mer. Han ser ner på dig eftersom han tycker du är naiv som tror att du kan vinna något genom att försöka ge - i hans värld kör man över och tar. De som ger är, enligt honom, de som ligger under honom när han kör fram som en ångvält och de som ger är som små barn som man kan stjäla godis ifrån. Men ve dig om du du skulle låta honom smaka på sin egen medicin, att bemöta honom så som han bemöter dig - då kommer han inte dra sig för en verbal slakt. Han kommer inte nöja sig med att köra över dig utan han kommer backa och köra över dig igen, igen och igen. Hans narcisstisa vrede och hämndlystnad kan vara totalt gränslös, om än att han stunden innan sade att han älskade dig, att du är hans livs kärlek.
Så länge du har ett hopp om att kunna förändra en annan person, att du ska kunna få en person med en osund narcissism att förändra hela sin personlighet så kommer du att stanna kvar i relationen. Du kommer nämligen tro att det står i din makt att kunna få allting bra, som det var i början, eftersom du tror att det är ditt fel att han behandlar dig illa eftersom han hela tiden påpekar att han måste bete sig si eller så på grund av alla dina brister.
Jag har alltid varit en sådan person som målmedvetet trampar på med ngt att se fram emot.
Så är det inte längre....
Det senaste året har jag lärt mig mycket och en av de sakerna är att det är näst intill lönlöst för mig att lägga upp planer utöver de planer som är jobbrelaterade.
Så fort jag tror att jag är "på väg" så kommer ett nålstick i sidan... Ett steg fram men TVÅ TILLBAKA.
Det finns en plan... det han jag förstått. Men den planen delar man inte med sig av till mig.
Så.... Jag får väl gå framår med stor försiktighet och försöka göra det i tron om att allt kommer att bli bra.
Det är så svårt att trampa på när man inte kan se förbi allt det mörka...
Hur fan kan man vara så totalt befriad ifrån insikt, förståelse för sitt eget handlande och inte minst... hämndlysten?
Konstigt... Det är vi här hemma som blivit utsatta men... Vi har inget behov av hämnd. Vi kräver inte ens ngn form av upprättelse. Det har vi gett upp...
Det enda vi ber om är lugn och ro så att vi kan bearbeta skiten!
Sen begriper jag inte hur människor runt om allt detta resonerar och det gör mig så förbannad! Skitiga blickar på stan borstar jag förvisso av mig ganska omgående... Men när dessa hemmablinda småstadsbor har mage att uttala sig så ser jag rött.
VEM är så dum att man tror att någon kvinna skulle välja att göra det jag har gjort?
HUR kan man i sin vildaste fantasi tro att en kvinna lämnar en man för att bo med sina tre barn på skyddat boende... under ganska röriga omständigheter om det inte vore för att alternativet att stanna innebär ngn form av fara för henne och barnen?
VILKEN idiot har fått för sig att det är roligt att bryta upp med sin partner, ensam ta hand om tre barn, inte ha möjlighet att komma hem, lägga dyra pengar på en advokat (när man är mammaledig) utan att veta hur det egentligen kommer att bli, bli utredd av såväl soc som av psykolog samt alla dessa långa samtal med polis och kvinnojour där jag var tvungen att genomleva allt obehagligt igen och igen och igen.....
VARFÖR har man fått för sig att en person utan problem klarar av allt detta samtidigt som hon måste le och skratta inför sina barn, hitta på roliga aktiviteter, låtsas som att allt är jättebra och ständigt hålla ihop sig själv... BITA IHOP för gör hon inte det så kommer det att hållas emot henne.
Jag kan informera er IDIOTER om att det jag och mina barn gått igenom och GÅR igenom är INGENTING MAN VÄLJER ATT GÖRA.
Det är HAN som valt detta åt oss. Mer finns det inte att säga om saken. Så....
Skaffa er ngt eget att tala om... Något som ni vet något om.
Sen ska ni veta en sak:
JAG ÄR INNERLIGT GLAD ÖVER ATT NI INTE FÖRSTÅR FÖR DETTA ÖNSKAR JAG INGEN.
Men som sagt.... Stäng igen avfallsröret och baka lite goda bullar i stället:)
Kärlek<3
/Em
Det värsta med allt detta att NARCISSISTEN erkänner aldrig något... än mindre kommer till insikt med problematiken. Vad gör man då?
Barnens utsatthet
Många barn utsätts för fysiskt/psykisk och/eller sexuellt våld. Kunskapen om barns utsatthet har funnit länge men inte förrän i början av 1980-talet början började man uppmärksamma barnens situation och behov i frågorna kring våldet i familjen. Hur barn drabbas efter separa-tionen finns inte mycket forskning kring. Det man vet är, enligt barnmisshandelskommittén, att 10 % av barnen någon gång har upplevt våld i hemmet och att 5 % upplever det ofta. Man vet också att barnen före separationen i mycket hög utsträckning bevittnat våld mot mamma. Många män trappar upp sitt aggressiva beteende mot mamman efter separationen vilket därmed också drabbar barnen. Men våldet som barnet upplevt/upplever trollas bort när myndigheter hanterar vårdnadstvister. En pappa med våldsamt beteende bedöms ofta som lämplig vårdnadshavare och umgängesförälder.
Pappor som misshandlar mamma
Forskning av män, eller om pappor som slår är bristfällig. Forskarna vet mycket om kvinnor som utsätts för misshandel men betydligt mindre om män som förövare. Och pappor som misshandlar finns knappt på agendan. Samhället betraktar våldsamma män som en sak - pappor som en helt annan. Ändå är det ju så att just det här med faderskapet kan utnyttjas för att fortsätta slå, hot och kontrollera. Allt handlar ju nämligen om makt. I lagstiftares, domstolar och socialsekreterares ögon verkar män som slår och pappor komma från två helt skilda världar. Det gör att bakom kränkningarna mot kvinnan nämns sällan barnmisshandeln. Någonstans på vägen glider mannen som varit våldsam både psykiskt och fysiskt ur sin papparoll - för som pappa är han tillräckligt bra bara han visar lite intresse för barnen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad är en dysfunktionell familj/relation?
Att säga att en familj eller relation är dysfunktionell är detsamma som att säga att den inte fungerar. Familjen eller relationen svarar inte upp mot ett minimum vad dem som ingår i familjen/relationen behöver ha av psykiskt, fysiskt och känslomässigt välmående.
Vad är en sund familj/relation?
En frisk familj och relation är där alla får tänka klart och ta ansvar för sina handlingar, förstå sina känslor och fungera tillsammans med andra människor. De som är i familjen och relationen hjälper varandra med de redskap som krävs för att ha ett fungerande liv.
Vad händer med barn som växer upp i en dysfunktionell familj?
Tyvärr blir ju så att barn som växer upp i en dysfunktionell familj får ett tankesätt och omvärldssyn som skiljer sig från de barn som växer upp i en mer harmonisk familj. Det kan liknas vid ett slags handikapp som barnen bär med sig då de inte ofta får svårt att förstå människor med sunt fungerande känsloliv. De barn som har vuxit upp i en harmonisk familj förstår ofta inte heller de disharmoniska. Det blir alltså som om de här barnen kommer från två olika världar.
Det mest destruktiva med att växa upp i en dysfunktionell familj är att barnen inte lär sig vad som är bra för en själv och inte. Kanske bär de även bilden av att ha vuxit upp i normal familj, att det bara varit lite problem emellanåt, för det är ju svårt att veta när man vuxit upp i det och har familjen som enda riktmärket för vad som är det rätta. Många barn från en dysfunktionella familjer en kris när de börjar bli större, när de är i tonåren och när de sedan flyttar hemifrån. De vidgar ju sin värld, ser mer av hur andra familjer och börjar jämföra hur de själva har det och hur andra har det i sina familjer.
Även om barndomen är en ganska kort kort del av hela vårt liv, eller bör vara det, så är de i den vi lär oss de grundläggande förhållningssätten till världen och andra människor. Barnen återskapar som vuxna de mönster de har lärt in som barn. Ju mer dysfunktionella dessa mönster är, desto svårare är de problem barnen erfar i relationer i största allmänhet.
När barnen blir stora är det viktigt att de inte blivit så skadade av sin uppväxt, att de har förmågan att reflektera över vad de har varit med om, hur de har vuxit upp. Det är otroligt viktigt att inse att mönsterna från uppväxten varit just dysfunktionella och att han/hon nu har möjlighet att som vuxen att påverka sina valmöjligheter för att själv kunna bygga goda och sunda relationer.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Trauma för barnet
Barn som ser sin mamma misshandlas eller själva blir misshandlade bär ofta på traumat utan att ha någon att dela det tillsammans med. Traumat är tabubelagt, vilket gör att katastrofhemligheterna finns inom barnet. Dessa hemligheter genererar känslor av skuld och skam. Barnen är tysta med det som händer för att försöka hålla skammen i styr. Barnen behöver få sina upplevelser bekräftade och giltig-gjorda - annars kan inte barnet bearbeta traumat eller hitta strategier för att hantera sin livssituation.
Det onormala blir normalt
För de flesta barn som upplever våld i familjen blir det onormala normalt. Barnets får sneda referensramar och har svårt att se vad som är rätt och fel. Större barn vet att man inte får slåss men i den egna familjen kanske det är så att inte lyda pappa är värre än att slå någon blodig. Om barnen inte får berätta om sina upplevelser är risken stor att de sneda värderingarna lever kvar i vuxen ålder.
Misshandel ger psykiatriska problem
Det är viktigt att komma ihåg att barnen inte är dömda för livet. De flesta barn som växer upp i en familj där det förekommer misshandel kommer inte att slåss eller begå övergrepp som vuxna. Men tillsammans med en del andra faktorer ökar risken att de som vuxna inte kommer att respektera andras gränser och eventuellt bli våldsamma. Men att misshandel ger psykiatriska problem råder det inget tvivel om. Avancerad hjärnröntgen visar att långvarig social stress hos barn förändrar hjärnans sätt att fungera. Liknande mönster syns hos barn med ADHD och hos tortyr-, krigs -, och våldtäktsoffer. Skyddsfunktionen bryter samman i centrala nervsystemet, och barnet får problem med koncentration, fokusering, impulskontroll och förmågan att reglera känslor.
Barn som tidigt i livet har lärt sig att världen är hotfull, att man är dålig, eller inte har rätt att kräva skydd och förståelse - då bildas en grund för hur barnet kommer att tolka påfrestningar och utmaningar senare i livet. Känslan av att vara värdelös i tidig ålder, eller att inte kunna vänta sig något gott, kan resultera i depressioner som vuxen.
Alla barn som bevittnar våld behöver en vettig medmänniska, som inte är inblandad i familjen, som orkar lyssna och klarar av att höra vad barnet har att berätta. Det är viktigt att diskutera vad som är rätt och fel med barnen.
Skilsmässa - ett försök att få en vardag utan våld
I en familj där pappan misshandlar mamman och kanske även barnen är enda förutsättningen för att våldet stoppas en separation och skilsmässa. Barnen behöver då få veta vad som ska hända så att de inte blir skrämda av den stora förändringen. De kan också behöva prata om det som har hänt och om alla de nya saker som sker. Kanske är barnen rädda att pappa ska hamna i fängelse, hur det ska bli i framtiden, vad de ska säga till kompisarna, hur det var vid separationen och när de eventuellt flyttade, kanske var det så att polisen kom och hur det kändes.
Tyvärr riskerar barnen att se ytterligare våld eller själva utsätta för mer våld av pappan då han kanske trappar upp våldet under själva separationsfasen. Ofta måste ju barnen vara med när mamman och pappan möts vid eventuella överlämningar, då kan hot, våld och olika former av trakasserier förekomma mot mamman. Även risken för våld direkt mot barnen kan i vissa fall öka efter en separation. Mamman kan t ex inte gå emellan då pappan är våldsam då barnen är ensamma med honom efter separationen.
En mer långsiktig hjälp till barnen är alltså mycket viktig eftersom de kan befinna sig i en svår situation långt efter en separation eller skilsmässa. Säkerheten för barnen måste ses över och hanteras! Barn måste har rätt att slippa våld - och speciellt i sitt eget hem och av och mot de personer som betyder mest och är viktigast för dem.
Att som barn försöka förstå pappans våldshandlingar
Det är svårt för barnen att få ihop bilden av en pappa som är snäll ibland men som "förvandlas" och blir elak och slår ibland. Barnen separerar ofta pappans våldshandlingar i sina försök att behålla en positiv bild av honom eller för att behålla den egna relationerna skild från pappa-mamma-relationen. Att fokusera på det goda hos pappan som är våldsam går ganska bra då de kraven för att betraktas som snäll är relativt låga. "Vanliga pappa ska vara snälla. Då är man inte dum. Titta på TV, laga mat och köpa godis. Då är han snäll".
Det finns barn som inte har sett eller är medvetna om det våld som mamman utsätts för. Men här bör man betänka att våldets konsekvenser skadar barnen.
Barn påverkar inte bara av direkt fysiskt våld utan också av till exempel rädsla. Kanske ser de mamma vara rädd och gråta, men förstår inte varför. Kanske måste barnen bo med mamman någon annanstans i perioder utan att veta varför, de känner bara att det är något som inte stämmer, att mamma är ledsen och pappa är arg - och att de inte kan vara hemma.
Både barnen och mamman behöver hjälp och behandling
För att barnen ska våga välja att börja berätta så måste det finnas ett tillfälle för barnen att berätta. Barnen måste se en slags mening med att berätta och de måste känna förtroende mellan sig själv och den de berättar för.
Det är nödvändigt att både mamman och barnen får var sin behandlare som kan arbeta samtidigt - de kan då ge barnen och mamman ett individuell hjälp. Barnen och ungdomarna måste få en möjlighet att berätta och bearbeta vad de har varit med om. All den ångest och oro som är förknippad med traumat måste försöka lindras. De behöver lätta på ansvaret, skulden och skammen. Det är också viktigt att ge mamman krisbearbetning och ge henne stöd i att vara mamma när hon är mitt i värsta krisen. Mamman och barnen måste få resurser och stöd genom samordning för att få ett fortsatt liv utan våld.
För att mamman och barnen ska kunna få en psykoterapeutisk och psykosocial behandling krävs det att mamman är huvudsaklig vårdgivare till barnen och ansvarar för att hennes barn ska få bra vård och fostran enligt svensk lagstiftning (Föräldrabalken).
Pappans arbete för att bli en ansvarstagande förälder
För att en pappa som misshandlat barnen och barnens mamma måste han ta ansvar för sitt eget våldsamma beteende. Den känslomässiga insikten räcker inte, han måste vara beredd att hålla sig som ansvarig även på en praktisk nivå.
Det finns 12 steg till förändring på misshandlarens väg till ansvartagande föräldraskap
Misshandlaren måste:
1. erkänna sin historia av fysiskt och psykiskt våld mot sin partner och sina barn
2 inse att beteendet är oacceptabelt
3. inse att han valt att använda våld
4. se och visa empati för våldets konsekvenser för hans partner och barn
5. identifiera sitt mönster av kontrollerande beteende och förväntningar om
rättigheter i förhållande till kvinnor och barn
6. utveckla respektfulla beteenden och attityder
7. omvärdera sin förvrängda bild av sin partner
8. på olika sätt gottgöra både i kortsiktigt och långsiktigt perspektiv
9. acceptera de konsekvenser våldutövandet får för honom själv
10. förbinda sig att inte upprepa våldshandlingar
11. inse att förändring är en lång (ofta livslång) process
12. vara villig att hållas ansvarig
Dessa steg kan användas för att bedöma om det finns en stabil grund för föräldraskapet med en man som har använt våld.
Presentation
Fråga mig
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
| 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 |
11 | |||
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
|||
| 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | |||||
| |||||||||
Sök i bloggen
Senaste inläggen
- Flyttat
- En annan sanningars sanning...
- Nr 1 att akta sig för 2013!
- I think of love... And let it pass...
- Sista dagen...
- Till en speciell någon....
- Underbara helvete
- Ilskan
- Mot och medberoende..... Precis så är det.
- SKITSTÖVLAR!
- Bli inte uppäten!
- Att bryta mönster
- Vad händer med denna kampanjen?
- Att våga...
- I ditt nät