Det glöms ofta bort att mäns våld mot kvinnor i nära relationer är något som berör barnen som lever i familjen. De flesta barn vet vad som pågår och många har hört och sett våld samt dess konsekvenser. För barnen är det inte "kvinnomisshandel" de ser utan "mammamisshandel." Faktum är att en smäll mot mamma hänger nära samman med barnens hälsa. Den psykiska misshandeln; att bli hotad eller att se den ena föräldern slå den andra sätter djupa spår i själen. Misshandel av en förälder innebär automatiskt att barnen också misshandlas.

Barnens utsatthet
Många barn utsätts för fysiskt/psykisk och/eller sexuellt våld. Kunskapen om barns utsatthet har funnit länge men inte förrän i början av 1980-talet början började man uppmärksamma barnens situation och behov i frågorna kring våldet i familjen. Hur barn drabbas efter separa-tionen finns inte mycket forskning kring. Det man vet är, enligt barnmisshandelskommittén, att 10 % av barnen någon gång har upplevt våld i hemmet och att 5 % upplever det ofta. Man vet också att barnen före separationen i mycket hög utsträckning bevittnat våld mot mamma. Många män trappar upp sitt aggressiva beteende mot mamman efter separationen vilket därmed också drabbar barnen. Men våldet som barnet upplevt/upplever trollas bort när myndigheter hanterar vårdnadstvister. En pappa med våldsamt beteende bedöms ofta som lämplig vårdnadshavare och umgängesförälder.

Pappor som misshandlar mamma
Forskning av män, eller om pappor som slår är bristfällig. Forskarna vet mycket om kvinnor som utsätts för misshandel men betydligt mindre om män som förövare. Och pappor som misshandlar finns knappt på agendan. Samhället betraktar våldsamma män som en sak - pappor som en helt annan. Ändå är det ju så att just det här med faderskapet kan utnyttjas för att fortsätta slå, hot och kontrollera. Allt handlar ju nämligen om makt. I lagstiftares, domstolar och socialsekreterares ögon verkar män som slår och pappor komma från två helt skilda världar. Det gör att bakom kränkningarna mot kvinnan nämns sällan barnmisshandeln. Någonstans på vägen glider mannen som varit våldsam både psykiskt och fysiskt ur sin papparoll - för som pappa är han tillräckligt bra bara han visar lite intresse för barnen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad är en dysfunktionell familj/relation?
Att säga att en familj eller relation är dysfunktionell är detsamma som att säga att den inte fungerar. Familjen eller relationen svarar inte upp mot ett minimum vad dem som ingår i familjen/relationen behöver ha av psykiskt, fysiskt och känslomässigt välmående.

Vad är en sund familj/relation?
En frisk familj och relation är där alla får tänka klart och ta ansvar för sina handlingar, förstå sina känslor och fungera tillsammans med andra människor. De som är i familjen och relationen hjälper varandra med de redskap som krävs för att ha ett fungerande liv.

Vad händer med barn som växer upp i en dysfunktionell familj?
Tyvärr blir ju så att barn som växer upp i en dysfunktionell familj får ett tankesätt och omvärldssyn som skiljer sig från de barn som växer upp i en mer harmonisk familj. Det kan liknas vid ett slags handikapp som barnen bär med sig då de inte ofta får svårt att förstå människor med sunt fungerande känsloliv. De barn som har vuxit upp i en harmonisk familj förstår ofta inte heller de disharmoniska. Det blir alltså som om de här barnen kommer från två olika världar.

Det mest destruktiva med att växa upp i en dysfunktionell familj är att barnen inte lär sig vad som är bra för en själv och inte. Kanske bär de även bilden av att ha vuxit upp i normal familj, att det bara varit lite problem emellanåt, för det är ju svårt att veta när man vuxit upp i det och har familjen som enda riktmärket för vad som är det rätta. Många barn från en dysfunktionella familjer en kris när de börjar bli större, när de är i tonåren och när de sedan flyttar hemifrån. De vidgar ju sin värld, ser mer av hur andra familjer och börjar jämföra hur de själva har det och hur andra har det i sina familjer.

Även om barndomen är en ganska kort kort del av hela vårt liv, eller bör vara det, så är de i den vi lär oss de grundläggande förhållningssätten till världen och andra människor. Barnen återskapar som vuxna de mönster de har lärt in som barn. Ju mer dysfunktionella dessa mönster är, desto svårare är de problem barnen erfar i relationer i största allmänhet.

När barnen blir stora är det viktigt att de inte blivit så skadade av sin uppväxt, att de har förmågan att reflektera över vad de har varit med om, hur de har vuxit upp. Det är otroligt viktigt att inse att mönsterna från uppväxten varit just dysfunktionella och att han/hon nu har möjlighet att som vuxen att påverka sina valmöjligheter för att själv kunna bygga goda och sunda relationer.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Trauma för barnet
Barn som ser sin mamma misshandlas eller själva blir misshandlade bär ofta på traumat utan att ha någon att dela det tillsammans med. Traumat är tabubelagt, vilket gör att katastrofhemligheterna finns inom barnet. Dessa hemligheter genererar känslor av skuld och skam. Barnen är tysta med det som händer för att försöka hålla skammen i styr. Barnen behöver få sina upplevelser bekräftade och giltig-gjorda - annars kan inte barnet bearbeta traumat eller hitta strategier för att hantera sin livssituation.

Det onormala blir normalt
För de flesta barn som upplever våld i familjen blir det onormala normalt. Barnets får sneda referensramar och har svårt att se vad som är rätt och fel. Större barn vet att man inte får slåss men i den egna familjen kanske det är så att inte lyda pappa är värre än att slå någon blodig. Om barnen inte får berätta om sina upplevelser är risken stor att de sneda värderingarna lever kvar i vuxen ålder.

Misshandel ger psykiatriska problem
Det är viktigt att komma ihåg att barnen inte är dömda för livet. De flesta barn som växer upp i en familj där det förekommer misshandel kommer inte att slåss eller begå övergrepp som vuxna. Men tillsammans med en del andra faktorer ökar risken att de som vuxna inte kommer att respektera andras gränser och eventuellt bli våldsamma. Men att misshandel ger psykiatriska problem råder det inget tvivel om. Avancerad hjärnröntgen visar att långvarig social stress hos barn förändrar hjärnans sätt att fungera. Liknande mönster syns hos barn med ADHD och hos tortyr-, krigs -, och våldtäktsoffer. Skyddsfunktionen bryter samman i centrala nervsystemet, och barnet får problem med koncentration, fokusering, impulskontroll och förmågan att reglera känslor.

Barn som tidigt i livet har lärt sig att världen är hotfull, att man är dålig, eller inte har rätt att kräva skydd och förståelse - då bildas en grund för hur barnet kommer att tolka påfrestningar och utmaningar senare i livet. Känslan av att vara värdelös i tidig ålder, eller att inte kunna vänta sig något gott, kan resultera i depressioner som vuxen.

Alla barn som bevittnar våld behöver en vettig medmänniska, som inte är inblandad i familjen, som orkar lyssna och klarar av att höra vad barnet har att berätta. Det är viktigt att diskutera vad som är rätt och fel med barnen.

Skilsmässa - ett försök att få en vardag utan våld
I en familj där pappan misshandlar mamman och kanske även barnen är enda förutsättningen för att våldet stoppas en separation och skilsmässa. Barnen behöver då få veta vad som ska hända så att de inte blir skrämda av den stora förändringen. De kan också behöva prata om det som har hänt och om alla de nya saker som sker. Kanske är barnen rädda att pappa ska hamna i fängelse, hur det ska bli i framtiden, vad de ska säga till kompisarna, hur det var vid separationen och när de eventuellt flyttade, kanske var det så att polisen kom och hur det kändes.

Tyvärr riskerar barnen att se ytterligare våld eller själva utsätta för mer våld av pappan då han kanske trappar upp våldet under själva separationsfasen. Ofta måste ju barnen vara med när mamman och pappan möts vid eventuella överlämningar, då kan hot, våld och olika former av trakasserier förekomma mot mamman. Även risken för våld direkt mot barnen kan i vissa fall öka efter en separation. Mamman kan t ex inte gå emellan då pappan är våldsam då barnen är ensamma med honom efter separationen.

En mer långsiktig hjälp till barnen är alltså mycket viktig eftersom de kan befinna sig i en svår situation långt efter en separation eller skilsmässa. Säkerheten för barnen måste ses över och hanteras! Barn måste har rätt att slippa våld - och speciellt i sitt eget hem och av och mot de personer som betyder mest och är viktigast för dem.

Att som barn försöka förstå pappans våldshandlingar
Det är svårt för barnen att få ihop bilden av en pappa som är snäll ibland men som "förvandlas" och blir elak och slår ibland. Barnen separerar ofta pappans våldshandlingar i sina försök att behålla en positiv bild av honom eller för att behålla den egna relationerna skild från pappa-mamma-relationen. Att fokusera på det goda hos pappan som är våldsam går ganska bra då de kraven för att betraktas som snäll är relativt låga. "Vanliga pappa ska vara snälla. Då är man inte dum. Titta på TV, laga mat och köpa godis. Då är han snäll".

Det finns barn som inte har sett eller är medvetna om det våld som mamman utsätts för. Men här bör man betänka att våldets konsekvenser skadar barnen.
Barn påverkar inte bara av direkt fysiskt våld utan också av till exempel rädsla. Kanske ser de mamma vara rädd och gråta, men förstår inte varför. Kanske måste barnen bo med mamman någon annanstans i perioder utan att veta varför, de känner bara att det är något som inte stämmer, att mamma är ledsen och pappa är arg - och att de inte kan vara hemma.

Både barnen och mamman behöver hjälp och behandling
För att barnen ska våga välja att börja berätta så måste det finnas ett tillfälle för barnen att berätta. Barnen måste se en slags mening med att berätta och de måste känna förtroende mellan sig själv och den de berättar för.

Det är nödvändigt att både mamman och barnen får var sin behandlare som kan arbeta samtidigt - de kan då ge barnen och mamman ett individuell hjälp. Barnen och ungdomarna måste få en möjlighet att berätta och bearbeta vad de har varit med om. All den ångest och oro som är förknippad med traumat måste försöka lindras. De behöver lätta på ansvaret, skulden och skammen. Det är också viktigt att ge mamman krisbearbetning och ge henne stöd i att vara mamma när hon är mitt i värsta krisen. Mamman och barnen måste få resurser och stöd genom samordning för att få ett fortsatt liv utan våld.

För att mamman och barnen ska kunna få en psykoterapeutisk och psykosocial behandling krävs det att mamman är huvudsaklig vårdgivare till barnen och ansvarar för att hennes barn ska få bra vård och fostran enligt svensk lagstiftning (Föräldrabalken).

Pappans arbete för att bli en ansvarstagande förälder
För att en pappa som misshandlat barnen och barnens mamma måste han ta ansvar för sitt eget våldsamma beteende. Den känslomässiga insikten räcker inte, han måste vara beredd att hålla sig som ansvarig även på en praktisk nivå.

Det finns 12 steg till förändring på misshandlarens väg till ansvartagande föräldraskap

Misshandlaren måste:

1. erkänna sin historia av fysiskt och psykiskt våld mot sin partner och sina barn

2 inse att beteendet är oacceptabelt

3. inse att han valt att använda våld

4. se och visa empati för våldets konsekvenser för hans partner och barn

5. identifiera sitt mönster av kontrollerande beteende och förväntningar om
    rättigheter i förhållande till kvinnor och barn

6. utveckla respektfulla beteenden och attityder

7. omvärdera sin förvrängda bild av sin partner

8. på olika sätt gottgöra både i kortsiktigt och långsiktigt perspektiv

9. acceptera de konsekvenser våldutövandet får för honom själv

10. förbinda sig att inte upprepa våldshandlingar

11. inse att förändring är en lång (ofta livslång) process

12. vara villig att hållas ansvarig

Dessa steg kan användas för att bedöma om det finns en stabil grund för föräldraskapet med en man som har använt våld.