Senaste inläggen
Vad en medberoende måste jobba för
Mina behov är viktiga.
Jag kan vara unik och respektera att andra människor också är unika.
Jag kan vara oberoende och ömsesidigt beroende.
Genom åren kan jag utveckla mina förpliktelser för min egen personliga utveckling, mot min familj, mina vänner och mot alla människor.
Jag kan bygga vidare på och utvärdera mina förpliktelser mot mina åligganden,
mina roller och mitt arbete.
Jag kan ta ansvar för mina bidrag till var och en av mina förpliktelser.
Jag kan vara kreativ, kompetent, produktiv och jublande glad.
Jag kan lita på min inre visdom.
Jag kan säga "hej" och "hejdå" (till människor, roller, drömmar och beslut).
Jag kan avsluta varje enskild del av min resa genom livet och se fram emot nästa.
Min kärlek mognar och utvecklas.
Jag är värd att älska varje dag, månad och år av mitt liv.
Motberoende
En motberoende person visar sig säkra och oberoende, de vill vara sådana som kan ta itu med vad som helst. En motberoende visar aldrig sin sårbarhet och vill känna ständig kontroll för att behålla sin makt och säkerhet. En person som använder sig av en sådan attityd tror att det här är enda sättet att överleva, enda sättet att bli beundrad och älskad. Personen gör allt för att undvika att bli sårad och skadad.
En motberoende person som vill verka stark och ha kontroll över andra, uppfattar hos den medberoende en sårbarhet som de inte själva kan känna - och de kommer att utnyttja och förakta den medberoende partnern. De vill på ett sätt komma åt den medberoendes värme, då det är något som saknas i den egna personligheten, men samtidigt är det något som skrämmer då en känsla av beroende dyker upp, beroende av någon annan och dennes egenskaper. Då trycker den motberoende till, trycker till och trycker ner.
Det är just det jag menar....
I många fall så är det redan halvt krossade kvinnor som äts upp av dessa monster.
I de flesta fall bottnar kvinnans medberoende i en barndom med en eller kanske t o m två narcissistiska föräldrar.
Jag tror det ligger mycket i det och ska man ändå rota fram orsaker och ev verkan så varför inte börja från början kanske?
Men det är svårt.... Det är väldigt svårt att rota i det man lärt sig att man ska vara så väldigt tacksam för...
Men vi kanske ändå ska ta oss en funderare på varför mamma aldrig kom till undsättning när pappa slog/skrek/hotade.
Det kanske trots allt ÄR värt att ställa frågan VARFÖR mamma säger att hon gärna hjälper till med en sak bara för att man sen ska få höra hur mycket hon offrade sig för att göra det för sin dotter (martyrkomplex).
Så.... Nu ställer jag frågan.... rannsakar och informerar mig.... och tar upp det igen i ett senare inlägg.
Kärlek<3
/Em.
Det finns många kategorier vidriga människor....... Men det finns EN kategori som är vidrigare än alla andra och det är.....
ÄCKLIGA LÖGNARE!
En specifik liten grupp av dessa arbetar på ett alldeles särskillt litet eget utstuderat sätt som går ut på att utnyttja andra människor...
De föredrar mål som redan är en aning söndriga... för att smidigt slinka in och trasa sönder allt som finns kvar som är helt.
Dessa skickliga talare är mycket bra på att få sina mål att lita på dem... ovillkorligt. De vet exakt vad de ska säga och göra för att få sina offer att öppna sig... vilket i sin tur gör att förövaren får ännu mer kött på benen för att slutligen krossa... mosa och tillintetgöra.
Dessa skitstövlar utmålar sig gärna själva som offer av olika slag.... De får målet att tycka synd om dem.... så att de blir omhändertagna och ömmade för.
De gillar detta! De njuter av det hela tiden med medvetenheten om att de snart ska krossa och gå vidare till nästa offer.
DET ÄR DESSUTOM ALDRIG DERAS FEL OCH SÅ LÄNGE MAN HÅLLER KONTAKTEN SÅ SUGER DE MER OCH MER TILLS ALLT ÄR SLUT.
De har förmågan att vända på ALLT!
De kan t o m vända en från att hata dem till att ännu en gång tycka synd om dem och sen är det igång igen.
FÖR VILKEN SUND PERSON TROR ATT NÅGON KAN VARA SÅ GEMENT ELAK???
Det finns nog bara ett sätt att skydda sig emot dessa iglar.... och det är att utgå ifrån att alla är sådana....
Men hur roligt blir livet då?
Om man ska gå och vara på sin vakt hela tiden och tro att alla är skitstövlar?
Jag kan bara inte förstå.....
VARFÖR vill man skada andra? VARFÖR?
Nä hörni.....
Kärlek till alla fina därute<3
/Em.
Visst måste man bearbeta..... Det är sant. Men jag är mycket tveksam till att metoden att aktivt tänka på och tala om det som är svårt jämt och ständigt är rätt.
Jag tror ju på att gå vidare. Jag tror på att stålsätta sig och våga lita på andra människor... i alla fall så gott det går.
Man måste blunda och kasta sig ut! Gör man inte det så kommer man att missa hela livet!
Om man ler tillräckligt så ler människor till slut tillbaka..... Jag tror det är likadant med livet... OCH har man fått upp ögonen på det brutala sätt som jag och många kvinnor med mig.... så är det väl lättare att skilja på det goda och det onda .
Jag behöver fortfarande tala om det som hänt men... det gör jag ju här i bloggen på ett sätt som passar mig... NÄR det passar mig och de dagar jag mår riktigt dåligt över det som varit och som i just det skedet fortfarande ÄR så tar jag säkert upp det med någon närstående.
Det jag inte förstår är varför de runt omkring mig har sådant stort behov av att tala om det??? JAG vill ju inte förstöra bra dagar med att tala om HONOM.
När jag känner mig glad och stark så vill jag projecera det på mina barn eller om jag är på jobbet.... utnyttja den kreativitet som just då blomstrar.
Men ofta.... Alldeles för ofta kommer det upp på ett eller annat sätt....
Jag måste få ett stopp på det. Jag måste få gå vidare och identifiera mig själv som något mer än mamma och offer för våldsbrott.
Men det är svårt..... Det är svårt när sveriges rikes lag menar en sak och åklagaren menar en annan.
Ord mot ord:
Nu är julen avklarad och ett nytt år närmar sig...
Jag minns att jag förra året sa att 2012 skulle bli MITT ÅR.... Jag skulle tänka på MIG först, ta hand om min kropp efter dotterns födsel, mysa mammaledigt och ha det häääärligt=)
Ok..... På sätt och vis så var det ju mitt år... absolut. Jag lyckades förändra mycket:
Jag lämnade ett förhållande som skadade mig och mina barn.
Jag gick ner 33 kg (vägde 97 kg dagen efter att min dotter kom till världen).
Jag rensade ut de "vänner" som inte ville mig väl.
Jag satte mig själv på prov när det gäller många saker och nu vet jag hur mycket jag utstår, var mina gränser går och VAD som föder VILKA känslor.
Kvar finns bara detta ständiga tvivel..... Gör jag rätt nu? Klarar jag detta också?
Kvar finns också det ständiga dåliga samvetet..... Jag räcker inte till! Jag duger inte! Jag är bara till besvär och en last för alla som hjälper till!
Kvar finns också det där jävla behovet av att vara till lags och rädslan för att någon ska tycka att jag är dålig, gör ett dåligt jobb, är en dålig dotter, dålig vän osv osv....
Tvivlet gör ju så klart att jag inte vågar leva riktigt. Det dåliga samvetet blir ju stress eftersom jag hela tiden känner att jag måste prestera mer och mer och mer..... för att må bra?!? För att alls kunna slappna av.
Behovet av att vara till lags är ju också ett stressmoment eftersom jag gör avkall på mig själv för att göra ngt för ngn annan. De vet ju att jag ställer upp!
Det jag kommit fram till nu över julledighet och sådant är att..... Det är inte mycket i mitt liv jag väljer själv egentligen. Det finns fortfarande alltid någon eller något som styr.
Jag är 34 år gammal och styrs fortfarande till en viss del av vad min mamma tycker t e x.
När jag insåg det så kräktes jag nästan rakt ut.
Vad fan är det med mig???
Men det är klart..... Det sitter väl djupt inrotat om man är en person som är möjlig att styra.
Det får vara nog nu.... med allt!
Det finns gott om människor som verkligen bryr sig om mig och som hjälper till utan att kräva något tillbaka.... eller spela martyr med långa besvärade suckar och påminnelser om hur dåligt min "situation" får DEM att må.
Kravlöst ska det vara ANNARS KAN DET VARA!
Vad är hjälpen värd om hjälpen får mig att känna det som att jag tvingar den till mig?
Nu ska jag fylla mitt liv med kärlek. Förutom att följa upp det som redan ÄR positivt så är det mitt nya mål=)
<3
/Em.
2011 går Beatrice Ask ut m följande i Media:
Polisen ska genomföra en bred kampanj om våld i nära relationer. Det beslutar regeringen i morgon. Målet är att minska mörkertalet, enligt justitieminister Beatrice Ask (M).
?Om du tror att du är ful, helt värdelös och att blåmärken är en del av vardagen?ska du absolut komma till oss?.
Så inleddes en av annonserna i den uppmärksammade kampanjen om brott i nära relationer som polisen genomförde under 2009. ?Våld är aldrig en familjeangelägenhet?, motiverade rikspolischefen Bengt Svenson polisens största informationsinsats någonsin.
Justitieminister Beatrice Ask (M) är nöjd med greppet, och vill se en fortsättning. I morgon beslutar därför regeringen att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att sjösätta en ny nationell kampanj, som ska pågå mellan 2011 och 2013.
- Vi måste arbeta med den här frågan hela tiden. Polisen hade en bra kampanj för två år sedan, Kom till oss. Kunskapen om våld i nära relationer ökade, och fler anmälde sådana brott, förklarar Beatrice Ask.
Rikspolisstyrelsen får 14 miljoner kronor till ?långsiktiga och kontinuerliga? informationsinsatser om brott i nära relationer, framför allt mäns våld mot kvinnor. Även bekämpandet av hedersrelaterat förtryck ingår i uppdraget.
Mörkertalet bedöms i dag vara omfattande ?med stort mänskligt lidande som följd?, konstaterar regeringen i det beslut som offentliggörs i morgon. Målet med kampanjen är att uppmärksamma brotten, och uppmuntra att de polisanmäls.
- Det är många som far illa. Det viktigaste vi kan göra är att se till att vi får in anmälningar, så att polisen kan arbeta med dem. Jag tror att det är många som inte vet att det finns hjälp att få, säger Beatrice Ask.
- Man behöver bara läsa tidningen varje dag om kvinnor som blivit utsatta för hemska våldsbrott av närstående och unga tjejer som känner sig hotade i sin familjerelation, för att förstå att behovet av en informationskampanj är stort, fortsätter hon.
Insatsen vänder sig till både brottsutsatta och vittnen. Regeringen vill också att information ska riktas direkt mot vissa målgrupper, till exempel personer som har ett annat modersmål än svenska.
- Det finns ett otroligt engagemang inom polisen för att jobba med detta. Den tidigare kampanjen var väldigt enkel och pedagogisk, och vi tycker att man ska göra på det sättet igen, säger Beatrice Ask.
Källa DN.
Nu undrar jag.... Efter att ha sett på ett program där polisen uttalar sig om pågående kampanj på SVT24....
När ska ÅKLAGARNA ansluta sig till denna kampanj?
När ska det GÖRAS ngt åt de HÅL alla känner till och talar om?
Jag och alldeles för många kvinnor kräver svar.
Vi förtjänar svar!!!
/Em.
Ny dag.... Ny vardag.
Inatt har jag sovit trots barn som envisas att dela säng med mig inpå småtimmarna. Det är bra:)
Men något har gjort mig något ledsen faktiskt... och jag undrar:
Varför i hela fridens namn säger man saker som "Bara ring om du vill att jag kommer till dig när du är låg. Jag släpper allt! Tveka inte. bara säg till!" om man inte menar det?
Som jag berättade igår så mår jag inget vidare just nu och tog för en gång skull mod till mig och bad om hjälp av en person som sagt just så som jag skrivit här ovan.
Vad fick jag till svar?
"Ååååå jag önskar så att jag kunde komma men det är mycket här nu.... hoppas du förstår."
Visst... jag förstår...
och jag kommer aldrig fråga någon om hjälp igen.... Än mindre tro på vad folk säger.
Ja jag vet... BUHUUUUU. Men det är så det känns. Helt jävla knäckande.
En långpromenad med barnen friskar säkert upp:)
Jag tänker ofta på de kvinnor utan barn som fallit offer för misshandlare.....
Jag känner ju själv att hade det inte varit för mina barn så hade jag nog bara lagt mig i sängen och stannat där.
Sen hade man nog "tillåtit" sig själv vara deprimerad och eländig på ett annat sätt om man bara hade sig själv att se till.
Resultatet blir en socialt hämmad kvinna som faller djupare och djupare in i depression.... utan något att leva för.
Kvinnor med denna problematiken har skrivit till mig och jag vet verkligen inte vad jag ska svara. Jag har ju mina små ljusglimtar som piggar upp, tvingar mig att gå ut, som motiverar mig til att jobba och kämpa.
Vågar inte ens fantisera om hur det är att känna att det inte finns ngt att leva för.
Det är ju lite fattigt att försöka förklara för en kvinna med noll självförtroende som dessutom blivit övertygad om att hon inte är värd ngt bra i livet alls, att hon måste satsa på sig själv och ÖVERLEVA.
Så.....
All styrka och värme ifrån mig till alla dessa ensamma kvinnor. VÅGA LEVA!!! Utmana er bara en sista gång. Det kommer att ge mer än ni tror!
Nu säger vi JA till VÅRA liv, right?
Kärlek<3
/Em.
Vilse...
Dina ord förvirrar
Läppar formar ord jag inte förstår
I osammanhängande ordningsföljd
Jag går vilse i ditt alfabet...
Irrar...
I ett virrvarr av stavelser
Muller av upprepningar och citat
Mässande påståenden med osant innehåll
Jag irrar runt i dina ljud...
Trevar...
Runt ibland höjda röster
Ekande skrik fyllda av hat
I mörkret men mot ljuset och tystnad
Jag trevar genom oljud...
Flyr...
Ifrån listiga ordval
Lämnar dessa satans gråpord
Dessa vassa tungor som skär sönder mig
Jag flyr till klarhet och reson...
/Em.
Det har varit en tung dag idag....
Det var en tung dag igår också och nu väntar jag på den där vändningen när jag tröttnar på att det känns tungt och där jag istället blir förbannad.
Det är energinivån som bestämmer hur mycket man som människa orkar med och SÖMN är en av de förutsättningar för att man över huvetaget ska orka sig igenom en hel dag.
Akut problem 1:
Jag kan inte sova. Varför? Jag känner mig inte trygg. Lösning? Vet ej.
Akut problem 2:
Jag är ständigt trött. Varför? För att jag inte kan sova. Lösning? Sömn.
Akut problem 3:
Jag har ständigt dåligt samvete. Varför? För att jag inte uppfyller alla krav jag ställer på mig själv. lösning? Sänk kraven.
Akut problem 4:
Konstant inre stress. Varför? För att jag säger JA till en massa saker som jag egentligen inte har lust med som i sin tur suger min energi till ingen nytta för mig själv. Lösning? Säga JA till mig själv istället och lägga locket på allt det energislukande ontet.
Det är så lätt att hitta verktygen man behöver... men att lära sig att använda dem på rätt sätt är aningen klurigare.
Jag har nu under en längre tid begravt mig i jobb och projekt av olika slag för att slippa tänka... för att projecera hela mitt jag på saker som inte nödvändigtvis handlar om mig alls.
Många dagar hade jag nog sluppit vara mig helt och hållet och alla dagar har jag egentligen bara velat vara mamma och inget mer.
Men detta håller ju inte längre... Jag kan inte hålla på så här och jag måste vara realistisk.
Jag kunde fly ifrån HONOM men resten måste jag ju ta tag i en gång för alla.
BEARBETA OCH GÅ VIDARE.
NYSTART!!!
Ni ser att jag försöker peppa mig själv:)
Men det är så svårt.... Jag kan inte nog understryka hur jävla svårt det är.
Jag känner mig så ensam och många gånger maktlös. Men jag tuffar på...
Riktigt svårt blir det när ngn närstående frågar hur det är... man svarar ärligt och får till svar "Vad är det nu som har hänt" följt av en djup suck.
MÅSTE DET HA HÄNT NÅGOT???
RÄCKER DET INTE MED ALLT SOM REDAN HÄNT???
"Lugna ner dig.."
LUGNA NER? Är du dum i huvudet på riktigt?
Det är när man känner att ingen förstår som man känner sig som ensammast.... oavsett hur myket människor man har omkring sig.
Just nu känns det som att jag sakta smälter bort och som om att myndigheter och annat avskum bara väntar på att jag ska glömma allt som hänt och gå vidare så att de slipper ta vidare i ärendet.
Vad är ni rädda för?
VAR ÄR MYNDIGHETERNAS HJÄLTAR SOM FAKTISKT VÅGAR TA I DET?
Jag behöver en sådan.
Jag vill inte glömma någonting. Den dagen jag glömmer så sviker jag både mig själv och mina barn. ALDRIG!
Det finns ingen människa i världen som har rätt att göra andra människor illa. Ingen borde få ta sig rätten att obefogat åsamka annan person smärta såväl psykisk som fysisk.
Sen förstår jag inte varför detta smilfinkande patrask reagerar så starkt när jag använder ordet "VÅLD"...
Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra det den vill.
Så är det... Varken mer eller mindre.
Som jag längtar till den dagen när jag slutar hoppa till för minsta lilla ljud eller skugga... Jag längtar till den dagen när jag somnar med ett leende på läpparna, till den dagen jag lyckas njuta en måltid på ett avslappnat sätt, till dagen kommer när jag känner att jag orkar vad som helst....
....För de dagarna kommer! Det BLIR bättre!
Den kommer att ta tid... och som jag sagt tidigare om dödsstöten ni vet.... DEN kommer troligtvis när han tror att jag minst anar det.
Ni är många som rosat min blogg och faktumet att jag vågar berätta. Det värmer verkligen:) Men jag är ingen superkvinna.... Jag gör bara vad jag måste... Jag har inget val.
Jag gör vad jag måste och det gör jag för att någon annan valt detta åt mig.
Jag ville aldrig hamna här..... ALDRIG.
Det blev ett aningen rörigt inlägg det här. Skallen är som gröt idag:s
Ta väl hand om varandra:)
Kärlek<3
/Em.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|