Utan att egentligen se
Tar jag mig igenom
Dimslöjor smeker mig på väg
Känner efter... Jo, jag andas

Trevande i folkmassor
Utav stinkande förakt
I deras ögon ser jag domen
Men jag andas

Jag har tagit ett steg åt sidan
Lämnat deras väg
Slutat slava för deras viljor
Och jag andas

Över deras läppar
Viskningar om lögn och blod
Som levande döda...
Men jag andas

Tar mig igenom med sänkt blick
Deras klor i mina kläder
Sliter och drar...
Jag fortsätter andas

Känner deras kalla blickar
Isande över min sönderslitna rygg
De skriar och kacklar...
Jag andas

Vad var det som fick dem att tro
Att jag var någon för dem att äta?
Nu vrålar de ut sin hunger
Jag är fri... Jag andas
/Em.