Ny dag.... Ny vardag.

Inatt har jag sovit trots barn som envisas att dela säng med mig inpå småtimmarna. Det är bra:)

Men något har gjort mig något ledsen faktiskt... och jag undrar:

Varför i hela fridens  namn säger man saker som "Bara ring om du vill att jag kommer till dig när du är låg. Jag släpper allt! Tveka inte. bara säg till!" om man inte menar det?

Som jag berättade igår så mår jag inget vidare just nu och tog för en gång skull mod till mig och bad om hjälp av en person som sagt just så som jag skrivit här ovan.

Vad fick jag till svar?

"Ååååå jag önskar så att jag kunde komma men det är mycket här nu.... hoppas du förstår."

Visst... jag förstår...

och jag kommer aldrig fråga någon om hjälp igen.... Än mindre tro på vad folk säger.

Ja jag vet... BUHUUUUU. Men det är så det känns. Helt jävla knäckande.

En långpromenad med barnen friskar säkert upp:)

Jag tänker ofta på de kvinnor utan barn som fallit offer för misshandlare.....

Jag känner ju själv att hade det inte varit för mina barn så hade jag nog bara lagt mig i sängen och stannat där.

Sen hade man nog "tillåtit" sig själv vara deprimerad och eländig på ett annat sätt om man bara hade sig själv att se till.

Resultatet blir en socialt hämmad kvinna som faller djupare och djupare in i depression.... utan något att leva för.

Kvinnor med denna problematiken har skrivit till mig och jag vet verkligen inte vad jag ska svara. Jag har ju mina små ljusglimtar som piggar upp, tvingar mig att gå ut, som motiverar mig til att jobba och kämpa.

Vågar inte ens fantisera om hur det är att känna att det inte finns ngt att leva för.

Det är ju lite fattigt att försöka förklara för en kvinna med noll självförtroende som dessutom blivit övertygad om att hon inte är värd ngt bra i livet alls, att hon måste satsa på sig själv och ÖVERLEVA.

Så.....

All styrka och värme ifrån mig till alla dessa ensamma kvinnor. VÅGA LEVA!!! Utmana er bara en sista gång. Det kommer att ge mer än ni tror!

Nu säger vi JA till VÅRA liv, right?

Kärlek<3

/Em.