Senaste inläggen

Av ememmely - 11 november 2012 14:13

Gillar inte vanligtvis denna typ av musik.... Men när de spelade den på Piloxingen idag kände jag mig starkare än på länge=) Mitt i prick!



Kärlek<3

Av ememmely - 11 november 2012 11:36

"Crazymaking".... Ett av de vanligste exemplen på psykisk misshandel.


Det fungerar som så att han (eller hon... men i detta fallet HAN eftersom jag här inriktar mig på mäns misshandel av kvinnor) ständigt växlar mellan "den onde" och den "gode".

Det kan se ut på följande sätt:

Han får ett utbrott där han skriker, förstör dina saker, hotar, förnedrar, kanske slår/puttar/spottar/sliter i dig osv osv under en lång eller kort tid för att sen vända... Då tar han hand om dig.

Han "vårdar" dig gärna efter den tuffa period du nyss genomlidit, plåstrar om dig, tröstar dig och ser till att du får vila, äta, ta en dusch el vad du nu behöver... Han  kan skoja och göra dig på lättsamt humör igen, han lagar mat el bjuder ut dig, masserar dina fötter och kommer med roliga förslag om vad ni ska göra nästa dag osv osv...

HAN ÄR DEN ENDA SOM VET VAD DU GENOMLIDIT SÅ HAN ÄR DEN ENDA SOM KAN TRÖSTA DIG OCH FÅ DIG ATT MÅ BÄTTRE.

HAN HAR SETT TILL ATT DEN ENDE DU KAN LUTA DIG EMOT ÄR HAN... DÄRFÖR KAN HAN UTAN PROBLEM VÄXLA MELLAN AGA OCH SMEK GENOM ATT VARA MYSIG/TREVLIG EN PERIOD FÖR ATT DU SKA KÄNNA DIG TRYGG. NÄR DU KÄNNER DIG SOM TRYGGAST SÄTTER HAN IN NÄSTA DÖDSSTÖT.


HAN KOMMER ALLTID ATT GÖRA SÅ... ALLTID! DET KOMMER ALLTID EN DÖDSSTÖT!!! IBLAND TAR DET LÅNG TID... MEN DEN KOMMER.


All styrka<3


/Em.

FYI

Av ememmely - 9 november 2012 00:43

http://www.tuvaforum.se/harskarteknik.asp

Av ememmely - 7 november 2012 12:09

Jag har ju som jag sagt tidigare inte tid att bearbeta mitt egna helvete eftersom jag har mina barns helvete att bearbeta först och främst. Det är långt ifrån över....

Min stora kille (16 år) går och bär på så mycket sorg och ett blytungt lass av ilska. Ingen har lyssnat på hans berättelse och hans syn på samhället är efter allt detta... vad den är. Som tur är så har han och jag en bra dialog och jag är ganska säker på att han känner att han kan prata med mig om allt.

Men faktum kvarstår...

Han tror ju att samhället tycker att det är helt ok att han har varit utsatt för den mångsidiga misshandel som pågick i 2,5 år... såväl psykisk som fysisk.

Man kan med ro säga att samhället skapar anarkisten.


Lillkillen är stressad och svår att få ner i avslappning. LUGN OCH RO är nyckelorden här hemma men han har svårt för att förstå hur man gör. Inte lätt när man är 3 år och hoppa från en sinnesstämning till en annan varannan helg (tors-mån).

DÄR går tonerna högt, allt går snabbt och man hinner inte göra färdigt en sak innan man ska börja med en annan.

Det ska ätas hela tiden och det mesta av tiden sitter de i bilen på väg någonstans.

"Lillasyster skriker jättemycket hos pappa och pappa skakar muskler" är ngt jag får höra ganska ofta. ... Hur Ska jag förklara detta beteendet på ett sätt som blir rättvist mot min lille son? Inte lätt...

Dottern  är inte skrikig i vanliga fall. Det är ytterst sällan hon tar ton...

Förr förra gången gången hon var där kom hon hem med ett jätteblåmärke på vänstra låret. Jag har fått det dokumenterat på vårdcentralen.

Han nekar till blåmärket över huvetaget. Jag inbillar mig menar HAN sist vi satt i fam-rätten.

Ska det vara så svårt att berätta om ett blåmärke och hur det uppkommit vid överlämnande? Det gör de ju på förskolan om det hänt ngt under dagen... Jag ser då ingen svårighet med detta... Om man inte har ngt att dölja vill säga.

Jag blir så arg...... Och så ledsen eftersom barnen bevisligen inte har det bra när de är med honom.

När de kommer hem efter att ha varit där så sover de... I timmar! Sover och kramas... Kramas och sover.


Lille Sonen berättade för mig att de andra barnen på Kulhuset var "jävla idioter". Han berättade om att de lekt i bollhavet och några andra barn hade kastat några bollar på sonen.Sånt som händer...

.

Som ni hör av min sons uttalande så har ju detta inte hanterats vidare rätt. HAN har blivit arg.....

Dessutom VET jag att Sonen också kastat bollar. Jag får jämt säga till honom när det gäller sådant och påminna om att man ska vara snälla emot varandra osv...

Ska han växa upp och lära sig att han får slå/kasta bollar/sparka/ta saker från andra/bita/dra i hår osv utan konsekvenser? Ska han dessutom lära sig att avskriva alla andra människor som "jävla idioter? Ja.... Då vet vi ju hur det slutar.....


Jag minns det så väl... ALLA var idioter enligt HONOM. Hans arbetsgivare (de få han hade kortare perioder), kvinnan på familjerådgivningen, horan (som han kallade henne) på mansmottagningen, dagispersonalen, min familj, socialen, arbetsförmedlingen, a-kassan, försäkringskassan... ALLA. ALLA utom han själv.


Nu närmar sig en helg när barnen återigen ska lämnas till honom.

I morgon åker sonen och på Lördag hämtar han lillan.

Jag har redan ångest....

Dessutom ska vi träffas för "samarbetssamtal" hos fam-rätten i morgon... Jag mår fysiskt illa inför de träffarna.


Förr förra helgen klarade jag inte alls av att vara hemma och när jag kom hem på söndagskvällen så kraschade jag totalt... Panikångest. Ingen sömn... Bara denna satans panikångest med svettningar, skakningar, hyperventilerande och storgråtande jävla panikångest!

Måndag morgon kom barnen och vi sov... Kramades och sov <3


Det är tufft... och jag är nog egentligen helt slut.... Men hoppet dör ju inte och med hoppet kommer styrkan och i styrkan inns vetskapen om att jag har rätt.


MAN FÅR INTE GÖRA SÅ OCH GÖR MAN SÅ ÄNDÅ SÅ SKA MAN FAAAAAN INTE KOMMA UNDAN MED DET!!!!


Kärlek<3


/Em.


Av ememmely - 6 november 2012 10:54

 Allmänna riktlinjer

Generellt kan sägas att umgänge med de allra minsta barnen, upp till 1 - 1,5 år, bör ske ofta men under korta tider. Detta är en viktig faktor vid bedömningen av exempelvis övernattningar hos umgängesföräldern. Även den situation där barnet fortfarande ammas måste vägas in. När det gäller barn i denna ålderskategori, bör de helst bo på ett ställe och ha umgänge med den andra föräldern på dagtid.

Om umgänget innebär boende bör det inte vara längre än en eller två nätter t.ex en helg. Men även umgänge med ett par övernattningar kan vara för lång tid för de allra minsta barnen, men detta beror på omständigheterna i det särskilda fallet. Längre tids boende, som ett par veckor under semestrar bör beslutas med försiktighet.

Slutligen ska sägas att det ovanstående endast kan ses som allmänna riktlinjer. Alla barn måste bedömas individuellt. Barnets umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med måste i första hand beslutas efter barnets bästa i det specifika fallet och inte efter föräldrarnas önskemål om att ha barnet likvärdigt hos sig.


Ett barnperspektiv

Det återstår ett mödosamt arbete med att se till att principen i lagstiftningen om barnets bästa i främsta rummet verkligen genomsyrar tillämpning och de bedömningar, som görs av framförallt socialtjänst och domstolar. Det handlar om förbättrad kompetens och utbildning, det handlar om utökad forskning på området, men kanske i ännu högre grad om att utveckla ett barnperspektiv så att de små barnens behov verkligen sätts i främsta rummet.


Kommentarer av två barnpsykologer


Ulla Stina Adolfson, legitimerad psykolog samt legitimerad psykoterapeut, Örebro, framhåller att det är en investering för framtiden att den förälder som inte bor med barnet har ett regelbundet umgänge på dagtid under barnets tre första år.

Ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv är treårsgränsen naturlig utifrån minnesförmågan och språket. Om det befinns lämpligt med helgumgänge med övernattningar är det en god idé att gå hem med barnet en stund på dagen och även att visa kort på och prata om den andra föräldern. Det senare gäller givetvis även för boendeföräldern.

Telefonsamtal till den förälder där barnet inte befinner sig är en hjälp för barnets minnesbild av den andra föräldern och ett alternativ till dagtidsumgänge vid långa avstånd mellan föräldrarna.

Hennes erfarenheter från denna typ av fall är att domare inte har beaktat omständigheterna i det särskilda fallet och att tingsrätten har förordnat om umgänge utan att ta hänsyn till kunskap om barns utveckling. Exempelvis har rätten utdömt längre umgängesperioder där umgängesföräldern tidigare inte haft någon kontakt med barnet.

En jämförelse kan göras med invänjningen i förskolan där det lilla barnet är ifrån föräldern korta perioder som sedan utökas till längre och längre perioder. Vid umgängesförordnande där den ena föräldern är obekant för barnet borde en längre period av invänjning förekomma.

Katrin Enberg, barnpsykolog, Hedemora, anser att barn under tre år behöver trygghet och rutiner i första hand. Eftersom barnet inte har utvecklat en tidsuppfattning kan det bli ett trauma för barnet att skiljas från den förälder barnet bor hos under för lång period. Barnet går tillbaka i ut-vecklingen. Här kan en jämförelse göras med en sjukhusvistelse. Om ett litet barn är på sjukhus under en längre period glömmer det bort föräldrarna om inte dessa finns närvarande. Detta kan vara mycket traumatiska upplevelser för ett barn.

Umgänge under dagtid är en bra lösning och om barnet känner den andra föräldern väl, kan även en eller två övernattningar vara godtagbart, men inte mer. Två veckors sommarumgänge för ett barn under tre år är alldeles för lång tid.

Katrin Enberg anser att domare inte utnyttjar den samlade kompetens och sakkunnighet om barns utveckling som finns när de beslutar om umgänge. Hon menar att överenskommelser om umgänge inte alltid har barnet som huvudperson, istället är det föräldrarna som med hjälp av advokater försöker uppnå rättvisa sinsemellan.


Källa:
Barnombudsmannen om små barns umgänge

Av ememmely - 5 november 2012 12:29

Jaha!


Det är mycket jag undrar över och eftersom jag sitter här just nu.. och just nu blir förbannad (vilket är strålande) så drar jag det även här.


Kära myndigheter (i detta fall soc, polis, domare och åklagare)....


När jag bestämde mig för att jag vågade lämna denna narcissist med psykopatiska drag trots alla hot ifrån denne om hur han skulle dumförklara mig, ta barnen till sitt hemland mm....


När jag bestämde mig så LOVADE ni mig att ni skulle stötta mig hela vägen och ni LOVADE att min skräck över att han ensam skulle få ha barnen var helt obefogad eftersom samhället ALDRIG skulle tillåta att en man med misshandlarbeteende skulle få ha hand om barn utan övervakning.

Så.... Jag tog ytterliga mot till mig med hjälp av er och... lämnade... och anmälde misshandeln när det gällde både mig och barnen.


Min del blev rubricerad som "Grov kvinnofridskränkning" och när det gällde barnen var det ren och skär "misshandel" och "fridskränkning" .


Efter att ha förhört mig och HONOM lades förundersökningen ner när det gällde misshandeln av barnen pga att HAN nekade till brott samt anklagade mig för samma saker, menade att jag var psykiskt sjuk mm.

Han anmälde mig aldrig dock... Varför inte? Han menade ju att JAG misshandlat honom.


Ingen förhörde varken läkare som dokumenterat blåmärken, bitmärken etc.... Ingen förhörde kvinnan vi talat med regelbundet i 2 år på familjerådgivningen... Ingen förhörde min äldste son på 16 år som både sett och själv upplevt misshandeln. De bara lade ner och ngn överprövning ville de inte ge mig heller.... I något av fallen.


När det gällde fallet "Grov kvinnofridskränkning" förhördes jag, HAN, mina vittnen... sen lade de ner.

"Ord mot ord", "Hans historia skiljer sig totalt ifrån din" osv...


TRODDE NI PÅ FULLASTE ALLVAR ATT HAN SKULLE SÄTTA SIG I FÖRHÖRSRUMMET OCH ERKÄNNA ALLT HAN GJORT EMOT OSS DE SENASTE 2,5 ÅREN?????


TROR NI ATT JAG TYCKTE DET VAR ROLIGT ATT FLY FRÅN MITT HEM OCH BO MED TRE BARN (VARAV DEN YNGSTA BARA 3 MÅNADER GAMMAL) I ETT RÖRIGT KOLLEKTIV FÖR KVINNOR OCH BARN SOM UTSATTS FÖR BROTT??? VA???


TROR NI VERKLIGEN ATT JAG SKULLE VÅGA UTSÄTTA MIG OCH BARNEN FÖR DEN RISK DET INNEBÄR ATT TRAMPA PÅ HANS "HEDER" OM DET INTE VORE FÖR ATT ALTERNATIVET ATT STANNA VAR SJU RESOR VÄRRE???


TYCKER NI VERKLIGEN ATT DET ÄR RÄTT ATT UTSÄTTA MINA BARN FÖR LIVSFARA VARANNAN HELG SOM UMGÄNGET MED HONOM NU UTDÖMTS TILL?

Han yrkar dessutom på växelvis boende varannan vecka och det skulle inte förvåna mig det minsta om ni dömer till hans fördel när det är dags i Januari 2013.

FÖR SVERIGES DOMARE HAR INGEN UTBILDNING I DETTA. DE VET INGET OM NARCISSISTER, NORMALISERINGSPROCESSER ETC ETC....

Ändå får ni döma i dessa ärenden.... Skumt.


DET RÄCKER ALLTSÅ ATT DEN SOM BEGÅTT BROTT INTE ERKÄNNER.... DÅ GÅR DENNE FRI!

Har jag missförstått något?


Sen begriper jag inte varför ni på familjerätten är så noga med att jag ska FÖRSTÅ honom.

VARFÖR I HELA FRIDENS NAMN SKA JAG FÖRSTÅ HONOM??? VARFÖR???

Jag har utretts när det gäller både min psykiska hälsa av leg psykolog och av familjeutredarna när jag anmälde misshandeln av barnen.

Psykologen gav mig bara en tänkbar diagnos och det var det förhållandet jag levt i. Hon nämnde även att jag troligtvis kommer att lida någon slags posttraumatisk stress framöver men det är ju inte klassat som en sjukdom precis. Jag är alltså frisk.

Familjeutredarna gav i sitt utlåtande infon att jag var en" i allra högsta grad lämplig mamma till mina tre barn" med allt vad det innebär.

Räcker det inte att JAG varit tvungen att bli utredd??? Tar kränkningarna aldrig slut?

Så jag frågar igen....

VARFÖR SKA JAG FÖRSTÅ HONOM???

Inte nog med att han nekar till allt han gjort.... Han har även anklagat mig för att ha gjort liknande saker.... el nä förlåt EXAKT de saker som han utsatt mig och barnen för.

HUR SKA JAG KUNNA SAMATBETA ENS KRING BARNEN MED NGN SOM SER MIG I ÖGONEN OCH MENAR ATT ALLT JAG SÄGER ÄR LÖGN???


Alla vi har med att göra med på fam-rätten är kvinnor.... HAN kan vara väldigt charmig.


SÅ!

Hos polis och räcker det att man nekar?

På SOC räcker det att man lägger över skulden på den andra parten samt flirtar lite/gråter lite etc?

I tingsrätten får man korsa fingrarna och be en bön eftersom domarna fortfarande inte har den utbildning som krävs för att döma det som är bäst för barnen?

Och hos Åklagaren blir det nerlags om inte Åklagaren funnits på plats och själv sett när brott begåtts?


VISSTE NI ATT BARNPSYKOLOGERNA SÄGER ATT ÖVERNATTNINGSUMGÄNGE ÄR DIREKT SKADLIGT FÖR BARN UNDET 3 ÅR OAVSETT OM FÖRÄLDERN ÄR LÄMPLIG EL EJ?

Jag kommer till varför i ett annat inlägg.


/Em.





Av ememmely - 4 november 2012 09:07

Där brinner elden

Där smeker lågorna min redan sönderbrända hud

Där gnistrar de hårda orden till

Bakom rökridån där han äger mig...


Inträngd i ett hörn

omgiven av svarta skuggor... ormar som hugger

Jag krymper sakta

Bakom rökridån är jag ingenting


Hastar genom stan

Livrädd att någon ska se.. Fråga hur det är

Masken håller precis..

Bakom rökridån är jag trygg?


Paniken när det ringer på dörren

Har grannen ringt?

Sväljer gråten och öppnar

Bakom rökridån ser ingen ändå...


Jag är en hora

Jag inbillar mig saker... Jag är sjuk

Jag borde ta livet av mig

Bakom rökridån är jag allt som är fult


Använd mig utan att se på mig...

Lägg all din tyngd på mig

Gör vad du måste...

Bakom rökridån gör du som du vill


Lämnad åt honom...

Ihopkrupen naken på kall klinkers

Jag skriker efter er

Bakom rökridån finns det ingen som hör


Bakom rökridån kan han göra vad han vill...


/Em




Av ememmely - 3 november 2012 22:38

Varför finns dessa människor som hela tiden skriker ut vad de vill ha sagt? Vad är det som gör att de känner behovet av att anstränga sina stämband till den grad att det blir skadligt för andra?

Är de kanske medvetna om att det som kommer ur deras mun är helt utan substans och att vi som finns runtomkring inte skulle lyssna om vi inte blev påtvingade det gälla ljud som kommer över dessa högljudda människors läppar?


Jag hör inte vad folk säger när de skriker längre. Jag ser deras läppar röra sig men jag hör verkligen inte vad de säger.

Jag undrar mest bara varför de skriker... Tror de att jag hör illa eller att jag har svårt att förstå... eller hör DE dåligt eller.... Varför? Prata ordentligt med mig! Jag är ju här=)


Han skrek alltid. Även när han trodde att han talade normalt. När han kände sig trängd höjde han rösten ytterligare för att hävda sig. Jag tror någonstans att han trodde att han kunde PRÄNTA IN osann info hos mig så att jag skulle sluta ifrågasätta honom, hans sätt och hans våldsbrott.


Han hade för vana att sätta sina läppar mot mitt öra och gallskrika ut den information/ de kränkningar han för tillfället ville förmedla. Det kunde ringa och knastra i örat i flera veckor. Inget bestående dock (tack och lov).

Han luktar galla när han blir upprörd eller nervös. Den lukten glömmer jag aldrig.....


/Em.

Presentation


Den som väntar på ett tillfälle... förlorar det.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards