Det är väldigt viktigt att du tar in så mycket information som möjligt om olika slags personligheter och hur de formas tidigt i en människas liv. En personlighet är alltså inget man förändrar på en dag eller två, eller om ens aldrig. Det kräver att personen själv verkligen vill förändra sig, inte bara säger det med ord utan också visar det i handling genom att aktivt arbeta för det. Ägna inte dyrbar tid och energi på att försöka övertyga honom att han inte beter sig sunt (det är som att jämföra med att stå och banka sitt huvud mot en väg, det är alltså inte konstruktivt och leder inte till annat än att du skadar dig själv). En person som har en osund narcissism kommer inte att förändra sig. Han kommer alltid vara en person med osund narcissism i sin personlighet.

Kanske behöver du stöta på många personer med t ex narcissisk personlighet för att tills sist inse hur arbetet att försöka förändra dem endast är ett slöseri med din energi, din person och ditt liv. Detta kan vara en insikt som slår hårt eftersom du då blickar bakåt och inser hur mycket tid du har slösat bort på människor som endast har gjort dig illa.

Du behöver stanna upp, inte rusa vidare och riskera att släppa in ännu en person med narcisstisk personlighet i ditt liv. Om du inte bearbetar det som skapat stora sår inom dig utan endast trycker undan det som hänt kommer detta att locka känslomässigt missbrukande personer för att påminna dig om dem, de kommer att hörja runt och riva upp ännu större sår. Genom att stanna upp och verkligen se in i allt det som gör så ont, orka stå ut och ta dig igenom detta för att bearbeta och läka kommer sedan bli ditt bästa skydd för ytterligare missbruk av dig som person. Du kommer mer tydligt se varningssignaler och hitta verktyg som är effektiva när det gäller att stoppa känslomässigt missbrukande personer innan de hakar fast i dig.

Försök att ge dig all hjälp och stöd du kan få på vägen, du förtjänar det på alla sätt. Du måste försöka få in sunda människor i ditt liv igen, spegla dig i dem - allt för att ta bort den dysfunktionella spegling som en narcisstisk person försökt plantera i dig. Tänk inte att du ska vara lojal mot personen som gjort dig illa och missbrukat dig in i själen. Det handlar inte om hämnd eller att du sviker - det handlar om att du måste ta hand om dig själv. Du har blivit missbrukad och överkörd och du behöver hjälp istället för att tänka på att vara lojal mot en person som inte skulle tveka att köra över dig ännu en gång.

Om en person kontaktar dig, som du tidigare haft en relation till som du vet har en osund narcissism, så vet du och kan stå fast vid, att inte ge personen möjligheten att tanka sin tillfredsställelse genom din bekräftelse och energi. Då har du kommit långt och gjort ett otroligt arbete med dig själv. Glöm inte det.

Källa Tuvaforum.se

Talade med en god vän igår.... Han hade läst bloggen och hade lite frågor. Han fick inte ihop det... Varför hade jag stannat efter första kränkningen/slaget/knuffen/hotet osv?

Jag hänvisade till NORMALISERINGSPROCESSEN och sen kom jag på att det är nog viktigt att poängtera att det är en SJUK person som gör såhär emot andra människor. Narcissism är ju en PERSONLIGHETSSTÖRNING i allra högsta grad.

De är som spindlar som väver in ens person längre och längre in i sitt nät. Till slut ser man ingenting alls. Man går omkring helt avskärmad från såväl känslor som verklighetsuppfattning.

Jag hade ingen aning om vad som egentligen hände vår familj.... mer än att jag inte dög till något... Jag var en börda och skulle vara jävligt glad åt att HAN ville ha mig.

Jag berättade också för min vän om mina minnesluckor sedan tiden med honom...

Jag undrar om dessa luckor kommer att fyllas och jag fasar för vad de i så fall kommer att fyllas med.

Sen säger min vän så här:

"Em... Jag finns här för dig och jag hjälper dig... Jag VILL hjälpa dig. Kan du ta det till dig? Ensam är inte stark... Lova att du säger till om du behöver något.. Vad som helst. Du förtjänar lugn och ro. Jag önskar så att vi rings en kväll och du berättar att du HAFT EN BRA DAG du vet. Sluta vara så jävla stolt nu!"

Vänner.... Jag är inte stolt. Det är inte det som detta handlar om alls.

Jag hör vad ni säger.... Men det kommer liksom inte längre in än så och det är något jag måste jobba med så småningom.

Jag har inte varit värd ett skit under en ganska lång tid och en del av mig tror fortfarande att jag är värdelös och att jag får skylla mig själv för allt.

Så... Jag hör er och jag uppskattar det... verkligen. Det värmer i kylan... all omtanke... och det lyfter mig sakta sakta.

En vacker dag kanske jag t o m ringer och ber om hjälp för att jag insett att jag faktiskt förtjänar det... Men dit är det långt ännu

Kärlek<3

/Em.