Senaste inläggen

Av ememmely - 7 december 2012 08:28

Efter att knappt ha hunnit andas de senaste tre veckorna pga en period av spelveckor för alla mina teatergrupper så börjar det nu sakta men säkert lugna ner sig....

Som tur är har jag haft mycket energi.... Lite för mycket t.o.m och med detta hunnit rensa ut ytterligare både själsligt och rent fysiskt.


Hittade en låda med gamla gratulationskort osv....

Jag hade ingen aning om att HAN gett mig så många "förlåt mig" kort som han faktiskt har gjort. Är det inte alldeles befängt att det finns "förlåt mig" kort?


Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag... Och förbannad är ju bra eller? NEJ!

Förbannad är inte bra för då kan det hållas emot dig! Du är som brottsoffer i sådana här ärenden är totalt befriad ifrån rätten att visa känslor.... Speciellt om det är barn inblandade.


Skulle du bli arg eller ledsen så att det syns när ni sitter i rätten så kommer du ev att upplevas som labil/känslomässigt störd/naiv/oresonlig/aggressiv/etc etc.


Men.... Vad faaaaan är detta för jävla "förlåt mig" kort??? Jag har aldrig tidigare tittat åt dessa med sunda ögon då sist jag såg dem var när vi levde ihop.

Nu ser jag ju hur sjukt det är..... Förlåt mig? Så fattigt.....


Ett annat uttryck han ofta använde var "Jag bara skojade". Detta uttryck kunde han använda när han t ex nyss kallat mig för "jävla hora" eller ngt liknande.

Om jag då visade mitt missnöje över hans uttalande så kunde han (om han var på gott humör) säga "jag bara skojade".

Vet inte hur många gånger jag försökte förklara att det inte var roligt..... Men då skulle jag ju bara hålla käften.


På tal om "håll käften".....

Jag ska inte gå in på detaljer... för det kan som sagt hållas emot mig.... MEN:


Vad för slags människa skriker "Håll käften!" till en treåring??? VA???

Jävla AVSKUM!!!!!!


AAaaaaaah...... Behövde få det ur mig. Jag berättar vid ett senare tillfälle vad det handlar om. Det är för aktuellt just nu.


En vän sa till mig härom dagen "Din tid kommer, Em!".... Och visst gör den det! Jag börjar känna det nu så smått.

Inte att något blir vidare lättare.... men att jag bryter igenom isen och LEVER lite mer kanske.

Nu har det mesta kännts motigt och det enda jag VELAT göra har varit att vara med barnen, träna och blogga. Allt annat har kännts som en massa måsten..... och så har jag aldrig varit. Jag har alltid gillat att jobba och oftast jobbat för mycket utan att känna av det på ett negativt sätt.

Dags att tänka om.... Dags att börja om:)


Det känns så befriande att acceptera att det är okej att inte trampa vidare i samma spår. Det är inte ett misslyckande utan en möjlighet att förändra!


Kärlek<3

/Em.



Av ememmely - 1 december 2012 07:57

 
Många förtrollas och tror att kärlek är när vi inte kan ta ögonen från varandra, och längtar efter varandra när den andre bara gått ut genom dörren. Så kan det kännas i början men det är förälskelse, förtjusning och endast en början av det som kan bli kärlek. Många vill stanna i förälskelsen då ruset är som en drog. Men om förälskelsen ska kunna fördjupas och växa vidare till kärlek, då måste båda tillsammans gå vidare till nästa fas - och den är svårare. Många tröttnar när passionen svalnat och orkar inte anstränga sig, vilket är nödvändigt om man ska bygga en tillit till varandra, lära känna och få förtroende för varandra - eller så kanske många tror att kärleken har gått över i den här fasen, fast den egentligen bara har börjat.

Det viktigaste av allt
Kärlek gör inte ont. Kärlek lämnar plats för två individer att vara sig själva, tillsammans. Att växa tillsammans och skapa ett gemensamt liv. Kärlek kan så klart även innehålla passion, men inte enbart. Kärlek och sunda relationer är trygghet, vanan vid att vara tillsammans och må bra av det.

De tre stadierna i relationer
1)Idealisering
I det här stadiet sker en förälskelse, vi blir kära i varandra. I detta stadiet kan de två förälskade spegla sig i varandra, de ser sig som vackra och fläckfria.

