Mitt liv utan mig är slut.....

Livet MED mig har börjat igen och även om efterskalven av vad som varit fortfarande avlöser varandra ganska frekvent så är jag kvar. Jag är kvar här. Jag överlever. Jag lever!

Det är väldigt svårt att prata öppet om ngt så privat som erkännande.

Mitt erkännande är vilken idiot jag var... Vilken idiot jag var som tillät mig tappa bort mig själv OCH de människor jag älskar mest på denna jorden.

Men med MITT erkännande kommer även en historia om en annan person och det är väl DET som människor kommer att reagera mest på.

Det värsta är att de kommer inte att reagera mest på vad han gjorde.. nänä... De kommer att reagera starkast på att jag BERÄTTAR.

Det är just det som stoppar många.. Det är just det som gör att vi bara får höra en bråkdel av alla berättelser som borde berättas.

De borde berättas som en varning och som en upplysning till alla kvinnor för att kanske någonstans på något sätt förebygga.... och beskydda.

Framförallt för att väcka alla de kvinnor som fortfarande sover.

Det finns ett stort hål. Hålet heter "bristande bevisning" och "ord mot ord". Kvinnor blir inte trodda och kastas ut för att föra sitt krig själv.

MEN när vi gör det... OM vi vågar kriga... Då hänger vi också ut oss själva. Är det värt det? Jag har valt att våga tro det.... Att det är värt det.

Jag har läst många artiklar på senaste tiden och förstått att jag är långt ifrån ensam... Så jag har en fråga till LAGEN:

Jo Lagen.... När tänker du börja beskydda alla kvinnor och barn som far illa i sina egna hem? När tänker du ta till dig all information... all kunskap som finns hos kvinnojourer och polis och verkligen GÖRA något för att rättvisa skipas?

NÄR ska du förstå vad normaliseringsprocessen innebär och sluta ifrågasätta varför kvinnan valde att stanna så länge hos mannen? NÄR?

All kunskap finns lätttillgängling..... När tänker du läsa? NÄR?

Ja... Jag har ett och annat att snacka om med Lagen =)

Respekt,

/Em.

Varför stannar hon kvar? Nedan följer en lista på orsaker som bidrar till att en misshandlad kvinna kan välja att stanna kvar i ett destruktivt förhållande:

• För att förhållandet en gång började med kärlek, som vilket förhållande som helst.
• För att de har barn ihop.
• För att en kvinnomisshandlare växlar mellan våld och värme.
• För att en man som misshandlar sin kvinna först har plockat bort hennes sociala skyddsnät. Han har isolerat henne, fått bort henne från släkt, vänner och arbetskamrater.
• För att en misshandlad kvinna inte tror att någon kan eller vill hjälpa henne.
• För att hon genomgått vad som kallas normaliseringsprocessen.
• För att en misshandlad kvinna är rädd att förlora sina barn.
• För att kunna skydda sina barn gentemot att lämnas skyddslösa hos pappa.
• För att en misshandlad kvinna är rädd att inte bli trodd.
• För att en misshandlad kvinna är rädd att bli dödad.
• För att en misshandlad kvinna som ständigt utsätts för kränkningar, våld och hot om våld blir förvirrad och utmattad, otrygg och rädd.
• För att en människa som regelbundet blir misshandlad till slut förlorar all sin självkänsla och all känsla för vad som är rätt och fel. En misshandlad kvinna tar på sig skulden för att hon blir slagen. Kvinnan kan stanna hos en man som slår av rädsla för att bli utsatt för ännu värre misshandel. Hon är rädd att bli dödad, rädd att bli socialt utstött, rädd för ensamhet. Kvinnan mister inte hoppet om en förändring till det bättre. Kvinnan mister inte hoppet om att han skall sluta slå.

Det är viktigt att minnas, att misshandeln inte börjar när första slaget faller. Processen startar långt tidigare.

När själva misshandeln börjar, har mannen redan ”grepp” om kvinnan. Hon tror att hon är hjälplös utan honom och vill dölja det för yttervärlden. Ingen ska få veta att han slår henne. Hon tar på sig skulden för att han slår. Det är hon som är en dålig människa, känner hon. Därför kan de hålla fasaden i många år.

Mannen växlar mellan våld och värme, han är ofta väldigt snäll och ömsint, fram till nästa gång han slår. Ofta tar han också hand om henne efter misshandeln, sköter hennes skador och plåstrar om.

Denna ombytlighet gör att hon försöker bortse från att han slår och fokuserar på de stunder då han är snäll.

Oftast slutar misshandeln med ett samlag, vilket egentligen är en våldtäkt. Hon underkastar sig samlag istället för att bli misshandlad eller ihjälslagen. Hon tycker kanske inte att det är en våldtäkt. Hon kan säga att han aldrig våldtagit henne, men efter en tid kan hon berätta att mannen ofta vill ha samlag efter att ha slagit. Hon går med på det för då blir han lugn.

En kvinna behöver inte vara inlåst för att vara fånge i ett förhållande. Rädsla, psykisk misshandel och fysisk utmattning gör att hon inte klarar av att fly från terrorn. Att ta sig ur ett förhållande där mannen regelbundet misshandlar och hotar är svårt och kvinnan behöver stöd. Men steg för steg, lite i sänder, kan hon förbereda sig för att lämna honom.

Källor:

http://www.helsingborgskvinnojour.se/orsak_verkan.html