Mitt liv utan mig är slut.....

Livet MED mig har börjat igen och även om efterskalven av vad som varit fortfarande avlöser varandra ganska frekvent så är jag kvar. Jag är kvar här. Jag överlever. Jag lever!

Det är väldigt svårt att prata öppet om ngt så privat som erkännande.

Mitt erkännande är vilken idiot jag var... Vilken idiot jag var som tillät mig tappa bort mig själv OCH de människor jag älskar mest på denna jorden.

Men med MITT erkännande kommer även en historia om en annan person och det är väl DET som människor kommer att reagera mest på.

Det värsta är att de kommer inte att reagera mest på vad han gjorde.. nänä... De kommer att reagera starkast på att jag BERÄTTAR.

Det är just det som stoppar många.. Det är just det som gör att vi bara får höra en bråkdel av alla berättelser som borde berättas.

De borde berättas som en varning och som en upplysning till alla kvinnor för att kanske någonstans på något sätt förebygga.... och beskydda.

Framförallt för att väcka alla de kvinnor som fortfarande sover.

Det finns ett stort hål. Hålet heter "bristande bevisning" och "ord mot ord". Kvinnor blir inte trodda och kastas ut för att föra sitt krig själv.

MEN när vi gör det... OM vi vågar kriga... Då hänger vi också ut oss själva. Är det värt det? Jag har valt att våga tro det.... Att det är värt det.

Jag har läst många artiklar på senaste tiden och förstått att jag är långt ifrån ensam... Så jag har en fråga till LAGEN:

Jo Lagen.... När tänker du börja beskydda alla kvinnor och barn som far illa i sina egna hem? När tänker du ta till dig all information... all kunskap som finns hos kvinnojourer och polis och verkligen GÖRA något för att rättvisa skipas?

NÄR ska du förstå vad normaliseringsprocessen innebär och sluta ifrågasätta varför kvinnan valde att stanna så länge hos mannen? NÄR?

All kunskap finns lätttillgängling..... När tänker du läsa? NÄR?

Ja... Jag har ett och annat att snacka om med Lagen =)

Respekt,

/Em.

 

Evelin

31 oktober 2012 22:20

Du är en bra människa , i mina ögon! <3

 

Lena

5 november 2012 10:30

Hej underbara "syster"
Du skriver så sant så rätt. Jag har själv levt ett liv väldigt likt ditt. Jag har bloggat om det. (den bloggen är låst nu)
Jag känner igen vart enda ord du skriver. Varenda känsla, tanke ALLT.
Precis som du så önskar jag att folk kunde tänka på sina ord lite bättre när de yttrar sig om min.. vår situation.

Nu har det för mig gått snart 3 år. Livet börjar bli normal och jag har ÄNTLIGEN vågat sänka min gard till en ny man i mitt liv.
Allt har gått väldigt långsamt med rättsliga saker och dyl så det har inte funnits tid. Men nu... NU är det MIN tid och hit kommer även du att komma. Massa styrka till dig. Att lämna var det första och största steget du tagit. Nu kommer jobbet.
Kram kram kram//Lena

http://www.snart40.bloggplatsen.se

ememmely

5 november 2012 12:24

Kära Lena,

Jag vill börja med att gratulera dig till DIN tid=) Har en känsla av att du förtjänar den.

Det är snart 1 år sedan mitt lämnanade började... Bara DET var ju en process i sig.
Det är hårt jobb ja... och jag tar en dag i taget.
Det går inte att planera något för VIPS så är han där med nya rättsliga och orättsliga drag.

Man är starkare än vad man tror... tror jag:)

Lycka till med allt

 

Yanis

6 november 2012 14:16

Många saker man undrar ibland. Man blir mållöst vid vissa sammanhang. När jag läser såna saker frågar jag mig hur kan vi hjälpa dig? Vad kan samhället göra? Du verkar ha lidit så mycket med dina barn. Men jag är glad att du tog beslutet att inte lida mera. Nu kanske det blir andra saker att kämpa vidare med. Men den största beslutet och den största steget är redan taget. Resten får du ta dag för dag. Önskar dig all lycka i denna processen. Även om det inte går att göra något i de förflutna tänk att du kan alltid göra något åt det i framtiden. Det finns många där ute som genomlider samma eller värre saker som du. Du har tagit steget, kommit ut och är säkert till mycket hjälp för andra nu. Om inte så tänk på det i framtiden ;) Lycka till

http://www.yanis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortsätt gärna följa mig här:    http://nattstad.se/ememmely   Kärlek<3 /Em. ...

En man som misshandlar är känslomässigt omogen. Hans omognad visar sig ofta när det ställs krav på honom i en relation tillsammans med en kvinna. Då överväldigas den omogna mannen av känslor som maktlöshet eftersom han upplever att han har tappat kon...

Vill börja dagen med att önska er alla ett riktigt gott nytt år=)   Nu börjar året där vi inte ska göra om alla de misstag vi gjorde förra året, right? Ha ha ha! Vi kan väl alla försöka göra vårt bästa i alla fall. Vi kan börja med att lära ...

  It feels like fire..... But it won't last....

Året är snart över och jag sitter och funderar över vad som hänt.... Det har varit ett händelserikt år och det är väl sällan ngt ont inte har ngt gott med sig? 2012 började med min dotters födsel. Min underbara lilla trollunge som gör allt hon k...