Vilse...

Dina ord förvirrar

Läppar formar ord jag inte förstår

I osammanhängande ordningsföljd

Jag går vilse i ditt alfabet...

Irrar...

I ett virrvarr av stavelser

Muller av upprepningar och citat

Mässande påståenden med osant innehåll

Jag irrar runt i dina ljud...

Trevar...

Runt ibland höjda röster

Ekande skrik fyllda av hat

I mörkret men mot ljuset och tystnad

Jag trevar genom oljud...

Flyr...

Ifrån listiga ordval

Lämnar dessa satans gråpord

Dessa vassa tungor som skär sönder mig

Jag flyr till klarhet och reson...

/Em.

Det har varit en tung dag idag....

Det var en tung dag igår också och nu väntar jag på den där vändningen när jag tröttnar på att det känns tungt och där jag istället blir förbannad.

Det är energinivån som bestämmer hur mycket man som människa orkar med och SÖMN är en av de förutsättningar för att man över huvetaget ska orka sig igenom en hel dag.

Akut problem 1:

Jag kan inte sova. Varför? Jag känner mig inte trygg. Lösning? Vet ej.

Akut problem 2:

Jag är ständigt trött. Varför? För att jag inte kan sova. Lösning? Sömn.

Akut problem 3:

Jag har ständigt dåligt samvete. Varför? För att jag inte uppfyller alla krav jag ställer på mig själv. lösning? Sänk kraven.

Akut problem 4:

Konstant inre stress. Varför? För att jag säger JA till en massa saker som jag egentligen inte har lust med som i sin tur suger min energi till ingen nytta för mig själv. Lösning? Säga JA till mig själv istället och lägga locket på allt det energislukande ontet.

Det är så lätt att hitta verktygen man behöver... men att lära sig att använda dem på rätt sätt är aningen klurigare.

Jag har nu under en längre tid begravt mig i jobb och projekt av olika slag för att slippa tänka... för att projecera hela mitt jag på saker som inte nödvändigtvis handlar om mig alls.

Många dagar hade jag nog sluppit vara mig helt och hållet och alla dagar har jag egentligen bara velat vara mamma och inget mer.

Men detta håller ju inte längre... Jag kan inte hålla på så här och jag måste vara realistisk.

Jag kunde fly ifrån HONOM men resten måste jag ju ta tag i en gång för alla.

BEARBETA OCH GÅ VIDARE.

NYSTART!!!

Ni ser att jag försöker peppa mig själv:)

Men det är så svårt.... Jag kan inte nog understryka hur jävla svårt det är.

Jag känner mig så ensam och många gånger maktlös. Men jag tuffar på...

Riktigt svårt blir det när ngn närstående frågar hur det är... man svarar ärligt och får till svar "Vad är det nu som har hänt" följt av en djup suck.

MÅSTE DET HA HÄNT NÅGOT???

RÄCKER DET INTE MED ALLT SOM REDAN HÄNT???

"Lugna ner dig.."

LUGNA NER? Är du dum i huvudet på riktigt?

Det är när man känner att ingen förstår som man känner sig som ensammast.... oavsett hur myket människor man har omkring sig.

Just nu känns det som att jag sakta smälter bort och som om att myndigheter och annat avskum bara väntar på att jag ska glömma allt som hänt och gå vidare så att de slipper ta vidare i ärendet.

Vad är ni rädda för?

VAR ÄR MYNDIGHETERNAS HJÄLTAR SOM FAKTISKT VÅGAR TA I DET?

Jag behöver en sådan.

Jag vill inte glömma någonting. Den dagen jag glömmer så sviker jag både mig själv och mina barn. ALDRIG!

Det finns ingen människa i världen som har rätt att göra andra människor illa. Ingen borde få ta sig rätten att obefogat åsamka annan person smärta såväl psykisk som fysisk.

Sen förstår jag inte varför detta smilfinkande patrask reagerar så starkt när jag använder ordet "VÅLD"...

Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra det den vill.

Så är det... Varken mer eller mindre.

Som jag längtar till den dagen när jag slutar hoppa till för minsta lilla ljud eller skugga... Jag längtar till den dagen när jag somnar med ett leende på läpparna, till den dagen jag lyckas njuta en måltid på ett avslappnat sätt, till dagen kommer när jag känner att jag orkar vad som helst....

....För de dagarna kommer! Det BLIR bättre!

Den kommer att ta tid... och som jag sagt tidigare om dödsstöten ni vet.... DEN kommer troligtvis när han tror att jag minst anar det.

Ni är många som rosat min blogg och faktumet att jag vågar berätta. Det värmer verkligen:) Men jag är ingen superkvinna.... Jag gör bara vad jag måste... Jag har inget val.

Jag gör vad jag måste och det gör jag för att någon annan valt detta åt mig.

Jag ville aldrig hamna här..... ALDRIG.

Det blev ett aningen rörigt inlägg det här. Skallen är som gröt idag:s

Ta väl hand om varandra:)

Kärlek<3

/Em.