En person som är har en störning i sin narcissism kommer aldrig längre än det här stadiet. Kvinnorna han varit tillsammans med vaknar bryskt upp i slutet av det här stadiet då han efter att ha varit underbar, ytterst romantisk och fått henne att tro att det är ni mot världen plötsligt slår henne, tar hårt i henne, trycker ner henne, skriker åt henne, utsätter henne för hån och förakt mm. En person med narsisstisk störning klarar nämligen inte av växlingen mellan den idelaliserade speglingen till den verkliga bilden. Hans omogna personlighet är nu tydlig, han blir som ett rasande barn när kvinnan inte tillgodoser alla hans förväntningar och att hon inte är själva sinnebilden av den perfekta kvinnan han trodde hon var. Han vänder nu blixtsnabbt och kommer nu visa ett beteende som gör det omöjligt att gå vidare till en fördjupning av relationen. Men i en sund relation där båda känner förälskelse fördjupas känslorna och de går vidare till nästa fas.

2) Polarisering
Vardagen tar vid och nu avslöjas prickor i de bilder vi skapat av den andre. Om relationen inte präglas av empati (vilket inte är möjligt för en personlighet med störd narcissism) finns inga möjligheter att ta sig igenom polariseringsstadiet för att komma vidare till nästa stadie. Det är endast via empati vi kan lära oss att ta in den nya verkligheten och erkänna att alla har sina brister och fel. Empati kräver flexibilitet. Förmågan till följsamhet och anpassning hör i själva verket till empatins själva natur. Ödmjukhet leder till tolerans.

3) Integration

Integrerad kärlek är den kärlek de flesta längtar efter, för den är den enda slags kärlek som fyller "tomrummen" inom oss. I idelaliseringsstadiet hoppas och ber vi den andre att fylla dessa gapande hål. I polariseringsstadiet inser vi ofta med smärta att den andre inte är perfekt och att han/hon har egna saker att bearbeta. I integrationsfasen lovar vi att bidra till varandras utveckling genom ärligt samspel, realistiska förväntningar och en genuin respekt för det unika hos varandra. Integrerad kärlek är resultatet av ömsesidig empati - man går helhjärtat in i den andres upplevelse men man återkommer alltid till sig själv.

Sund kärlek innehåller (och innehåller inte)
Trygghet - att du kan räkna med stöd och en trygg famn och inte behöva vara rädd för att stå helt ensam.

Säkerhet - att du kan räkna med honom och inte ska behöva känna dig rädd för hur han ska reagera, att han kommer att ta hårt i dig, knuffa dig, trycka ner dig, slå dig, skrika åt dig eller utsätta dig för annan form av vanmakt.

Omsorg - att du ska känna att den du är tillsammans med är lika mån om att ni ska ha det lika bra i relationen.

Respekt - att du aldrig ska behöva behandlas på så sätt att han sätter dig på undantag eller skriker fula saker åt dig.

God vänskap - att du inte ska känna att ser dig som sin vän och behandlar dig som det, alltså inte vara misstänksam och se dig som en fiende.

Empati - även om han själv inte är i samma situation som du och inte gått i dina skor, så har han möjlighet att sätta sig in i att du har det svårt istället för att vara kall och förstående.

Stabilitet - du ska inte behöva känna att den du är tillsammans med säger en sak för att sedan handla helt tvärtemot.

Uppskattning - du ska känna att den du är tillsammans med är glad att vara tillsammans med en fin tjej/kvinna som du, att han lyfter upp dina goda sidor istället för att håna, förlöjliga och klanka ner på dig. Han ska känna sig stolt över dig.

Acceptans - att han inte kräver det omöjliga av dig och sätter upp högre krav på dig än vad han själv kan leva upp till. Att han inte ägnar sin tid till att döma dig.

Frihet - att du har rätt att röra dig i livet. Ingen människa har rätt att begränsa dig så att du känner att du inte kan fortsätta ditt sociala liv. Du har rätt att umgås med dina vänner, du har rätt att använda din mobiltelefon, du har rätt att använda din dator osv. Självklart har du också rätt att röra dig i ert hem som du vill, du får resa dig upp från ett rum som han är i för att gå in till ett annat - du behöver inte be honom om lov! Du är lika fri i ditt rörelsemönster som han är.

Bekräftelse - alla människor behöver bekräftelse så låt honom inte tro att det är något fult och låt honom därför inte säga åt dig att du kräver för mycket. I en sund relation ger man varandra bekräftelse och det kommer naturligt eftersom man vill säga ja och lyfta fram den man älskar och är rädd om.

Öppen kommunikation - du ska våga berätta saker för den du är tillsammans med utan att vara rädd för att han ska döma dig, anklaga dig, skrika åt dig, sparka och slå på "döda ting", slå dig eller på annat sätt straffa dig.

