Alla inlägg under november 2012

FYI

Av ememmely - 9 november 2012 00:43

http://www.tuvaforum.se/harskarteknik.asp

Av ememmely - 7 november 2012 12:09

Jag har ju som jag sagt tidigare inte tid att bearbeta mitt egna helvete eftersom jag har mina barns helvete att bearbeta först och främst. Det är långt ifrån över....

Min stora kille (16 år) går och bär på så mycket sorg och ett blytungt lass av ilska. Ingen har lyssnat på hans berättelse och hans syn på samhället är efter allt detta... vad den är. Som tur är så har han och jag en bra dialog och jag är ganska säker på att han känner att han kan prata med mig om allt.

Men faktum kvarstår...

Han tror ju att samhället tycker att det är helt ok att han har varit utsatt för den mångsidiga misshandel som pågick i 2,5 år... såväl psykisk som fysisk.

Man kan med ro säga att samhället skapar anarkisten.


Lillkillen är stressad och svår att få ner i avslappning. LUGN OCH RO är nyckelorden här hemma men han har svårt för att förstå hur man gör. Inte lätt när man är 3 år och hoppa från en sinnesstämning till en annan varannan helg (tors-mån).

DÄR går tonerna högt, allt går snabbt och man hinner inte göra färdigt en sak innan man ska börja med en annan.

Det ska ätas hela tiden och det mesta av tiden sitter de i bilen på väg någonstans.

"Lillasyster skriker jättemycket hos pappa och pappa skakar muskler" är ngt jag får höra ganska ofta. ... Hur Ska jag förklara detta beteendet på ett sätt som blir rättvist mot min lille son? Inte lätt...

Dottern  är inte skrikig i vanliga fall. Det är ytterst sällan hon tar ton...

Förr förra gången gången hon var där kom hon hem med ett jätteblåmärke på vänstra låret. Jag har fått det dokumenterat på vårdcentralen.

Han nekar till blåmärket över huvetaget. Jag inbillar mig menar HAN sist vi satt i fam-rätten.

Ska det vara så svårt att berätta om ett blåmärke och hur det uppkommit vid överlämnande? Det gör de ju på förskolan om det hänt ngt under dagen... Jag ser då ingen svårighet med detta... Om man inte har ngt att dölja vill säga.

Jag blir så arg...... Och så ledsen eftersom barnen bevisligen inte har det bra när de är med honom.

När de kommer hem efter att ha varit där så sover de... I timmar! Sover och kramas... Kramas och sover.


Lille Sonen berättade för mig att de andra barnen på Kulhuset var "jävla idioter". Han berättade om att de lekt i bollhavet och några andra barn hade kastat några bollar på sonen.Sånt som händer...

.

Som ni hör av min sons uttalande så har ju detta inte hanterats vidare rätt. HAN har blivit arg.....

Dessutom VET jag att Sonen också kastat bollar. Jag får jämt säga till honom när det gäller sådant och påminna om att man ska vara snälla emot varandra osv...

Ska han växa upp och lära sig att han får slå/kasta bollar/sparka/ta saker från andra/bita/dra i hår osv utan konsekvenser? Ska han dessutom lära sig att avskriva alla andra människor som "jävla idioter? Ja.... Då vet vi ju hur det slutar.....


Jag minns det så väl... ALLA var idioter enligt HONOM. Hans arbetsgivare (de få han hade kortare perioder), kvinnan på familjerådgivningen, horan (som han kallade henne) på mansmottagningen, dagispersonalen, min familj, socialen, arbetsförmedlingen, a-kassan, försäkringskassan... ALLA. ALLA utom han själv.


Nu närmar sig en helg när barnen återigen ska lämnas till honom.

I morgon åker sonen och på Lördag hämtar han lillan.

Jag har redan ångest....

Dessutom ska vi träffas för "samarbetssamtal" hos fam-rätten i morgon... Jag mår fysiskt illa inför de träffarna.


Förr förra helgen klarade jag inte alls av att vara hemma och när jag kom hem på söndagskvällen så kraschade jag totalt... Panikångest. Ingen sömn... Bara denna satans panikångest med svettningar, skakningar, hyperventilerande och storgråtande jävla panikångest!

Måndag morgon kom barnen och vi sov... Kramades och sov <3


Det är tufft... och jag är nog egentligen helt slut.... Men hoppet dör ju inte och med hoppet kommer styrkan och i styrkan inns vetskapen om att jag har rätt.


MAN FÅR INTE GÖRA SÅ OCH GÖR MAN SÅ ÄNDÅ SÅ SKA MAN FAAAAAN INTE KOMMA UNDAN MED DET!!!!


Kärlek<3


/Em.


Av ememmely - 6 november 2012 10:54

 Allmänna riktlinjer

Generellt kan sägas att umgänge med de allra minsta barnen, upp till 1 - 1,5 år, bör ske ofta men under korta tider. Detta är en viktig faktor vid bedömningen av exempelvis övernattningar hos umgängesföräldern. Även den situation där barnet fortfarande ammas måste vägas in. När det gäller barn i denna ålderskategori, bör de helst bo på ett ställe och ha umgänge med den andra föräldern på dagtid.

