Tid för reflektion....

Rensat ut har jag ju redan gjort ganska rejält redan, när det gäller olika typer av relationer som inte varit till annat än energislöseri etc.

Jag råder er alla att sätta er ner när ni har tid och kolla över vad era relationer gör för er... Gott el ont? Rensa ut det onda.

Det finns mer för mig att rensa i form av "plikter" och annat jag tagit på mig men som jag egentligen inte ens tycker är roligt längre. Sånt jag bara gör för att det förväntas av mig. Det måste också få ett slut.

MEN jag måste ha en plan... Och den börjar ta form nu i takt med ett självförverkligande jag aldrig trodde jag skulle våga mig på. Det kommer! Yes!

Hur vet jag det? Jo! För det känns roligt, spännande och befriande att tänka på det=)

Innan någon tänker tanken så måste jag få förtydliga en sak:

Mina barn är det viktigaste i mitt liv. Jag lever för dem. Punkt.

MEN.... Denna bloggen handlar inte om DEM och jag vill inte hänga ut mina barn mer än vad jag gör genom att bit för bit skriva ner min berättelse.... Vår livskris.

Därför skriver jag inte saker som "Gick en runda med barnen idag", "Idag fick lillan en ny tand", "Jag älskar mina barn över allt annat" osv... För det är väl självklart att jag gör det och att allt jag tar mig för nu är lika mycket för dem som för mig. Mår jag bra så mår de bra... Och tvärt om=)

Just idag mår jag bra... Jag mår bra när jag planerar för framtiden...

Men så slås jag ner pga av alla små "attacker" som kommer från hans håll då och då.

Sist var det att jag hade anlitat en barnvakt när jag arbetar. Han menade att han hade rätt (trots domslut nang ungänge varannan helg) till att ha barnen när jag var på arbetet två kvällar i veckan. KVÄLLAR! Ja... vilken bra idé att stressa barnen på kvällarna istället för att de ska få vara hemma i lugn och ro med barnvakt och kunna somna när de är trötta efter de rutiner de är vana vid. Eller inte....

Lägligt nog sade barnvakten upp sig dagen efter denna diskussion på fam-rätten. Konstigt? Mmmmm....

Kära mamma ställer upp i stället... Ja, annars hade jag fått sluta jobba. Det är så det fungerar... Eller inte fungerar. LOGIK!

Sen drar han ju fortfarande på bodelningen... För att jag ska gå och undra vad han vill ta...

Ska jag dra av det han stal/tog sönder när jag bodde på kvinnohuset?

Hos fam-rätten sitter han och antecknar allt jag säger, kallar mig för lögnare osv... Det som hänt händer fortfarande... hela tiden!!!

När tar det slut....? Det är den stora frågan.

Kärlek<3