Jag har alltid varit en sådan person som målmedvetet trampar på med ngt att se fram emot.

Så är det inte längre....

Det senaste året har jag lärt mig mycket och en av de sakerna är att det är näst intill lönlöst för mig att lägga upp planer utöver de planer som är jobbrelaterade.

Så fort jag tror att jag är "på väg" så kommer ett nålstick i sidan... Ett steg fram men TVÅ TILLBAKA.

Det finns en plan... det han jag förstått. Men den planen delar man inte med sig av till mig.

Så.... Jag får väl gå framår med stor försiktighet och försöka göra det i tron om att allt kommer att bli bra.

Det är så svårt att trampa på när man inte kan se förbi allt det mörka...

Hur fan kan man vara så totalt befriad ifrån insikt, förståelse för sitt eget handlande och inte minst... hämndlysten?

Konstigt... Det är vi här hemma som blivit utsatta men... Vi har inget behov av hämnd. Vi kräver inte ens ngn form av upprättelse. Det har vi gett upp...

Det enda vi ber om är lugn och ro så att vi kan bearbeta skiten!

Sen begriper jag inte hur människor runt om allt detta resonerar och det gör mig så förbannad! Skitiga blickar på stan borstar jag förvisso av mig ganska omgående... Men när dessa hemmablinda småstadsbor  har mage att uttala sig så ser jag rött.

VEM är så dum att man tror att någon kvinna skulle välja att göra det jag har gjort?

HUR kan man i sin vildaste fantasi tro att en kvinna lämnar en man för att bo med sina tre barn på skyddat boende... under ganska röriga omständigheter om det inte vore för att alternativet att stanna innebär ngn form av fara för henne och barnen?

VILKEN idiot har fått för sig att det är roligt att bryta upp med sin partner, ensam ta hand om tre barn, inte ha möjlighet att komma hem, lägga dyra pengar på en advokat (när man är mammaledig) utan att veta hur det egentligen kommer att bli, bli utredd av såväl soc som av psykolog samt alla dessa långa samtal med polis och kvinnojour där jag var tvungen att genomleva allt obehagligt igen och igen och igen.....

VARFÖR har man fått för sig att en person utan problem klarar av allt detta samtidigt som hon måste le och skratta inför sina barn, hitta på roliga aktiviteter, låtsas som att allt är jättebra och ständigt hålla ihop sig själv... BITA IHOP för gör hon inte det så kommer det att hållas emot henne.

Jag kan informera er IDIOTER om att det jag och mina barn gått igenom och GÅR igenom är INGENTING MAN VÄLJER ATT GÖRA.

Det är HAN som valt detta åt oss. Mer finns det inte att säga om saken. Så....

Skaffa er ngt eget att tala om... Något som ni vet något om.

Sen ska ni veta en sak:

JAG ÄR INNERLIGT GLAD ÖVER ATT NI INTE FÖRSTÅR FÖR DETTA ÖNSKAR JAG INGEN.

Men som sagt.... Stäng igen avfallsröret och baka lite goda bullar i stället:)

Kärlek<3

/Em