Nu är julen avklarad och ett nytt år närmar sig...

Jag minns att jag förra året sa att 2012 skulle bli MITT ÅR.... Jag skulle tänka på MIG först, ta hand om min kropp efter dotterns födsel, mysa mammaledigt och ha det häääärligt=)

Ok..... På sätt och vis så var det ju mitt år... absolut. Jag lyckades förändra mycket:

Jag lämnade ett förhållande som skadade mig och mina barn.

Jag gick ner 33 kg (vägde 97 kg dagen efter att min dotter kom till världen).

Jag rensade ut de "vänner" som inte ville mig väl.

Jag satte mig själv på prov när det gäller många saker och nu vet jag hur mycket jag utstår, var mina gränser går och VAD som föder VILKA känslor.

Kvar finns bara detta ständiga tvivel..... Gör jag rätt nu? Klarar jag detta också?

Kvar finns också det ständiga dåliga samvetet..... Jag räcker inte till! Jag duger inte! Jag är bara till besvär och en last för alla som hjälper till!

Kvar finns också det där jävla behovet av att vara till lags och rädslan för att någon ska tycka att jag är dålig, gör ett dåligt jobb, är en dålig dotter, dålig vän osv osv....

Tvivlet gör ju så klart att jag inte vågar leva riktigt. Det dåliga samvetet blir ju stress eftersom jag hela tiden känner att jag måste prestera mer och mer och mer..... för att må bra?!? För att alls kunna slappna av.

Behovet av att vara till lags är ju också ett stressmoment eftersom jag gör avkall på mig själv för att göra ngt för ngn annan. De vet ju att jag ställer upp!

Det jag kommit fram till nu över julledighet och sådant är att..... Det är inte mycket i mitt liv jag väljer själv egentligen. Det finns fortfarande alltid någon eller något som styr.

Jag är 34 år gammal och styrs fortfarande till en viss del av vad min mamma tycker t e x.

När jag insåg det så kräktes jag nästan rakt ut.

Vad fan är det med mig???

Men det är klart..... Det sitter väl djupt inrotat om man är en person som är möjlig att styra.

Det får vara nog nu.... med allt!

Det finns gott om människor som verkligen bryr sig om mig och som hjälper till utan att kräva något tillbaka.... eller spela martyr med långa besvärade suckar och påminnelser om hur dåligt min "situation" får DEM att må.

Kravlöst ska det vara ANNARS KAN DET VARA!

Vad är hjälpen värd om hjälpen får mig att känna det som att jag tvingar den till mig?

Nu ska jag fylla mitt liv med kärlek. Förutom att följa upp det som redan ÄR positivt så är det mitt nya mål=)

<3

/Em.

 

Cella

28 december 2012 11:15

Jag vet exakt vad du menar. Det är svårt men det går! All kärlek till dig!

 

En som förstår...

28 december 2012 19:16

Jag förstår dig pecis och du e grymt modig som står ut och orkar med!! Jag önskar dig all lycka i världen o ch du... du borde ändra din inställning, du går den rätta vägen !! så rätt man kan gå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortsätt gärna följa mig här:    http://nattstad.se/ememmely   Kärlek<3 /Em. ...

En man som misshandlar är känslomässigt omogen. Hans omognad visar sig ofta när det ställs krav på honom i en relation tillsammans med en kvinna. Då överväldigas den omogna mannen av känslor som maktlöshet eftersom han upplever att han har tappat kon...

Vill börja dagen med att önska er alla ett riktigt gott nytt år=)   Nu börjar året där vi inte ska göra om alla de misstag vi gjorde förra året, right? Ha ha ha! Vi kan väl alla försöka göra vårt bästa i alla fall. Vi kan börja med att lära ...

  It feels like fire..... But it won't last....

Året är snart över och jag sitter och funderar över vad som hänt.... Det har varit ett händelserikt år och det är väl sällan ngt ont inte har ngt gott med sig? 2012 började med min dotters födsel. Min underbara lilla trollunge som gör allt hon k...