Om umgänget innebär boende bör det inte vara längre än en eller två nätter t.ex en helg. Men även umgänge med ett par övernattningar kan vara för lång tid för de allra minsta barnen, men detta beror på omständigheterna i det särskilda fallet. Längre tids boende, som ett par veckor under semestrar bör beslutas med försiktighet.

Slutligen ska sägas att det ovanstående endast kan ses som allmänna riktlinjer. Alla barn måste bedömas individuellt. Barnets umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med måste i första hand beslutas efter barnets bästa i det specifika fallet och inte efter föräldrarnas önskemål om att ha barnet likvärdigt hos sig.


Ett barnperspektiv

Det återstår ett mödosamt arbete med att se till att principen i lagstiftningen om barnets bästa i främsta rummet verkligen genomsyrar tillämpning och de bedömningar, som görs av framförallt socialtjänst och domstolar. Det handlar om förbättrad kompetens och utbildning, det handlar om utökad forskning på området, men kanske i ännu högre grad om att utveckla ett barnperspektiv så att de små barnens behov verkligen sätts i främsta rummet.


Kommentarer av två barnpsykologer


Ulla Stina Adolfson, legitimerad psykolog samt legitimerad psykoterapeut, Örebro, framhåller att det är en investering för framtiden att den förälder som inte bor med barnet har ett regelbundet umgänge på dagtid under barnets tre första år.

Ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv är treårsgränsen naturlig utifrån minnesförmågan och språket. Om det befinns lämpligt med helgumgänge med övernattningar är det en god idé att gå hem med barnet en stund på dagen och även att visa kort på och prata om den andra föräldern. Det senare gäller givetvis även för boendeföräldern.

Telefonsamtal till den förälder där barnet inte befinner sig är en hjälp för barnets minnesbild av den andra föräldern och ett alternativ till dagtidsumgänge vid långa avstånd mellan föräldrarna.

Hennes erfarenheter från denna typ av fall är att domare inte har beaktat omständigheterna i det särskilda fallet och att tingsrätten har förordnat om umgänge utan att ta hänsyn till kunskap om barns utveckling. Exempelvis har rätten utdömt längre umgängesperioder där umgängesföräldern tidigare inte haft någon kontakt med barnet.

En jämförelse kan göras med invänjningen i förskolan där det lilla barnet är ifrån föräldern korta perioder som sedan utökas till längre och längre perioder. Vid umgängesförordnande där den ena föräldern är obekant för barnet borde en längre period av invänjning förekomma.

Katrin Enberg, barnpsykolog, Hedemora, anser att barn under tre år behöver trygghet och rutiner i första hand. Eftersom barnet inte har utvecklat en tidsuppfattning kan det bli ett trauma för barnet att skiljas från den förälder barnet bor hos under för lång period. Barnet går tillbaka i ut-vecklingen. Här kan en jämförelse göras med en sjukhusvistelse. Om ett litet barn är på sjukhus under en längre period glömmer det bort föräldrarna om inte dessa finns närvarande. Detta kan vara mycket traumatiska upplevelser för ett barn.

Umgänge under dagtid är en bra lösning och om barnet känner den andra föräldern väl, kan även en eller två övernattningar vara godtagbart, men inte mer. Två veckors sommarumgänge för ett barn under tre år är alldeles för lång tid.

Katrin Enberg anser att domare inte utnyttjar den samlade kompetens och sakkunnighet om barns utveckling som finns när de beslutar om umgänge. Hon menar att överenskommelser om umgänge inte alltid har barnet som huvudperson, istället är det föräldrarna som med hjälp av advokater försöker uppnå rättvisa sinsemellan.


Källa:
Barnombudsmannen om små barns umgänge

Av ememmely - 5 november 2012 12:29

Jaha!


Det är mycket jag undrar över och eftersom jag sitter här just nu.. och just nu blir förbannad (vilket är strålande) så drar jag det även här.


Kära myndigheter (i detta fall soc, polis, domare och åklagare)....


När jag bestämde mig för att jag vågade lämna denna narcissist med psykopatiska drag trots alla hot ifrån denne om hur han skulle dumförklara mig, ta barnen till sitt hemland mm....


När jag bestämde mig så LOVADE ni mig att ni skulle stötta mig hela vägen och ni LOVADE att min skräck över att han ensam skulle få ha barnen var helt obefogad eftersom samhället ALDRIG skulle tillåta att en man med misshandlarbeteende skulle få ha hand om barn utan övervakning.

Så.... Jag tog ytterliga mot till mig med hjälp av er och... lämnade... och anmälde misshandeln när det gällde både mig och barnen.


Min del blev rubricerad som "Grov kvinnofridskränkning" och när det gällde barnen var det ren och skär "misshandel" och "fridskränkning" .


Efter att ha förhört mig och HONOM lades förundersökningen ner när det gällde misshandeln av barnen pga att HAN nekade till brott samt anklagade mig för samma saker, menade att jag var psykiskt sjuk mm.

Han anmälde mig aldrig dock... Varför inte? Han menade ju att JAG misshandlat honom.


Ingen förhörde varken läkare som dokumenterat blåmärken, bitmärken etc.... Ingen förhörde kvinnan vi talat med regelbundet i 2 år på familjerådgivningen... Ingen förhörde min äldste son på 16 år som både sett och själv upplevt misshandeln. De bara lade ner och ngn överprövning ville de inte ge mig heller.... I något av fallen.


