Senaste inläggen
Efter att knappt ha hunnit andas de senaste tre veckorna pga en period av spelveckor för alla mina teatergrupper så börjar det nu sakta men säkert lugna ner sig....
Som tur är har jag haft mycket energi.... Lite för mycket t.o.m och med detta hunnit rensa ut ytterligare både själsligt och rent fysiskt.
Hittade en låda med gamla gratulationskort osv....
Jag hade ingen aning om att HAN gett mig så många "förlåt mig" kort som han faktiskt har gjort. Är det inte alldeles befängt att det finns "förlåt mig" kort?
Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag... Och förbannad är ju bra eller? NEJ!
Förbannad är inte bra för då kan det hållas emot dig! Du är som brottsoffer i sådana här ärenden är totalt befriad ifrån rätten att visa känslor.... Speciellt om det är barn inblandade.
Skulle du bli arg eller ledsen så att det syns när ni sitter i rätten så kommer du ev att upplevas som labil/känslomässigt störd/naiv/oresonlig/aggressiv/etc etc.
Men.... Vad faaaaan är detta för jävla "förlåt mig" kort??? Jag har aldrig tidigare tittat åt dessa med sunda ögon då sist jag såg dem var när vi levde ihop.
Nu ser jag ju hur sjukt det är..... Förlåt mig? Så fattigt.....
Ett annat uttryck han ofta använde var "Jag bara skojade". Detta uttryck kunde han använda när han t ex nyss kallat mig för "jävla hora" eller ngt liknande.
Om jag då visade mitt missnöje över hans uttalande så kunde han (om han var på gott humör) säga "jag bara skojade".
Vet inte hur många gånger jag försökte förklara att det inte var roligt..... Men då skulle jag ju bara hålla käften.
På tal om "håll käften".....
Jag ska inte gå in på detaljer... för det kan som sagt hållas emot mig.... MEN:
Vad för slags människa skriker "Håll käften!" till en treåring??? VA???
Jävla AVSKUM!!!!!!
AAaaaaaah...... Behövde få det ur mig. Jag berättar vid ett senare tillfälle vad det handlar om. Det är för aktuellt just nu.
En vän sa till mig härom dagen "Din tid kommer, Em!".... Och visst gör den det! Jag börjar känna det nu så smått.
Inte att något blir vidare lättare.... men att jag bryter igenom isen och LEVER lite mer kanske.
Nu har det mesta kännts motigt och det enda jag VELAT göra har varit att vara med barnen, träna och blogga. Allt annat har kännts som en massa måsten..... och så har jag aldrig varit. Jag har alltid gillat att jobba och oftast jobbat för mycket utan att känna av det på ett negativt sätt.
Dags att tänka om.... Dags att börja om:)
Det känns så befriande att acceptera att det är okej att inte trampa vidare i samma spår. Det är inte ett misslyckande utan en möjlighet att förändra!
Kärlek<3
/Em.
Det går runt i huvudet på mig idag...
Det har slagit mig denna veckan... hur lätt det är för både psykopater och narcissister (ja och alla andra människor med ngn form av misshandlarbetéende) att påverka andra.
Allt detta smilande utåt sett får mig att må illa.... och jag FÖRSTÅR INTE hur han kan låtsas som ingenting på det sättet OCH DESSUTOM anklaga MIG för de vidrigheter han utsatt både mig och barnen för.
Hur kan man bortse ifrån blåmärken, faktumet att folk både sett och hört mycket av det som hänt mm???
Hur kan man sitta och säga att det jag säger är lögn?
Om jag så hade haft en videoinspelning på en av de många gångerna han fått sina utbrott och gått loss på ngn av oss så hade han nog inte tagit in det....
Det är vanligt detta.... Alldeles för vanligt. Det finns tyvärr väldigt mycket material att läsa (psykologers uttalanden och undersökningar, forskning, polisers uttalanden om problematiken när det gäller våld i nära relationer, info från kvinnojourer mm) där just det här med manipulation, förnekelse och "motanmälningar" sätter stopp för utredningar som annars kunnat gå hela vägen.
Effekten av detta blir ju katastrofal i många fall.
Barn får umgänge med en person med misshandlarbetéende OCH som med väldigt stor sannolikhet brukar just manipulativt våld för att barnen ska glida ifrån mamman och vävas in i den destruktiva vardag som misshandlaren har att erbjuda.
Vet ni vad jag är mest rädd för?
Jag är livrädd för människor som ljuger. Dessa människor kan ställa till med precis vad som helst.
Jag ska berätta en sak för er:
En kväll när jag kom hem ifrån teaterföreningens repetitioner ngn timme tidigare än vad HAN väntade sig så satt HAN, min äldste son (då 15 år gammal) och vår gemensamme pojke (då 2 år gammal) i köket och åt middag.
När jag gått upp för trappan, tagit av mig jackan och närmade mig köket så förstod jag att de inte hört mig.
HANS gälla stämma mässade så högt att de missat när dörren slog igen.... och som sagt... De väntade mig en timme senare.
När jag hörde vad de talade om så stannade jag i rummet innan köket och lyssnade. Mitt hjärta höll på att hoppa upp i halsen.
DÄR SATT HAN OCH MÄSSADE FÖR BARNEN OM HUR JAG INTE ÄLSKADE DEM, OM HUR JAG TYCKTE JOBBET OCH TEATERN VAR VIKTIGARE ÄN DEM, HUR JAG VAR PSYKISKT SJUK, HUR MIN MAMMA VAR PSYKISKT SJUK, HUR HELA MIN FAMILJ VAR PSYKISKT SJUK, HUR MIN ÄLDSTE SONS PAPPA INTE ÄLSKADE HONOM, OM HUR DE SKULLE AGERA NÄR JAG IFRÅGASATTE NGT DE GJORDE, HUR DE SKULLE STÄNGA ÖRONEN NÄR JAG TALADE/TILLRÄTTAVISADE OSV.
HAN PRESENTERADE EN HEL PLAN FÖR HUR DE SKULLE HÅLLA MED MIG MED DÖVA ÖRON FÖR ATT SEDAN KOMMA TILL HONOM OCH FÅ TRÖST.
"MAMMA KOMMER ATT VARA ARG PÅ DIG NÄR HON KOMMER HEM FÖR ATT DU SKOLKAT IDAG OCKSÅ.... MEN BARA LÅTSAS ATT DU LYSSNAR TILLS HON ÄR FÄRDIG SÅ KAN DU KOMMA TILL MIG SEN. MAMMA ÄR PSYKISKT SJUK."
Jag stod där och lyssnade i 20 minuter till lille sonen började gråta. Då gick jag ut i köket och tog upp honom.
Jag berättade lugnt att jag lyssnat på dem i 20 minuter sen gick jag in med lillen i sovrummet.
Jag tror att det var HÄR jag en gång för alla bestämde mig för att lämna. Jag hade lekt med tanken länge men ja.... ni vet.
Här fick jag på ngt sätt kvitto på att allt jag anat men som han pratat bort var sanningen.. och den enda sanningen.
Jag var dessutom höggravid vid tillfället och insåg att han gjorde såhär eftersom han i sin tur insett att barnen var det enda sättet att hålla mig kvar....
Han kunde inte styra dem med fysiskt våld längre... så han lade om taktiken. Resultat:
MANIPULATIVT VÅLD.
Jag förklarade denna kväll för HONOM att det var slut. Vi var inte ett par längre.
Då lade sig min äldste son i och skrek åt mig att jag var minsann inte klok etc etc. Hur kunde JAG göra ngt sådant osv osv.... Fattade inte jag att det fanns barn med i bilden mm.
HELT GALET!
HAN hade lyckats (i alla fall tillfälligt) hjärntvätta min son. HAN var vid tillfället den enda tryggheten.... Precis som han varit den enda tryggheten för mig.
Som ni säkert förstår så lyckades HAN på ngt sätt hålla mig kvar ytterligare ett litet tag. Min äldste son stack dock hemifrån... Det blev för mycket för honom till slut. Först manipulation och sedan återigen hat och förminskning.
För mig blev det som spiken i kistan när HAN än en gång gav sig på lillsonen när han blev frustrerad över ett blöjbyte.
Jag glömmer aldrig den natten... Sonen låg i min famn hela natten, skakade och grät... Kramade sig fast i mig.... Det tog lång tid innan han äntligen kom till ro.... 2 år gammal.
Jag talade med en kvinna ifrån kvinnojouren länge den natten...
Det var dags att lämna.... så jag lämnade.
Min äldste son kom tillbaka när jag lämnade. Vi var i alla fall tillsammans <3
Kärlek,
/Emmely.
Dina ögon svartnar
rösten ändrar tonläge...
Vad gjorde jag för fel?
Vad sa jag?
Din blick så fylld av hat
dina gester skvallrar om ilska...
Varför lade jag mig i?
Varför lät jag det inte bara vara?
Du rör dig åt mitt håll
Skräcken sköljer över mig...
Jag hör dig skrika åt mig
Men orden har ingen betydelse
Det enda som finns nu
är dina armar och händer...
Jag faller bakåt ner i sängen
fångad mellan dina armar
Det rycker och sliter i mig
men det är inte du, det har du sagt...
Knutna händer slår ner bredvid mig
Som ett hot om vad som är möjligt
Hårda tryck... genomborrad av händer
Lämnar märken som inte syns...
Din hand om min haka
tvingar mig att se hatet i dina ögon
Lukten av galla tvingar mig hålla andan
Skrik och saliv smeker mitt ansikte...
Jag är ful... Jag är sjuk
Du är den ende som förstår mig
Runtkastad som en trasdocka
Nedsmutsad som en hora...
Panikartad ångest och våta ögon
Förlåt för att jag gjorde dig så arg
Som någon trycker på STOP
Skriken upphör och händerna släpper...
Du går ifrån mig
Lämnar mig ensam med min ångest
Jag kryper ihop i fosterställning
Kroppen skakar och lider...
Jag vill ha min mamma
Varför hjälper ingen mig?
Jag går sönder
Du kommer in till mig...
Stryker din hand över mitt hår
Torkar mina tårar
Lugnande ord
Du håller om mig...tröstar mig
Där ligger vi tätt ihop... tryggt
Min räddare i nöden
/Em.
Behandlande och stödjande insatser för barn:
Det viktigaste stödet för barnen är ett gott föräldrastöd. Grundläggande är således att föräldrarna förstår barnens utsatthet och behov av hjälp. De måste också få kunskap om hur de kan hjälpa och stödja sina barn.
Barn och ungdomar som växer upp i familjer med partnerrelaterat våld har på grund av dessa erfarenheter särskilda behov.
Några centrala och viktiga punkter är:
• Att barnen ges möjlighet att uttrycka vad de tänker och känner om vad de varit med om
• Att barnen får hjälp att förstå att våldet inte är deras fel
• Att barnen får lära sig att våld inte är acceptabelt och att det finns alternativa handlingssätt.
Rädda Barnen har utarbetat en modell för krissamtal för barn som upplevt familjevåld i det akuta skedet då misshandeln blivit känd av t.ex polis och socialtjänst.
Krissamtalen innebär att man varsamt stödjer barnets konfrontation med verkligheten och hjälper barnet med att få sammanhang i det som hänt. Barnet ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser kognitivt och känslomässigt. Krissamtalen är en akut stödinsats som socialtjänsten eller kvinnojourer kan erbjuda barnet. BUP kan kontaktas för terapeutisk behandling vid behov.
Det finns idag behandlingsmetoder som vänder sig till denna grupp av barn. BUP-Elefanten i Linköping är den första specialiserade enhet i Sverige som arbetar med barn och ungdomar som utsatts för fysisk misshandel och/eller sexuella övergrepp. Man arbetar även med unga som begått sexuella övergrepp. Kristeori och traumateori är grundläggande. Behandlingsmodellen är till sitt teoretiska innehåll eklektisk med tonvikt på individuell behandling och familjebehandling, kompletterad med gruppterapi. Särskilt betonas den tidiga interventionens betydelse i behandlingsarbetet.
BUP-Elefanten menar att det är viktigt vid behandling att ha ett flergene
rationsperspektiv, såväl bakåt som framåt. Även köns- och maktperspektiv är viktiga hjälpmedel för att få en ökad förståelse och ett konstruktivt förhållningssätt i möten med människor med "offer- eller förövarupplevelser". BUP-Elefantens uppfattning är att de människor som har möjlighet att hjälpa barnet är barnets/familjens resurspersoner. Dessa kan vara såväl familj och släkt som professionella.
PBU-mottagningen Bågen i Stockholm har särskild verksamhet för barn som bevittnat våld i hemmet. Man har också i uppdrag att sprida sina kunskaper och erfarenheter till andra mottagningar.
Beroende på det enskilda barnets behov kan olika överväganden behöva göras. Nedanstående punkter är exempel på frågor som också formulerar tänkbara stödalternativ:
• Hur ser barnets nätverk ut? Finns det exempelvis släktingar, vänner eller personal på dagis/skola som barnet känner förtroende för? I så fall kan nätverksträffar med sådana personer vara ett sätt att stödja barnet.
• Är barnet i behov av hjälp på barnpsykiatrisk klinik? Förmedla i så fall kontakt med PBU.
• Har kvinnan/barnet behov av kontaktperson? Om kvinnan riskerar att utsättas för våld, hot eller trakasserier i samband med att mannen träffar barnet, kan en kontaktperson utses. Denna kan hämta och lämna barnet, eller medverka under hela umgänget. Kontaktpersonen/familjen kan också verka som stöd för kvinnan och barnet efter en separation från mannen.
• Kan hemvårdsverksamhet och motsvarande utgöra ett stöd? Exempelvis genom att aktivera barnen om mamman inte har möjlighet eller ork i den situation hon befinner sig i.
Familjerätten
Om kvinnan och mannen beslutar sig för att separera, kan familjerättssektionen inom socialtjänsten bli aktuell beträffande frågor om vårdnad, bo
ende och umgänge med barn. Det är inte ovanligt att det uppstår konflikter kring detta i par där våld förekommit. Att ha tillgång till barnet kan vara ett sätt för mannen att försöka utöva kontroll över kvinnan. Tingsrätten kan vid konflikter kring vårdnad, boende och umgänge besluta om samarbetssamtal
eller att en vårdnadsutredning ska göras. Föräldrarna kan också själva ta kontakt med önskemål om samarbetssamtal.
Samarbetssamtal och vårdnad om barn
I prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge samt Lagutskottets betän
kande, 1997/98:LU 12 framgår att det finns fall då samarbetssamtal är klart olämpligt. Detta gäller bland annat de fall då en av föräldrarna misshandlat eller gjort sig skyldig till andra övergrepp mot den andra föräldern. Trots detta kan det förekomma att samarbetssamtal genomförs med par där våld förekommer eller förekommit. Från familjerättssektionens utgångspunkt kan det vara ett problem att information om att våld förekommit inte är känt till en början. Tingsrätten, som remitterar ärenden till familjerätten, tar inte alltid med denna information i remissen. I vissa fall väljer kvinnan att inte anföra dessa skäl i vårdnadstvisten. I andra fall föreligger varken dom eller polisanmälan om tidigare våld, varför ofta ord står mot ord. Information om misshandel kan även finnas vid lokala kvinnojourer eller inom socialför
valtningen i övrigt, men inte komma familjerättssektionen till känna. I fall där misshandel förekommit är det viktigt att ha i åtanke att samarbetssamtal kan vara klart olämpliga och ibland utgöra en direkt fara för kvinnan. Då parsamtal ändå används bör speciella hänsyn tas.
I traditionell familjeterapi betonas att när kommunikationen inom familjen är störd kan man hjälpa familjemedlemmarna att kommunicera på ett annat sätt. I en del familjer som lever med våld är detta inte självklart. Våldet kan dominera relationen så mycket att det inte räcker att bearbeta kommunikationsmönstren. Risken finns att våldet trappas upp om kvinnan berättar för andra om vad hon är utsatt för.
Även om tingsrätten har möjlighet att begära att föräldrarna söker lösa sina problem med samarbetssamtal innan en vårdnadsutredning genomförs, kan man aldrig tvinga någon att delta i samtalen. Eftersom mannen är närvarande, kan kvinnan vara rädd för att uttrycka det hon vill. Hon kan dessutom riskera att utsättas för misshandel på nytt som en konsekvens av det som sagts under samtalen.
• Kvinnan ska aldrig pressas till samarbetssamtal, utan måste informeras om att det är frivilligt.
• Kvinnan kan också känna sig pressad om hon tror att hon riskerar att förlora vårdnaden om barnet: Mannen kan hota kvinnan med just detta. Även här är det viktigt att inte ytterligare förstärka dessa känslor.
6 kap 2 a § föräldrabalken
Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende
särskilt vid
– risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
– barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och
mognad. Lag (2006:458).
Barnets ställning kan sägas ha stärks med den nya bestämmelsen i föräldrabalken där det fastslås att domstolen ska besluta om vårdnad efter vad som är bäst för barnet. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska bland annat risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp
vägas in. Gemensam vårdnad är i de flesta fall en ur barnets synvinkel mycket bra vårdnadsform och domstolens möjlighet att besluta om gemensam vårdnad även om en förälder motsätter sig det, finns kvar. Samtidigt poängteras i prop. 2005/06:99 att om en förälder motsätter sig gemensam vårdnad måste en prövning göras av de skäl som föräldern framför. Har motståndet sin grund i sådana förhållanden som misshandel eller trakasserier eller andra former av övergrepp från den andre förälderns sida är det in princip bäst för barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden. Av stor betydelse för bedömningen av gemensam vårdnad är också föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet 6 kapitlet 5 § andra stycket föräldrabalken. Om föräldrarna saknar vilja och förmåga att sätta barnets bästa framför den egna konflikten kan det vara bäst för barnet att föräldrarna
inte har gemensam vårdnad. Det innebär inte att föräldrarna alltid måste vara överens men de måste kunna hantera sina delade meningar.
Då man kan anta att effekterna av att växa upp i våldets närhet har långtgående verkningar för barnet och då vi vet att våldet mot kvinnan påverkar relationen mellan föräldrarna, är det viktigt att klargöra om våld förekommit för att kunna ta ställning till vad som är det bästa för barnet. Då tingsrätten inhämtar upplysningar från socialtjänsten vid tillfälligt beslut om vårdnaden (interimistiskt beslut om vårdnad) eller vid vårdnadsutredningar som åläggs socialtjänsten är det därför viktigt för socialtjänsten att beakta och vara lyhörd för om partnerrelaterat våld förekommit.
Jaha....
Det är alltså så det SKA gå till?
Lustigt....
I många fall är detta låååångt ifrån vad verkligheten har att erbjuda.
Ännu ett HÅL eller?
Än IDAG har INGEN lyssnat på min 16årige sons berättelse. Han har ALDRIG blivit kallad till varken förhör eller stödsamtal och först NU är han erbjuden stödsamtal hos Soc.
NU kan vara FÖR SENT!!!!
Observera att jag tjatat på myndigheterna i fråga i snart 1 år.
Och det här med att familjerättarna ska beakta att våld förekommit...... Nä.
Våld mot kvinnor är ett sammansatt och mångfacetterat problem. Avsikten med detta utbildningsmaterial är att erbjuda personal inom socialtjänsten möjligheter att förvärva och fördjupa sina kunskaper om våld mot kvinnor.
Förstår jag rätt när jag läser "Avsikten med detta utbildningsmaterial är att ERBJUDA personal inom socialtjänsten möjligheter att förvärva och fördjupa sina kunskaper om våld mot kvinnor"???
"DE BLIR ERBJUDNA" INNEBÄR INTE ATT DET ÄR OBLIGATORISKT ATT TA DEL AV DENNA UTBILDNING.
Jag blir uppriktigt rädd.
Kärlek<3
/Em.
Ganska ofta får jag höra saker som "det är viktigt att kunna anpassa sig", "man måste kunna jämka", "målet är ju att mötas någonstans mitt emellan" osv osv....
Det är ofta familjerättare som kastar med sådana ordkombinationer, och jag undrar...
HAR DE HELT MISSAT HUR VI HAMNADE I DENNA SITUATIONEN?
Jag känner så här....
Räcker det inte att jag under ganska lång tid anpassade mig till misshandeln och att jag jämkade bort mig själv totalt och ständigt hamnade mitt emellan hans vilja och det jag tidigare lärt mig vara rätt och riktigt.
Ska jag anpassa mina barn till den grad att även de accepterar detta abnorma betéende och får lära sig att hans sjuka vilja är allas lag?
Ja.... nu blir det personligt och säkerligen blir jag "påhoppad" på grund av just det.... men nu börjar det närma sig och det är de kära barnen det gäller.
Barn förtjänar varken hjärntvätt, mutor eller att på något sätt skuldbeläggas.
De ska kunna ta för givet att de vuxna omkring dem handlar ENDAST med barnens välbefinnande i fokus istället för att tillfredställa sina egna behov.... eller för att hämnas på en annan.
Jag vill poängtera att det pågår tusentals liknande umgänges och vårdnadsutredningar i vårt avlånga land och jag tvivlar STARKT på att det finns föräldrar idag som inte gör sitt yttrsta för att få det att fungera så att barnen får ta del av sina föräldrar i lika stor utsträckning på ett sätt där alla är nöjda och glada.
MEN när det finns skäl för varför ett eventuellt umgänge bör begränsas (i de flesta fall en man med misshandlarbetéende) så gör en mamma allt i sin makt för att bli hörd och för att målet ska behandlas för vad det faktiskt är.... inte bara en fråga om umgänge alltså... utan även en möjlig fara för barnen.
Det finns kanske en del stolpskott som fajtas på felaktiga grunder för att hämnas osv men snälla ni....
Det är ingen dans på rosor att vara ensamstående heltidsförälder. Det är inget man VÄLJER om man har ett VAL!
Men för att skydda sina barn så mycket man kan .... Ja självklart! Sova kan man göra när man blir gammal.. eller?
Det jag försöker säga är väl att man bör ta alla olika aspekter i beaktning innan man öppnar flabben eller i värsta fall... sitter som domare i ett sådant fall.
Kärlek <3
/Em.
Korta möten
Med flackande blick
Stressat obekvämt
Och denna doft av våld
Ett skådespel
Hat möter hyckleri
Stanken av triumf
Och denna doft av våld
Läppar rör sig
Talar han?
Stanken är outhärdlig
Denna doft av våld
Aldrig förr märkt
Detta fräna
får mig att hålla andan
Denna doft av våld....
/Em.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|