Dina ögon svartnar

rösten ändrar tonläge...

Vad gjorde jag för fel?

Vad sa jag?

Din blick så fylld av hat

dina gester skvallrar om ilska...

Varför lade jag mig i?

Varför lät jag det inte bara vara?

Du rör dig åt mitt håll

Skräcken sköljer över mig...

Jag hör dig skrika åt mig

Men orden har ingen betydelse

Det enda som finns nu

är dina armar och händer...

Jag faller bakåt ner i sängen

fångad mellan dina armar

Det rycker och sliter i mig

men det är inte du, det har du sagt...

Knutna händer slår ner bredvid mig

Som ett hot om vad som är möjligt

Hårda tryck... genomborrad av händer

Lämnar märken som inte syns...

Din hand om min haka

tvingar mig att se hatet i dina ögon

Lukten av galla tvingar mig hålla andan

Skrik och saliv smeker mitt ansikte...

Jag är ful... Jag är sjuk

Du är den ende som förstår mig

Runtkastad som en trasdocka

Nedsmutsad som en hora...

Panikartad ångest och våta ögon

Förlåt för att jag gjorde dig så arg

Som någon trycker på STOP

Skriken upphör och händerna släpper...

Du går ifrån mig

Lämnar mig ensam med min ångest

Jag kryper ihop i fosterställning

Kroppen skakar och lider...

Jag vill ha min mamma

Varför hjälper ingen mig?

Jag går sönder

Du kommer in till mig...

Stryker din hand över mitt hår

Torkar mina tårar

Lugnande ord

Du håller om mig...tröstar mig

Där ligger vi tätt ihop... tryggt

Min räddare i nöden

/Em.