När det gällde fallet "Grov kvinnofridskränkning" förhördes jag, HAN, mina vittnen... sen lade de ner.

"Ord mot ord", "Hans historia skiljer sig totalt ifrån din" osv...


TRODDE NI PÅ FULLASTE ALLVAR ATT HAN SKULLE SÄTTA SIG I FÖRHÖRSRUMMET OCH ERKÄNNA ALLT HAN GJORT EMOT OSS DE SENASTE 2,5 ÅREN?????


TROR NI ATT JAG TYCKTE DET VAR ROLIGT ATT FLY FRÅN MITT HEM OCH BO MED TRE BARN (VARAV DEN YNGSTA BARA 3 MÅNADER GAMMAL) I ETT RÖRIGT KOLLEKTIV FÖR KVINNOR OCH BARN SOM UTSATTS FÖR BROTT??? VA???


TROR NI VERKLIGEN ATT JAG SKULLE VÅGA UTSÄTTA MIG OCH BARNEN FÖR DEN RISK DET INNEBÄR ATT TRAMPA PÅ HANS "HEDER" OM DET INTE VORE FÖR ATT ALTERNATIVET ATT STANNA VAR SJU RESOR VÄRRE???


TYCKER NI VERKLIGEN ATT DET ÄR RÄTT ATT UTSÄTTA MINA BARN FÖR LIVSFARA VARANNAN HELG SOM UMGÄNGET MED HONOM NU UTDÖMTS TILL?

Han yrkar dessutom på växelvis boende varannan vecka och det skulle inte förvåna mig det minsta om ni dömer till hans fördel när det är dags i Januari 2013.

FÖR SVERIGES DOMARE HAR INGEN UTBILDNING I DETTA. DE VET INGET OM NARCISSISTER, NORMALISERINGSPROCESSER ETC ETC....

Ändå får ni döma i dessa ärenden.... Skumt.


DET RÄCKER ALLTSÅ ATT DEN SOM BEGÅTT BROTT INTE ERKÄNNER.... DÅ GÅR DENNE FRI!

Har jag missförstått något?


Sen begriper jag inte varför ni på familjerätten är så noga med att jag ska FÖRSTÅ honom.

VARFÖR I HELA FRIDENS NAMN SKA JAG FÖRSTÅ HONOM??? VARFÖR???

Jag har utretts när det gäller både min psykiska hälsa av leg psykolog och av familjeutredarna när jag anmälde misshandeln av barnen.

Psykologen gav mig bara en tänkbar diagnos och det var det förhållandet jag levt i. Hon nämnde även att jag troligtvis kommer att lida någon slags posttraumatisk stress framöver men det är ju inte klassat som en sjukdom precis. Jag är alltså frisk.

Familjeutredarna gav i sitt utlåtande infon att jag var en" i allra högsta grad lämplig mamma till mina tre barn" med allt vad det innebär.

Räcker det inte att JAG varit tvungen att bli utredd??? Tar kränkningarna aldrig slut?

Så jag frågar igen....

VARFÖR SKA JAG FÖRSTÅ HONOM???

Inte nog med att han nekar till allt han gjort.... Han har även anklagat mig för att ha gjort liknande saker.... el nä förlåt EXAKT de saker som han utsatt mig och barnen för.

HUR SKA JAG KUNNA SAMATBETA ENS KRING BARNEN MED NGN SOM SER MIG I ÖGONEN OCH MENAR ATT ALLT JAG SÄGER ÄR LÖGN???


Alla vi har med att göra med på fam-rätten är kvinnor.... HAN kan vara väldigt charmig.


SÅ!

Hos polis och räcker det att man nekar?

På SOC räcker det att man lägger över skulden på den andra parten samt flirtar lite/gråter lite etc?

I tingsrätten får man korsa fingrarna och be en bön eftersom domarna fortfarande inte har den utbildning som krävs för att döma det som är bäst för barnen?

Och hos Åklagaren blir det nerlags om inte Åklagaren funnits på plats och själv sett när brott begåtts?


VISSTE NI ATT BARNPSYKOLOGERNA SÄGER ATT ÖVERNATTNINGSUMGÄNGE ÄR DIREKT SKADLIGT FÖR BARN UNDET 3 ÅR OAVSETT OM FÖRÄLDERN ÄR LÄMPLIG EL EJ?

Jag kommer till varför i ett annat inlägg.


/Em.





Av ememmely - 4 november 2012 09:07

Där brinner elden

Där smeker lågorna min redan sönderbrända hud

Där gnistrar de hårda orden till

Bakom rökridån där han äger mig...


Inträngd i ett hörn

omgiven av svarta skuggor... ormar som hugger

Jag krymper sakta

Bakom rökridån är jag ingenting


Hastar genom stan

Livrädd att någon ska se.. Fråga hur det är

Masken håller precis..

Bakom rökridån är jag trygg?


Paniken när det ringer på dörren

Har grannen ringt?

Sväljer gråten och öppnar

Bakom rökridån ser ingen ändå...