Lika värderingar - om den du är tillsammans med tycker att det är viktigare med status, pengar och göra roliga saker som måste kosta mycket pengar än att försöka ha det bra tillsammans med dig när du t ex har en svår period i livet. Då visar han vad han värdesätter högst. Tyvärr är det inte dig och er, utan sig själv och sina egna behov. Han förlorar dig hellre än att han låter sina egna behov stå tillbaka för en tid.

Sex som är ömsesidig njutning - du ska känna att han är rädd om dig, att han inte bara tänker på att själv på tillfredsställelse för att sedan lämna dig osäker, rädd och ledsen. Om han ena stunden kan tänka sig att ha sex för att i andra stunden svika dig är något mycket fel i hans beteende. Du ska heller aldrig behöva känna dig tvingad till att ha sex - en sund man vill inte och har inte sex med en kvinna om hon inte vill.

Jämlikhet - att det som gäller för dig gäller också för honom, att det som gäller för honom gäller också för dig.

Upplever du många av dessa negativa sidor bör du se över relationen ordentligt, om det är värt att stanna. Det kan hända att du umgås eller lever med en person med narcissistiska och/eller psykopatiska drag som i värsta fall kan bli direkt farligt för dig.

Vad är gränssättning

En gräns i relationer är den gräns som markerar var den ena personen tar slut och den andra börjar. Gränserna är mycket viktiga i en sund relation. Utan gränser kan du inte skilja mellan:

- Mig, jag själv, den människa jag är
- Dig, partnern, den människa han eller hon är
- Oss, paret, vi tillsammans, det vi har gemensamt


I det friska förhållandet är alla tre komponenterna närvarande - jag, du, vi - och de är fullt utvecklade. De två är starkare tillsammans än de skulle vara var för sig. De delar med sig av sin kraft till varandra, och enighet ökar styrkan. Relationen tömmer inte parterna på kraft, utan som sagt tvärtom, relationen stärker dem.

i friska relationer är gränserna flexibla. Parterna kan gå hand i hand, de kan vara för sig själva, nära intill varandra men ändå självständiga. Det finns stor frihet i ett sunt förhållande.

Människor som förmår sätta gränser klarar av att hålla sig undan från och skydda sig mot människor som beter sig kränkande. De kan vara intima när det lämpar sig eller ta ett steg tillbaka när de måste för att vara säkra.

Du måste försöka hitta verktygen för att göra bra och medvetna val
Vilka valmöjligheter har jag?
Börja med att se över dina olika utvägar och vad de kan leda till, vilka de troliga konsekvenserna är. Det finns nyanser i de flesta fall, alltså inte bara antingen svart eller vitt. Kanske märker du att det som just nu verkar mest fördelaktigt inte är det bästa för dig i det långa loppet.

Vilka är mina behov?
För att bedöma vilka dina behov är och vilka önskningar du har, så måste du känna dig själv väl. Du måste vara medveten om vad du tänker, vad du känner och vad som driver dig att tänka, känna och handla som du gör.

Vilket av alternativen är bäst för mig nu?

Välj de alternativ som bäst svarar på dina speciella önskningar och behov just nu - men var medveten om att dina preferenser kan förändras med tiden, de gäller alltså inte för evig tid.

Kompromissa aldrig bort dig själv och det du tror på
Misstag går aldrig att undvika. Var medveten om att hundra procent av vad du vill uppnå får du inte, så de flesta beslut ger inte perfekta resultat. Det är viktigt att förstå, att val i allmänhet innebär kompromisser. Vad du kan göra är att försöka göra bästa möjliga val bland de alternativ du har, baserat på vad du vet eller tror är sant. Men kompromissa aldrig bort dig själv och det du tror på. Kompromissa inte på bekostnad av din egen trygghet och trivsel. Ingen av parterna i ett sunt förhållande accepterar missbruk och misshandel. Så frågan "varför går hon inte?" till en misshandlad kvinna borde vara lika mycket ställd till den misshandlade mannen "varför går inte han om han känner att han måste bruka våld för att kunna vara i en relation?"

Friheten att vara den du är
När du har lärt dig att du kan styra dina egna val och kommunicera öppet och ärligt om vem du är utan att behöva vara rädd för att hamna i skuld eller bli bestraffad, behöver du inte gömma dig för din partner. Du behöver heller inte låtsas vara någon du inte är. Du är fri att vara dig själv.

När du börjar bry dig om dig själv på ett sunt sätt, får du en tro på dig själv som tillåter dig att säga nej till en partner som är dysfunktionell - du tackar nej med en gång till beteenden som orsakar problem i ditt liv. När du tror och litar på dig själv kan du lära dig att säga nej till kortvariga förhållanden som inte ger det du är ute efter, eftersom du är redo för något bättre.
 
Källa, Tuvaforum.
 
 
När man en gång råkat ut för en man med misshandlarbeteende så är det jättesvårt att ta in det som är sunt....
eftersom man är trygg i det sjuka.
 
Det krävs en man (eller en kvinna) med ett ENORMT tålamod, massor av förståelse, kärlek så det räcker till ett helt kompani och framför allt.... någon som är "färdig" med sig själv, säker och stark.
 
Jag tar upp detta idag eftersom jag tycker att det är ett viktigt ämne när det handlar om att "gå vidare".
Jag menar inte bara just parrelationer på det planet utan även vänskapsrelationer, familj osv...
 
Det FINNS ju ganska ofta människor som faktiskt bryr sig om och vill väl... men som inte tillåts komma nära nog att vara till hjälp/stöd/etc.
I mitt fall pga att jag inte litar på någon... eller ja.... Jag litar på några få... men vi talar om ett par tre stycken... och nog tvivlar jag även på dem ibland när det gäller huruvida de bryr sig eller inte.
 
När jag ifrågasätter... i mina svarta stunder om man "bryr sig" eller inte så handlar det inte om att de personer jag ifrågasätter på ngt sätt visat eller uttryckt ngt åt det hållet.
Det handlar helt enkelt om att jag i dessa svaga perioder tror att jag är helt värdelös och inte värdig någons någonting.
 
Det finns personer idag som stöttar, tjatar, frågar hur det är (och menar det) osv... och jag har lärt mig ( iaf nästan) att ta emot det.
 
Jag känner mig uppriktigt VARM i hela kroppen när jag vågar uppleva omtanken och uppskattningen som så generöst delas ut till mig.
Det är en skön känsla.... Riktigt skön:)
 
Kärlek (oavsett vilken form) ska inte vara något svårt. Det ska vara det lättaste i världen!
 
<3
/Em.
 

Av ememmely - 30 november 2012 08:17

Det går runt i huvudet på mig idag...

Det har slagit mig denna veckan... hur lätt det är för både psykopater och narcissister (ja och alla andra människor med ngn form av misshandlarbetéende) att påverka andra.

Allt detta smilande utåt sett får mig att må illa.... och jag FÖRSTÅR INTE hur han kan låtsas som ingenting på det sättet OCH DESSUTOM  anklaga MIG  för de vidrigheter han utsatt både mig och barnen för.

Hur kan man bortse ifrån blåmärken, faktumet att folk både sett och hört mycket av det som hänt  mm???

Hur kan man sitta och säga att det jag säger är lögn?

Om jag så hade haft en videoinspelning på en av de många gångerna han fått sina utbrott och gått loss på ngn av oss så hade han nog inte tagit in det....


Det är vanligt detta.... Alldeles för vanligt. Det finns tyvärr väldigt mycket material att läsa (psykologers uttalanden och undersökningar, forskning, polisers uttalanden om problematiken när det gäller våld i nära relationer, info från kvinnojourer mm) där just det här med manipulation, förnekelse och "motanmälningar" sätter stopp för utredningar som annars kunnat gå hela vägen.

Effekten av detta blir ju katastrofal i många fall.

Barn får umgänge med en person med misshandlarbetéende OCH som med väldigt stor sannolikhet brukar just manipulativt våld för att barnen ska glida ifrån mamman och vävas in i den destruktiva vardag som misshandlaren har att erbjuda.


Vet ni vad jag är mest rädd för?

Jag är livrädd för människor som ljuger. Dessa människor kan ställa till med precis vad som helst.


Jag ska berätta en sak för er:


En kväll när jag kom hem ifrån teaterföreningens repetitioner ngn timme tidigare än vad HAN väntade sig så satt HAN, min äldste son (då 15 år gammal) och vår gemensamme pojke (då 2 år gammal) i köket och åt middag.

När jag gått upp för trappan, tagit av mig jackan och närmade mig köket så förstod jag att de inte hört mig.

HANS gälla stämma mässade så högt att de missat när dörren slog igen.... och som sagt... De väntade mig en timme senare.

När jag hörde vad de talade om så stannade jag i rummet innan köket och lyssnade. Mitt hjärta höll på att hoppa upp i halsen.


DÄR SATT HAN OCH MÄSSADE FÖR BARNEN OM HUR JAG INTE ÄLSKADE DEM, OM HUR JAG TYCKTE JOBBET OCH TEATERN VAR VIKTIGARE ÄN DEM, HUR JAG VAR PSYKISKT SJUK, HUR MIN MAMMA VAR PSYKISKT SJUK, HUR HELA MIN FAMILJ VAR PSYKISKT SJUK, HUR MIN ÄLDSTE SONS PAPPA INTE ÄLSKADE HONOM, OM HUR DE SKULLE AGERA NÄR JAG IFRÅGASATTE NGT DE GJORDE, HUR DE SKULLE STÄNGA ÖRONEN NÄR JAG TALADE/TILLRÄTTAVISADE OSV.


HAN PRESENTERADE EN HEL PLAN FÖR HUR DE SKULLE HÅLLA MED MIG MED DÖVA ÖRON FÖR ATT SEDAN KOMMA TILL HONOM OCH FÅ TRÖST.


"MAMMA KOMMER ATT VARA ARG PÅ DIG NÄR HON KOMMER HEM FÖR ATT DU SKOLKAT IDAG OCKSÅ.... MEN BARA LÅTSAS ATT DU LYSSNAR TILLS HON ÄR FÄRDIG SÅ KAN DU KOMMA TILL MIG SEN. MAMMA ÄR PSYKISKT SJUK."


Jag stod där och lyssnade i 20 minuter till lille sonen började gråta. Då gick jag ut i köket och tog upp honom.

Jag berättade lugnt att jag lyssnat på dem i 20 minuter sen gick jag in med lillen i sovrummet.

Jag tror att det var HÄR jag en gång för alla bestämde mig för att lämna. Jag hade lekt med tanken länge men ja.... ni vet.

Här fick jag på ngt sätt kvitto på att allt jag anat men som han pratat bort var sanningen.. och den enda sanningen.

Jag var dessutom höggravid vid tillfället och insåg att han gjorde såhär eftersom han i sin tur insett att barnen var det enda sättet att hålla mig kvar....

Han kunde inte styra dem med fysiskt våld längre... så han lade om taktiken. Resultat:

MANIPULATIVT VÅLD.


Jag förklarade denna kväll för HONOM att det var slut. Vi var inte ett par längre.

Då lade sig min äldste son i och skrek åt mig att jag var minsann inte klok etc etc. Hur kunde JAG göra ngt sådant osv osv.... Fattade inte jag att det fanns barn med i bilden mm.

HELT GALET!

HAN hade lyckats (i alla fall tillfälligt) hjärntvätta min son. HAN var vid tillfället den enda tryggheten.... Precis som han varit den enda tryggheten för mig.


Som ni säkert förstår så lyckades HAN på ngt sätt hålla mig kvar ytterligare ett litet tag. Min äldste son stack dock hemifrån... Det blev för mycket för honom till slut. Först manipulation och sedan återigen hat och förminskning.


För mig blev det som spiken i kistan när HAN än en gång gav sig på lillsonen när han blev frustrerad över ett blöjbyte.

Jag glömmer aldrig den natten... Sonen låg i min famn hela natten, skakade och grät... Kramade sig fast i mig.... Det tog lång tid innan han äntligen kom till ro.... 2 år gammal.

Jag talade med en kvinna ifrån kvinnojouren länge den natten...

Det var dags att lämna.... så jag lämnade.


Min äldste son kom tillbaka när jag lämnade. Vi var i alla fall tillsammans <3


Kärlek,

/Emmely.




Av ememmely - 28 november 2012 10:36

Dina ögon svartnar

rösten ändrar tonläge...

Vad gjorde jag för fel?

Vad sa jag?


Din blick så fylld av hat

dina gester skvallrar om ilska...

Varför lade jag mig i?

Varför lät jag det inte bara vara?


Du rör dig åt mitt håll

Skräcken sköljer över mig...

Jag hör dig skrika åt mig

Men orden har ingen betydelse


Det enda som finns nu

är dina armar och händer...

Jag faller bakåt ner i sängen

fångad mellan dina armar


Det rycker och sliter i mig

men det är inte du, det har du sagt...

Knutna händer slår ner bredvid mig

Som ett hot om vad som är möjligt


Hårda tryck... genomborrad av händer

Lämnar märken som inte syns...

Din hand om min haka

tvingar mig att se hatet i dina ögon


Lukten av galla tvingar mig hålla andan

Skrik och saliv smeker mitt ansikte...

Jag är ful... Jag är sjuk

Du är den ende som förstår mig


Runtkastad som en trasdocka

Nedsmutsad som en hora...

Panikartad ångest och våta ögon

Förlåt för att jag gjorde dig så arg


Som någon trycker på STOP

Skriken upphör och händerna släpper...

Du går ifrån mig

Lämnar mig ensam med min ångest


Jag kryper ihop i fosterställning

Kroppen skakar och lider...

Jag vill ha min mamma

Varför hjälper ingen mig?


Jag går sönder

Du kommer in till mig...

Stryker din hand över mitt hår

Torkar mina tårar


Lugnande ord

Du håller om mig...tröstar mig

Där ligger vi tätt ihop... tryggt

Min räddare i nöden


/Em.

Av ememmely - 27 november 2012 20:01

Behandlande och stödjande insatser för barn:


Det viktigaste stödet för barnen är ett gott föräldrastöd. Grundläggande är således att föräldrarna förstår barnens utsatthet och behov av hjälp. De måste också få kunskap om hur de kan hjälpa och stödja sina barn.

Barn och ungdomar som växer upp i familjer med partnerrelaterat våld har på grund av dessa erfarenheter särskilda behov.

 

Några centrala och viktiga punkter är:


• Att barnen ges möjlighet att uttrycka vad de tänker och känner om vad de varit med om


• Att barnen får hjälp att förstå att våldet inte är deras fel

• Att barnen får lära sig att våld inte är acceptabelt och att det finns alternativa handlingssätt.

Rädda Barnen har utarbetat en modell för krissamtal för barn som upplevt familjevåld i det akuta skedet då misshandeln blivit känd av t.ex polis och socialtjänst.


 

Krissamtalen innebär att man varsamt stödjer barnets konfrontation med verkligheten och hjälper barnet med att få sammanhang i det som hänt. Barnet ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser kognitivt och känslomässigt. Krissamtalen är en akut stödinsats som socialtjänsten eller kvinnojourer kan erbjuda barnet. BUP kan kontaktas för terapeutisk behandling vid behov.


Det finns idag behandlingsmetoder som vänder sig till denna grupp av barn. BUP-Elefanten i Linköping är den första specialiserade enhet i Sverige som arbetar med barn och ungdomar som utsatts för fysisk misshandel och/eller sexuella övergrepp. Man arbetar även med unga som begått sexuella övergrepp. Kristeori och traumateori är grundläggande. Behandlingsmodellen är till sitt teoretiska innehåll eklektisk med tonvikt på individuell behandling och familjebehandling, kompletterad med gruppterapi. Särskilt betonas den tidiga interventionens betydelse i behandlingsarbetet.

BUP-Elefanten menar att det är viktigt vid behandling att ha ett flergene

rationsperspektiv, såväl bakåt som framåt. Även köns- och maktperspektiv är viktiga hjälpmedel för att få en ökad förståelse och ett konstruktivt förhållningssätt i möten med människor med "offer- eller förövarupplevelser". BUP-Elefantens uppfattning är att de människor som har möjlighet att hjälpa barnet är barnets/familjens resurspersoner. Dessa kan vara såväl familj och släkt som professionella.


PBU-mottagningen Bågen i Stockholm har särskild verksamhet för barn som bevittnat våld i hemmet. Man har också i uppdrag att sprida sina kunskaper och erfarenheter till andra mottagningar.

Beroende på det enskilda barnets behov kan olika överväganden behöva göras. Nedanstående punkter är exempel på frågor som också formulerar tänkbara stödalternativ:

• Hur ser barnets nätverk ut? Finns det exempelvis släktingar, vänner eller personal på dagis/skola som barnet känner förtroende för? I så fall kan nätverksträffar med sådana personer vara ett sätt att stödja barnet.


• Är barnet i behov av hjälp på barnpsykiatrisk klinik? Förmedla i så fall kontakt med PBU.


• Har kvinnan/barnet behov av kontaktperson? Om kvinnan riskerar att utsättas för våld, hot eller trakasserier i samband med att mannen träffar barnet, kan en kontaktperson utses. Denna kan hämta och lämna barnet, eller medverka under hela umgänget. Kontaktpersonen/familjen kan också verka som stöd för kvinnan och barnet efter en separation från mannen.


• Kan hemvårdsverksamhet och motsvarande utgöra ett stöd? Exempelvis genom att aktivera barnen om mamman inte har möjlighet eller ork i den situation hon befinner sig i.


Familjerätten

Om kvinnan och mannen beslutar sig för att separera, kan familjerättssektionen inom socialtjänsten bli aktuell beträffande frågor om vårdnad, bo

ende och umgänge med barn. Det är inte ovanligt att det uppstår konflikter kring detta i par där våld förekommit. Att ha tillgång till barnet kan vara ett sätt för mannen att försöka utöva kontroll över kvinnan. Tingsrätten kan vid konflikter kring vårdnad, boende och umgänge besluta om samarbetssamtal

eller att en vårdnadsutredning ska göras. Föräldrarna kan också själva ta kontakt med önskemål om samarbetssamtal.


Samarbetssamtal och vårdnad om barn

I prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge samt Lagutskottets betän

kande, 1997/98:LU 12 framgår att det finns fall då samarbetssamtal är klart olämpligt. Detta gäller bland annat de fall då en av föräldrarna misshandlat eller gjort sig skyldig till andra övergrepp mot den andra föräldern. Trots detta kan det förekomma att samarbetssamtal genomförs med par där våld förekommer eller förekommit. Från familjerättssektionens utgångspunkt kan det vara ett problem att information om att våld förekommit inte är känt till en början. Tingsrätten, som remitterar ärenden till familjerätten, tar inte alltid med denna information i remissen. I vissa fall väljer kvinnan att inte anföra dessa skäl i vårdnadstvisten. I andra fall föreligger varken dom eller polisanmälan om tidigare våld, varför ofta ord står mot ord. Information om misshandel kan även finnas vid lokala kvinnojourer eller inom socialför

valtningen i övrigt, men inte komma familjerättssektionen till känna. I fall där misshandel förekommit är det viktigt att ha i åtanke att samarbetssamtal kan vara klart olämpliga och ibland utgöra en direkt fara för kvinnan. Då parsamtal ändå används bör speciella hänsyn tas.

I traditionell familjeterapi betonas att när kommunikationen inom familjen är störd kan man hjälpa familjemedlemmarna att kommunicera på ett annat sätt. I en del familjer som lever med våld är detta inte självklart. Våldet kan dominera relationen så mycket att det inte räcker att bearbeta kommunikationsmönstren. Risken finns att våldet trappas upp om kvinnan berättar för andra om vad hon är utsatt för.



Även om tingsrätten har möjlighet att begära att föräldrarna söker lösa sina problem med samarbetssamtal innan en vårdnadsutredning genomförs, kan man aldrig tvinga någon att delta i samtalen. Eftersom mannen är närvarande, kan kvinnan vara rädd för att uttrycka det hon vill. Hon kan dessutom riskera att utsättas för misshandel på nytt som en konsekvens av det som sagts under samtalen.

• Kvinnan ska aldrig pressas till samarbetssamtal, utan måste informeras om att det är frivilligt.


• Kvinnan kan också känna sig pressad om hon tror att hon riskerar att förlora vårdnaden om barnet: Mannen kan hota kvinnan med just detta. Även här är det viktigt att inte ytterligare förstärka dessa känslor.


6 kap 2 a § föräldrabalken

Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.


Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende

särskilt vid

– risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och

– barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och

mognad. Lag (2006:458).


 

Barnets ställning kan sägas ha stärks med den nya bestämmelsen i föräldrabalken där det fastslås att domstolen ska besluta om vårdnad efter vad som är bäst för barnet. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska bland annat risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp

vägas in. Gemensam vårdnad är i de flesta fall en ur barnets synvinkel mycket bra vårdnadsform och domstolens möjlighet att besluta om gemensam vårdnad även om en förälder motsätter sig det, finns kvar. Samtidigt poängteras i prop. 2005/06:99 att om en förälder motsätter sig gemensam vårdnad måste en prövning göras av de skäl som föräldern framför. Har motståndet sin grund i sådana förhållanden som misshandel eller trakasserier eller andra former av övergrepp från den andre förälderns sida är det in princip bäst för barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden. Av stor betydelse för bedömningen av gemensam vårdnad är också föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet 6 kapitlet 5 § andra stycket föräldrabalken. Om föräldrarna saknar vilja och förmåga att sätta barnets bästa framför den egna konflikten kan det vara bäst för barnet att föräldrarna

inte har gemensam vårdnad. Det innebär inte att föräldrarna alltid måste vara överens men de måste kunna hantera sina delade meningar.

Då man kan anta att effekterna av att växa upp i våldets närhet har långtgående verkningar för barnet och då vi vet att våldet mot kvinnan påverkar relationen mellan föräldrarna, är det viktigt att klargöra om våld förekommit för att kunna ta ställning till vad som är det bästa för barnet. Då tingsrätten inhämtar upplysningar från socialtjänsten vid tillfälligt beslut om vårdnaden (interimistiskt beslut om vårdnad) eller vid vårdnadsutredningar som åläggs socialtjänsten är det därför viktigt för socialtjänsten att beakta och vara lyhörd för om partnerrelaterat våld förekommit.


Jaha....

Det är alltså så det SKA gå till?

Lustigt....

I många fall är detta låååångt ifrån vad verkligheten har att erbjuda.

Ännu ett HÅL eller?


Än IDAG har INGEN lyssnat på min 16årige sons berättelse. Han har ALDRIG blivit kallad till varken förhör eller stödsamtal och först NU är han erbjuden stödsamtal hos Soc.

NU kan vara FÖR SENT!!!!

Observera att jag tjatat på myndigheterna i fråga i snart 1 år.


Och det här med att familjerättarna ska beakta att våld förekommit...... Nä.


 

 

Våld mot kvinnor är ett sammansatt och mångfacetterat problem. Avsikten med detta utbildningsmaterial är att erbjuda personal inom socialtjänsten möjligheter att förvärva och fördjupa sina kunskaper om våld mot kvinnor.


Förstår jag rätt när jag läser "Avsikten med detta utbildningsmaterial är att ERBJUDA personal inom socialtjänsten möjligheter att förvärva och fördjupa sina kunskaper om våld mot kvinnor"???

"DE BLIR ERBJUDNA" INNEBÄR INTE ATT DET ÄR OBLIGATORISKT ATT TA DEL AV DENNA UTBILDNING.


Jag blir uppriktigt rädd.


Kärlek<3

/Em.


Av ememmely - 27 november 2012 16:22

Ganska ofta får jag höra saker som "det är viktigt att kunna anpassa sig", "man måste kunna jämka", "målet är ju att mötas någonstans mitt emellan" osv osv....

Det är ofta familjerättare som kastar med sådana ordkombinationer, och jag undrar...

HAR DE HELT MISSAT HUR VI HAMNADE I DENNA SITUATIONEN?


Jag känner så här....

Räcker det inte att jag under ganska lång tid anpassade mig till misshandeln och att jag jämkade bort mig själv totalt och ständigt hamnade mitt emellan hans vilja och det jag tidigare lärt mig vara rätt och riktigt.

Ska jag anpassa mina barn till den grad att även de accepterar detta abnorma betéende och får lära sig att hans sjuka vilja är allas lag?

Ja.... nu blir det personligt och säkerligen blir jag "påhoppad" på grund av just det.... men nu börjar det närma sig och det är de kära barnen det gäller.


Barn förtjänar varken hjärntvätt, mutor eller att på något sätt skuldbeläggas.

De ska kunna ta för givet att de vuxna omkring dem handlar ENDAST med barnens välbefinnande i fokus istället för att tillfredställa sina egna behov.... eller för att hämnas på en annan.


Jag vill poängtera att det pågår tusentals liknande umgänges och vårdnadsutredningar i vårt avlånga land och jag tvivlar STARKT på att det finns föräldrar idag som inte gör sitt yttrsta för att få det att fungera så att barnen får ta del av sina föräldrar i lika stor utsträckning på ett sätt där alla är nöjda och glada.

MEN när det finns skäl för varför ett eventuellt umgänge bör begränsas (i de flesta fall en man med misshandlarbetéende) så gör en mamma allt i sin makt för att bli hörd och för att målet ska behandlas för vad det faktiskt är.... inte bara en fråga om umgänge alltså... utan även en möjlig fara för barnen.

Det finns kanske en del stolpskott som fajtas på felaktiga grunder för att hämnas osv men snälla ni....

Det är ingen dans på rosor att vara ensamstående heltidsförälder. Det är inget man VÄLJER om man har ett VAL!

Men för att skydda sina barn så mycket man kan .... Ja självklart! Sova kan man göra när man blir gammal.. eller?


Det jag försöker säga är väl att man bör ta alla olika aspekter i beaktning innan man öppnar flabben eller i värsta fall... sitter som domare i ett sådant fall.


Kärlek <3

/Em.

Av ememmely - 26 november 2012 21:41

Korta möten
Med flackande blick
Stressat obekvämt
Och denna doft av våld

Ett skådespel
Hat möter hyckleri
Stanken av triumf
Och denna doft av våld

Läppar rör sig
Talar han?
Stanken är outhärdlig
Denna doft av våld

Aldrig förr märkt
Detta fräna
får mig att hålla andan
Denna doft av våld....

/Em.




Presentation


Den som väntar på ett tillfälle... förlorar det.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards