Jag har plitat ner en del inlägg här i bloggen nu och varje dag får jag en del riktigt fina kommentarer ifrån ER.

En del tycker att det är starkt av mig att skriva, en del skickar mig mer styrka och en del känner igen det jag skriver alltför väl.

Jag vill att ni ska veta att jag många gånger blir rörd till tårar när jag läser vad ni skriver till mig... Särskilt när ni menar att jag med detta kanske stärker andra i liknande situationer. Som jag önskar att det är precis det jag gör.

Igenkännande kan göra mycket, det vet jag.

Till alla er som genomlidit/genomlever detta hemska vill jag ikväll säga:

Sluta aldrig kämpa! Sluta inte göra det som NI vill göra för att det finns en risk för att ni blir baktalade osv. SLUTA ALDRIG gå ER väg. Trampa på! Vad som än händer!

Det kan aldrig bli bättre för att vi ger upp oss själva. Gör upp planer... Gör upp några stycken reservplaner så att ni ALLTID har en plan för ER.

MÅL och DELMÅL är viktiga. Känn STRÄVAN!

Låt er inte knäckas utan se alltid till att ha något på gång.

DET ÄR SÅ HÄR VI ÖVERLEVER.

Att förlora sig själv i kaoset är som att förlora sig själv till HONOM.

Slå er fria... Men gör det med kärlek;)

Ibland är det tufft... och man ger upp i några minuter... Men låt det bara vara de minuterna FÖR ATT SEN RESA ER UPP IGEN.

Kraschar ni..... Be om hjälp. Ibland räcker det att prata, läsa och gråta en skvätt. Ibland behöver man en kram.... Oftast behöver man ett mirakel men vi STÅR UPP!

Heja oss!

Man behöver inte vara perfekt..... Men man måste stå upp och vara ärlig emot sig själv.

Kärlek<3

/Em.

 

Elev

23 november 2012 07:17

Hej Emmely, det är en gammal elev som skriver.  Vill först och främst säga att du är otroligt stark och att jag känner såå väl igen mig!  Jag hade ett likadant förhållande som varade i ett år. Ett helt år av såväl psykisk som fysisk smärta.  Jag satt fängslad i hans tomma löften om gränslös kärlek och "det ska aldrig hända igen".  Tänk att man kan vara så svag att man går på det, vara så insnöad i en person på det sättet att man öppnar sin kropp och låter honom riva isär ens själ. Gång på gång.. Jag önskar att jag visste detta tidigare, att han var som han var. Att det är en slags sjukdom, eller personlighetsstörning. Att det inte gick att hjälpa honom hur mycket man än ville. Men på ett sätt har det hjälpt mig, jag ser saker tydligare nu, jag har lärt mig mer om både mig själv och livet i sig. Lärt mig känna kärlek, den riktiga kärleken. Tack för att du, fina och starka f.d lärare, har fått mig att inse vad det var för fel på honom, att felet inte var i mig. Stå på dig, vi är de riktiga superhjältinnorna, visst?  Världens största kram / Sophie C.

ememmely

23 november 2012 09:43

Fina fina Sophie... Det smärtar att höra att du råkat ut för en sådan människa, verkligen. Men JA! Vi är de riktiga superhjältinnorna och jag hoppas innerligt att han inte lyckades döda lite tokiga och modiga DU.
Bamsekraaaaaaam!

 

Cella

23 november 2012 08:00

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortsätt gärna följa mig här:    http://nattstad.se/ememmely   Kärlek<3 /Em. ...

En man som misshandlar är känslomässigt omogen. Hans omognad visar sig ofta när det ställs krav på honom i en relation tillsammans med en kvinna. Då överväldigas den omogna mannen av känslor som maktlöshet eftersom han upplever att han har tappat kon...

Vill börja dagen med att önska er alla ett riktigt gott nytt år=)   Nu börjar året där vi inte ska göra om alla de misstag vi gjorde förra året, right? Ha ha ha! Vi kan väl alla försöka göra vårt bästa i alla fall. Vi kan börja med att lära ...

  It feels like fire..... But it won't last....

Året är snart över och jag sitter och funderar över vad som hänt.... Det har varit ett händelserikt år och det är väl sällan ngt ont inte har ngt gott med sig? 2012 började med min dotters födsel. Min underbara lilla trollunge som gör allt hon k...