Jag är en hora

Jag inbillar mig saker... Jag är sjuk

Jag borde ta livet av mig

Bakom rökridån är jag allt som är fult


Använd mig utan att se på mig...

Lägg all din tyngd på mig

Gör vad du måste...

Bakom rökridån gör du som du vill


Lämnad åt honom...

Ihopkrupen naken på kall klinkers

Jag skriker efter er

Bakom rökridån finns det ingen som hör


Bakom rökridån kan han göra vad han vill...


/Em




Av ememmely - 3 november 2012 22:38

Varför finns dessa människor som hela tiden skriker ut vad de vill ha sagt? Vad är det som gör att de känner behovet av att anstränga sina stämband till den grad att det blir skadligt för andra?

Är de kanske medvetna om att det som kommer ur deras mun är helt utan substans och att vi som finns runtomkring inte skulle lyssna om vi inte blev påtvingade det gälla ljud som kommer över dessa högljudda människors läppar?


Jag hör inte vad folk säger när de skriker längre. Jag ser deras läppar röra sig men jag hör verkligen inte vad de säger.

Jag undrar mest bara varför de skriker... Tror de att jag hör illa eller att jag har svårt att förstå... eller hör DE dåligt eller.... Varför? Prata ordentligt med mig! Jag är ju här=)


Han skrek alltid. Även när han trodde att han talade normalt. När han kände sig trängd höjde han rösten ytterligare för att hävda sig. Jag tror någonstans att han trodde att han kunde PRÄNTA IN osann info hos mig så att jag skulle sluta ifrågasätta honom, hans sätt och hans våldsbrott.


Han hade för vana att sätta sina läppar mot mitt öra och gallskrika ut den information/ de kränkningar han för tillfället ville förmedla. Det kunde ringa och knastra i örat i flera veckor. Inget bestående dock (tack och lov).

Han luktar galla när han blir upprörd eller nervös. Den lukten glömmer jag aldrig.....


/Em.

Av ememmely - 3 november 2012 08:08

Om jag sa att jag inte lider några som helst men efter vad jag varit med om så skulle nog min tunga bli svart...


Igår blev jag jättestressad när jag hela tiden blev avbruten i det jag gjorde av antingen telefon, dörrklocka el en frågvis treåring. Det slutade med att i alla fall tre fönster var putsade och en jättemigränattack.

Mamma var här igår. Hon lyckas pricka in rätt dagar att vara här=)

När migränen vek hädan stressade jag av på gymmet... DET laddade batterierna igen.


Jag fixar inte det här med att bli avbruten riktigt....

Anledningen är att HAN alltid tyckte jag skulle göra annat än det jag höll på med just för tillfället. Det spelade ingen roll vad jag tog mig för.. om det var disk, städning, blöjbyte, tvätt mm.


När jag var på toaletten kom han in och frågade saker, när jag borstade tänderna kunde han komma och be mig ta sonen för han skulle röka/äta/gå på toa el ngt annat, Jag fick nog aldrig avslutat en dusch ordentligt när han var hemma och ett bad kunde jag väl ta om barnen sov och han jobbade (eller om det passade honom).

Var jag i affären ringde han hela tiden, var jag på gymmet så ringde han och skrek att han inte klarade sonen och att jag var tvungen att komma hem tog jag med mig sonen så var jag också dum).
Han ringde mig på jobbet flera gånger om dagen och svarde jag inte i min telefon så ringde han till skolan där jag jobbade. Fruktansvärt pinsamt.... Och jag blev tillsagd om detta flera gånger.
Han kunde till och med dyka upp på arbetet för minsta lilla eller om jag inte svarat i telefonen... för att "diskutera".
 
När jag började undervisa igen efter mammaledigheten (två kvällar i veckan) när sonen var 4 månader blev han så frustrerad över hans skrikande att han BET honom så hårt i höger axel att sonen hade hans tandavtryck och blåmärke i flera veckor.....
När jag upptäckte detta blev HAN upprörd och nekade till allt och arg för att jag anklagade honom.  JAG var elak och paranoid och han hade bara "naffsat honom lite lätt på skoj".
Dagen därpå gick jag till vårdcentralen och fick det dokumenterat men det märktes att läkaren inte ville kännas vid det hela riktigt och eftersom jag inte blev tagen på allvar så tvivlade jag t o m på det själv....
Men nej... Man kan inte inbilla sig ett avtryck av en tydlig över och underkäke om en 4 månaders bebis högra axel med blodutgjutelse vid varje tandavtryck och blålilasvart blåmärke.
Han har bitit honom hårt i ren frustration. Märk väl att jag var borta som mest i 3,5 h två kvällar i veckan.
Nej... Jag anmälde det inte.... Jag var mitt i normaliseringsprocessen och han hotade med än det ena och än det andra. Bl a att han skulle åka med sonen till sitt hemland.
 
Det hela resulterade i familjerådgivning (jag ringde dit och bad om hjälp) och att han fick följa med till jobbet med sonen. Han klarade honom inte där heller och det var nog med nöd och näppe att jag fick behålla mitt jobb faktiskt...
 
Varför jobbade jag så tidigt? För att HAN kunde inte behålla ett jobb... Han ville inte jobba... Han ville inte vara någons anställd och alla han började jobba för var enligt honom "idioter".
Så.... Jag vågade inget annat än att jobba.
 
Lyckan över att kunna göra det jag gör nu... utan avbrott eller dåligt samvete för att någon tycker att jag ska göra något annat... är enorm.
Att kunna bestämma själv=)
 
För det är lugnt här hemma nu.....
 
/Em.
 
 
 
Av ememmely - 1 november 2012 19:31

Psykisk misshandel

Dina grundläggande rättigheter

Du ska kunna känna dig trygg och respekterad i ditt förhållande. Här kommer en lista på viktiga saker som du ska kunna förvänta dig. Glöm inte att DU bestämmer dina gränser!

  • Känslomässigt stöd och uppmuntran.
  • Att verkligen bli lyssnad på och få stödjande respons.
  • Att få ha en egen åsikt och uttrycka den även om din partner inte håller med dig.
  • Att dina känslor och upplevelser tas på allvar.
  • Att få en uppriktig ursäkt om din partner sårat dig med t ex ett skämt.
  • Tydliga svar på dina frågor om saker som rör er båda.
  • Frihet från anklagelser och förebråelser.
  • Ditt arbete och dina intressen respekteras.
  • Frihet från känslomässiga och fysiska hot.
  • Ett liv utan vredesutbrott.
  • Att du aldrig blir kallad fula ord.
  • Att du blir tillfrågad, inte beordrad.
  • Att du har full frihet att umgås med familj och vänner.
  • Att du har tillgång till era gemensamma resurser.

Är jag misshandlad?

Tvivlar du på vad du upplevt?
Människor som blir utsatta för misshandel tvivlar ofta på att deras uppfattning och upplevelser är riktiga. Det beror på att misshandeln bryter ner ens självkänsla så att man till sist inte tror att det man ser, hör och känner är verkligt. Många misshandlare säger dessutom att partnern är tokig, psykiskt sjuk eller dum i huvudet för att få henne att tvivla på sig själv.

Det finns en enkel regel du kan följa
Lita på dina känslor. Om det känns fel så är det fel!

Konkreta exempel på misshandel

  • Ditt liv går ut på att försöka förstå vad han vill, hur du kan göra honom nöjd.
  • Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.
  • Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att han ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.
  • Du känner dig ofta orolig och nedstämd.
  • Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hans skiftande humör.
  • Du drar dig undan från vänner och bekanta och skäms över hur du låter honom behandla dig.
  • Varje försök att reda ut problem med honom lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.
  • Det känns som om ni talar olika språk.
  • Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.
  • Du känner dig illa till mods i hans sällskap men du älskar honom.
  • Du misstror din uppfattningsförmåga, ibland tvivlar du till och med på ditt förstånd.
  • När han är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då han behandlat dig illa.
  • Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp honom.
  • Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.
  • Du är rädd för honom men får samvetskval för att du är det.
  • Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.
  • Du har tappat intresset för saker du tyckte om att göra förut.
  • Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.
  • Du får stressymtom, t ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.
  • Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.
  • Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.
  • Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.

Känner du igen dig?
Om det så bara är i några av exemplen så är du med stor sannolikhet utsatt för psykisk misshandel av din partner. Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken och benbrott, men det knäcker ditt inre. Många kvinnor som utsatts för både fysisk och psykisk misshandel har sagt att de upplevde den psykiska misshandeln som värre än slagen och sparkarna. Misshandeln brukar i regel trappas upp och det är inte ovanligt att den som misshandlar psykiskt börjar ta till även fysiskt våld efter ett tag.

Olika typer av misshandel

Kontrollerande
Han vill ha kontroll över vem du pratar med, vem du umgås med, vilka kontakter du har på t ex MSN. Han vill alltid veta var du är och vad du gör. Han blandar sig i dina studier, ditt arbete. Han kan hindra dig att få t ex läkarvård. Han är överdrivet svartsjuk och kommer med obefogade anklagelser. Han försöker hindra dig att ha bra kontakt med din familj och dina vänner. Han hindrar dig att få en bra kontakt med hans familj och vänner. Han kan tvinga dig att begå olagliga handlingar. Han kan hota att skada dina anhöriga eller din egendom om du inte gör som han säger.

Känslomässig utpressning
Han spelar på dina känslor för att få dig att göra som han vill. Så här kan det låta:
”Välj mellan mig och din mamma!”
”Om du verkligen älskade mig så skulle du stanna hemma och inte springa ute med dina väninnor”
”Om du inte går ner i vikt så lämnar jag dig!”
”Du tänker bara på dig själv! Vad ska jag göra när du bara bryr dig om din karriär?”

En annan variant är att han vägrar visa ömhet eller ha sex med dig tills du går med på hans krav.

Oförutsägbarhet
Han får plötsliga utbrott utan någon konkret anledning. Han reagerar helt olika på samma situation från gång till gång. Vad han sa i går gäller inte i dag. Hans humörsvängningar gör att du aldrig kan veta vad som ska hända härnäst. Han startar bråk med dig utan att ni är oense om någonting. Du känner dig rädd och är på helspänn när du väntar på din partners nästa utbrott – som kan komma när som helst.

Sexuellt ofredande
Han tvingar dig att ha sex då du inte vill. Han tvingar dig att gå med på sexuella handlingar som du tycker är obehagliga. Om du säger nej så hotar han dig med våld eller med att skaffa en annan kvinna som ställer upp.

Får dig att verka galen
Han förnekar saker som ni båda vet har hänt, t ex att han har kränkt dig. Han påstår att du ljuger eller inbillar dig. Han får dig att tvivla på det du hört och sett, till och med tvivla på ditt förstånd.
”Det har jag aldrig sagt!”
”Du måste vara galen!”
”Du hittar bara på!

Hot om fysisk skada
Han slår sönder saker i ert hem. Han hotar att skada dig eller någon du tycker om. Han kör bil så fort och vårdslöst att du fruktar ditt liv när han är arg.

Ekonomisk misshandel
Du måste lämna dina pengar till honom och sedan får du böna och be om litet fickpengar. Han bestämmer själv över er ekonomi. Du har inget bankkonto som du disponerar själv. Du har ingen insyn i er ekonomin. En annan variant är att han låter dig betala alla räkningarna och först då du ber honom ger han dig mycket motvilligt en mindre summa. Vad han gör med resten av lönen tycker han inte du har med att göra.

Kränkande förväntningar
Han kräver orimliga saker av dig, t ex att du ska vara sexuellt tillgänglig hela tiden och att du bara ska ägna dig åt honom. Du ska släppa allt du har för händer så snart han vill ha någonting av dig. Han är aldrig nöjd hur mycket du än anstränger dig.

Kränkande namn
Han kallar dig bitch, slampa, hora, idiot eller andra nedsättande ord.

Undanhållande
Han undanhåller sina känslor. Han kan tiga flera dagar i rad utan att tala om vad som är fel. Han tycker att många saker inte angår dig. Han får dig att undra vad han känner för dig. Han vägrar planera framtiden med dig. Han vägrar visa ömhet. Försöker du prata med honom så tiger han eller svarar något som t ex ”Det finns inget att prata om” eller ”du är ändå inte intresserad”.

Anklagande
Han anklagar och förebrår dig. Han behandlar dig som om du vore hans fiende. ”Du vill bara ha problem” ”Du attackerar mig” ”Du lämnar mig aldrig ifred”.

Blockerande och avledande
När du försöker prata med honom om något du tycker är viktigt så blockerar han dig, t ex ”Vem frågade efter din mening?” ”Skitsnack!” ”Du tror att du vet allt” .

En annan variant är när han ändrar samtalsämnet och ser till att du måste försvara dig från hans anklagelser, t ex du frågar vart hushållspengarna tagit vägen och får något av de här svaren: ”Du är bara ute efter mina pengar!” ”Jag är utled på dina klagomål!” ” Men du har ju inte gjort något på XX år själv!”. Han avleder dig nästan omärkligt från det ursprungliga ämnet och du får aldrig något svar på det du ville diskutera. Det slutar med att du känner dig förvirrad och frustrerad.

Trivialisera
Det du tycker är viktigt är bara strunt. Det du lyckats med betyder ingenting. Han gör ner dina tankar, känslor och det du lyckats med.

Du har fel
Du uttrycker dina åsikter eller berättar om hur du upplever något. Han säger bara emot och hävdar att du har fel. Exempel: du säger ”Det är litet kallt i kväll” Han svarar: ”Det är inte kallt, det är kyligt!” eller han säger ”Serveringen tog för lång tid” du svarar ”Jag tyckte inte vi väntade så länge” han svarar: ”Du har fel!”

Han gör sig rolig på din bekostnad
Han säger saker som kränker eller sårar dig och när du talar om det så får du höra ”Tål du inte ett skämt eller?” Det här är ett slag under bältet, särskilt om han gör det inför andra människor.

Han glömmer och ignorerar
Han ”glömmer bort” det ni kommit överens om. Han gör aldrig de saker han lovat dig, utan säger att han snart ska göra det men nu när du tjatar så tappade han lusten. Det kan ge dig en hel del bekymmer men han viftar bort dig med något som t ex ”Alla glömmer ibland, ska du döda mig eller?” Detta är ett passivt-aggressivt beteende, ett sätt att visa fientlighet och komma undan med det.

Ständig kritik och anklagelser
Han kritiserar och anklagar dig för en massa saker. Du är för känslig, för uppkäftig, för tjock, för smal, för pratsam, för tystlåten. Du är korkad. Du är aldrig nöjd.

Kritiken kan också komma mer inlindad som ”goda råd”, när han gör sken av att ”vilja hjälpa dig att förbättras”. Det är väldigt tärande på självkänslan att ständigt höra vad det är för fel på en. Han kan också berätta om dina misstag då ni umgås med andra och få dig att känna dig dum.

Order
Han pratar till dig som om du vore hans tjänarinna. ”Städa upp här” ”Du tar inte på dig den där klänningen” ”Nu går vi!” ”Ingen diskussion!”

Misshandel eller en dålig dag?
Tvivlar du på om det är misshandel eller om han bara hade en dålig dag? Konflikter förekommer i alla relationer. Alla sårar förmodligen varandra någon gång och alla människor blir arga. Men hur vet du då om det är misshandel eller ett bråk?

Här får du några ledtrådar:

  • Beteendet återkommer.
  • Avsikten är att förödmjuka och nedvärdera snarare än att man framför ett klagomål.
  • Avsikten är att dominera och kontrollera, inte att ge konstruktiv kritik.
  • Misshandlaren har en allmänt respektlös inställning till dig. Det handlar inte om att han påpekar EN sak som han inte tycker om.

Vem är han?
Den utsatta behöver förstå misshandlarens personlighetsdrag, inte för att försöka ändra på honom (vilket nästan aldrig går) utan för att inse hur skadligt och destruktivt misshandlaren uppför sig och för att förstå att skulden för misshandeln alltid ligger på förövaren.

  • Han har ett stort kontrollbehov eftersom han inte upplever sig ha kontroll över sig själv och sitt eget liv.
  • Han har behov av att dominera andra för att känna sig stark och betydelsefull.
  • Han har låg självkänsla och känner sig hotad av att andra lyckas.
  • Han känner sig osäker och otillräcklig och måste därför trycka ner andra för att känna sig bättre.
  • Han lägger skulden för sina tillkortakommanden på andra.
  • Han tycker hans egna behov är viktigare än andras.
  • Han är okänslig, kan inte sätta sig in i andras åsikter och klarar inte att känna empati med andra.
  • Han tycker att han alltid har rätt.
  • Han är otålig, lättirriterad och har kort stubin.
  • Han har orealistiska, orimliga förväntningar på andra.
  • Han är perfektionist.
  • Kan vara extremt avståndstagande och kylig då du är i onåd och han vill bestraffa eller kontrollera dig.
  • Han är långsint och förlåter inte.
  • Han kan ha snabba humörsvängningar.
  • Han är misstänksam och svartsjuk.
  • Han är arg, spänd och frustrerad.

Listan är hämtad och modifierad från Beverly Engels bok ”The verbally abused woman”.

Vad menar han och vad vill han?
Den utsatta brukar ägna massor med tid och energi åt de två frågorna. Nu får du svar på dem.

Misshandlaren är inte intresserad av att reda ut sårande missförstånd. Han är inte intresserad av att sluta fred. Han vill inte diskutera ”problemet”. Han bryr sig inte om dina känslor och vill inte höra dig berätta att du är sårad. Han är inte alls intresserad av ditt välbefinnande eller att få er relation att fungera. Han är inte på din sida.

Även om han envist förnekar det så är han din motståndare. Hans största intresse är att få makt och kontroll över dig. Han gör det han behöver för att känna sig starkare och få dig att känna dig svagare. Hans drivkraft är vrede, inte kärlek.

Att komma ur ett misshandelsförhållande
Psykisk misshandel är skadligt och bryter ner dig. Om du har läst på den här hemsidan och märkt att du lever med en misshandlare och vill förändra din situation så läs vidare på www.psykiskmisshandel.com.

Att utvärdera situationen
Några frågor till dig, för att du lättare ska kunna bestämma dig:

  • Är han en bra vän till dig?
  • Gör han dig glad och lycklig?
  • Känner du dig trygg, uppskattad och värdesatt då du är med honom?
  • Respekterar och älskar han dig som du är?
  • Tycker du om dig själv och känner du självrespekt då du är med honom?
  • Tar han fram dina bästa sidor?
  • Uppmuntrar han dig att utvecklas och gläds han med din framgång?
  • Har ni en gemensam framtidsplan?
  • Ser du fram emot att åldras med honom?
  • Om du hade några månader kvar att leva, skulle du vilja tillbringa den tiden med honom?

Fundera på svaren. Vad säger de dig om ert förhållande? Vill du vara kvar i det?

Kan han ändra på sig?
Forskning visar att det är mycket sällan en misshandlare bli annorlunda förutom på ett sätt – misshandeln brukar ofta bli allt grövre med tiden.

De amerikanska författarna Patricia Evans och Beverly Engel menar båda att endast några få procent av misshandlarna ändrar på sig. Förutsättningen att en misshandlare ska ändra sig är att han inser hur destruktivt han handlar, har en uppriktig vilja att förändra sig och söker professionell hjälp. Om din partner har någon vilja att förändras märker du sannolikt om du börjar sätta gränser och håller fast vid dem. Hoppet är svårt att släppa, men var realistisk då du bedömer chanserna att få en kärleksfull och trygg relation med misshandlaren.

Risker med att stanna
Om du överväger att stanna med misshandlaren så ta hänsyn till de risker det för med sig. Om du stannar och misshandeln fortsätter så skadar den din självkänsla allvarligt. Du riskerar att misshandeln trappas upp och även blir fysisk och du kan då få allvarliga fysiska och psykiska skador. Ju längre man är utsatt för den svåra stress det innebär att misshandlas så ökar riskerna för skador som kan ta lång tid att läka och du riskerar att förlora det viktigaste du har – dig själv.

Om du stannar
Se till att du så långt du kan bygger upp dig själv och bryter beroendet till honom. Se dig om efter försörjningsmöjligheter, bygg upp ditt eget sociala nätverk. Gör också upp en plan hur du ska göra om våldet eskalerar plötsligt. Ha viktiga handlingar, mediciner mm lättillgängligt om du snabbt behöver lämna hemmet. Se till att du har någonstans att ta vägen. Berätta om möjligt för någon du litar på om din situation så att du inte är ensam i den. Gör det du kan för att undvika att utsättas för mer misshandel. Om han hindrar dig från att skaffa försörjning, ha sociala kontakter mm och isolerar dig helt, om han blir alltmer våldsam, sök hjälp hos en kvinnojour!

När du lämnar
Tiden för uppbrottet är svår. Det är smärtsamt att inse att ens drömmar om kärlek krossats. Det kan vara skrämmande att börja om på egen hand. Försök vara så snäll mot dig själv som möjligt. Fråga dig själv vad du behöver och se till att du tillgodoser dina egna behov. Sköt om din hälsa på bästa sätt. Se till att motionera och vila tillräckligt och var noggrann med din kost. Du är värd det allra bästa och din kropp behöver vårdas efter all stress du varit utsatt för. Försök våga berätta om din situation för någon eller några du litar på så du kan få stöd. OBS! Var också uppmärksam på misshandlarens reaktion då han får veta att du vill avsluta relationen. Vissa kan trappa upp våldet då de märker att de håller på att förlora kontrollen över sin partner. Tänk på din säkerhet och trygghet. Och se till att han inte får fortsätta misshandeln via telefon, e-post etc.

Några tips på hur du tar hand om dig själv efter uppbrottet
Att komma över ett misshandelsförhållande kan ta väldigt olika lång tid. Det beror på hur länge misshandeln pågått, hur grov misshandeln var och på dina individuella förutsättningar.

Några idéer om hur du kan ta hand om dig själv kommer här:

Fysisk aktivitet kan lindra stressen. Välj det som passar dig. Kampsport eller body-mindträning (t.ex. yoga) kan vara läkande även för psyket. Promenader kan också hjälpa dig att få mer välbefinnande och lugn.

Läs böcker som stärker dig och ger dig mer kunskap (se till exempel våra lästips).

Skriv av dig! Skriv brev till misshandlaren som du sedan bränner. För dagbok, det kan vara skönt att se tillbaka och märka vilka framsteg du gör.

Sök någon som du kan prata med. En god vän eller familjemedlem du litar på kan räcka långt. Söker du professionell hjälp så kontrollera att den du ska gå hos verkligen är insatt i vad psykisk misshandel innebär. Du kan även kontakta en kvinnojour.

Tillåt dig att känna sorg och vrede. Gråt om du behöver, om du är arg så låt ilskan komma ut på ett sätt som inte skadar dig eller andra. Ge dig tid att bearbeta det du varit med om.

Börja ta tillbaka ditt jag. Umgås med dem du trivs med. Gör saker som du tycker om. Många gånger har allting gått i stå på grund av att misshandelsrealtionen tagit all tid och energi. Nu kan du börja bygga upp dig själv och ditt eget liv igen.

Fortsätt sköta om dig själv på bästa sätt med bra kost, sömn, vila och motion, och om du gillar t.ex skönhetsbehandlingar, massage mm så unna dig det så mycket du kan. Ge dig själv allt gott- det är du värd!

Arbeta med att bygga upp din självkänsla.

Om du mår mycket dåligt psykiskt, t ex har panikångest, är djupt deprimerad eller har självmordstankar – kontakta psykiatrin.

Att göra upp med sitt förflutna
Många menar att den som varit utsatt eller har bevittnat misshandel i barndomen har större risk att som vuxen hamna i destruktiva relationer som antingen misshandlare eller som utsatt. Det finns en trygghet i det välbekanta även om det man känner igen är nedbrytande. Däremot kan en kärleksfull relation vara något okänt och därför skrämmande. Tidigare misshandel kan ha gjort att du tappat självkänslan och inte tycker du är värd bättre. Du har kanske inte sett några bra förebilder för ett sunt parförhållande om du vuxit upp med kränkningar och våld. Det är därför viktigt att du funderar på om det här kan stämma in på dig. Om du inte kan konfrontera din första misshandlare så kan du t ex bearbeta dina upplevelser genom att skriva ett brev du aldrig skickar iväg där du säger allt som blev osagt om svek, misshandel mm. Den vrede du kan känna kan du också få ut genom fysisk aktivitet, att slå på kuddar, träna kampsport eller skrika då du är ensam. Det finns bra böcker på engelska som du kan läsa. Du hittar lästipsen på www.psykiskmisshandel.com. Mår du mycket dåligt psykiskt så bör du söka hjälp hos psykiatriska öppenvården eller en terapeut privat för att reda ut dina tidigare upplevelser.

Går det att få ett bra liv efteråt?
Den frågan ställer sannolikt många kvinnor som varit i ett misshandelsförhållande. Svaret är tveklöst ja! Redan att få en vardag utan psykiskt våld är ett stort steg i rätt riktning. Då du återfått sinnesfriden och din självkänsla så kan du nå det du vill med relationer, karriär och andra saker du vill med ditt liv.

Texten är skriven av Gunilla Dahl, Fil kand beteendevetare med psykologi som huvudämne, ägare av www.psykiskmisshandel.com


Presentation


Den som väntar på ett tillfälle... förlorar det.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17 18
19
20 21 22 23 24
25
26 27 28
29
30
<<< November 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards